Wat Ban Rai

I oktober varje år brukar jag åka till templet Ban Rai, (Wat betyder tempel). Det ligger bara ca 25 kilometer från vårt hem så det är lätt för oss att åka dit. Jag är vanligtvis inte mycket för tempel, det finns för många här i landet för att väcka min nyfikenhet. Men med Ban Rai är det lite annorlunda. Det är ett oerhört vackert tempel och lite större än vad som är vanligt på landsbygden. Templet är välkänt i hela Thailand. Kanske inte så mycket för själva byggnaden utan mera för den Munk som residerar där. Busslaster kommer dagligen till detta tempel, från alla platser i landet. Man kommer för att hoppas på att bli välsignade av Munken. I dessa dagar är det inte många som får ta del av denna ynnest. Munken är 84 år och har varit mycket sjuk den sista tiden. Men det spelar ingen roll människor kommer i massor ändå, varje dag. I dag kan besökarna se Kon, som han heter, i en glasbur jag förmodar att figuren är gjord i vax. Det är mycket bra gjort, Kon ser så levande ut att man nästan får lust att knacka på glasburen för att se om han reagerar. Kon har gjort mycket gott. Det han kanske är mest känd för är att han räddat en massa människor ur en brinnande fabrik i Bangkok. Han var inte där och handripligt hjälpte människorna ut ur den brinnande fabriken. Många dog, men dom som överlevde hade blivit välsignade av Kon. Dom hade också en amulett med honom som halssmycke. Detta är enligt folktron anledningen till att dom klarade sig. Kon är mycket rik, eller kanske rättare sagt templet är rikt. Alla dessa miljoner människor som avgudar denna munk har varit frikostiga med att skänka pengar. Men Kon har inte suttit på slantarna han har också varit frikostig och skänkt massor till olika välgörande ändamål.

Jag kan räkna upp några få exemel. När Thailands kung fyllde 72 år besökte han templet och Kon. Munken skänkte då 72 miljoner Baht (ligvärdigt med ca 14 miljoner kronor) till kungen att användas för välgörande ändamål. Han har låtit uppföra en yrkesskola i vår stad Dankhunthod. Jag har besökt skolan och den är imponerande. Jag kommer inte ihåg exakt men det var säkert ett tjugotal stora byggnader på området som var omgiven av en vacker park som det är svårt att hitta en motsvarighet till i Thailand. Jag skulle uppskatta kostnaden för denna skola till omkring 100 miljoner Baht (ca 20 miljoner kronor). Han har skänkt pengar till polisstationer, sjukhus och liknande allmänyttiga instutitioner. Listan kan göras mycket längre detta är bara en liten del av vad hustrun berättat för mej. Det är förvånande att en Munk mitt ute i ingenmansland kan bli så känd och samla in så mycket pengar, men det är vad som skett.

När jag besökte templet dom första åren jag var här var Kon så pass frisk att han kunde ta emot människorna i det stora templet. Det var långa köer fram till honom av besökande som ville bli bli välsignad av honom via en liten kvast som han doppade i, som jag tror, heligt vatten och sedan stänkte på besökarna. Ni kan tro att dessa människor var lyckliga. En gång fick jag se något som jag inte sett tidigare och inte senare heller för den delen. Människor lät sej piskas av tempeltjänare. Liggande på en bastmatta fick dom ta emot piskrapp på ryggen. Jag vet inte vad det var bra för. Kanske ansåg dom själva att dom hade syndat och ville bli renade. Jag vet inte.

Varför åker jag då hit varje oktober? Jo, anledningen är den att då fyller Kon år, i år (07) fyllde han 84 år. Alla besökare bjuds på mat. Det är hundratals människor som är involverade i att serva besökarna. Festen varar i tre dagar och lockar tusentals människor varje dag. Det kan liknas vid en jättemarknad med försäljning av allt mellan himmel och jord, tivoli och andra attraktioner. Man brukar också skänka en liten present till besökarna. Förra året fick jag bevittna när man delade ut en liten amulett av Kon. Att ingen blev skadad i den hysteri som uppstod när alla försökte få sej en amulett är ett under. Jag har inte varit där på kvällstid ännu. Då lär man ha uppträdande av en massa artister. Det skall bli ett kvällsbesök nästa år har jag tänkt.

Jag brukar åka dit den andra dagen av firandet för då bjuds man på boxning. Riktig boxning, ingen thaiboxning, den gillar jag inte särskilt, tycker bara det är ett evigt klängande på varann. Däremot traditionell boxning som vi västerlänningar ser, det gillar jag. Det man bjuds på är bra boxning av proffs. Förra året var det mästerskaps match. Thailändsk Tv är där och direktsänder matcherna. Det drar mängder av folk. Det finns stolar uppställda runt ringen, men vill man ha en stol får man bänka sig ett par timmar före match start. Avslutningsvis vill jag säga att denna fest är en av årets höjdpunkter för många och även för mej numera, mest kanske för boxningen.

 Klicka på bilden för att förstora