Det är inga päron. Frukten kallas Namtao. Jag frågade Kanda om den gick att äta. Ja, om man är hungrig, blev det diplomatiska svaret.

En del bönder har lyxat till sej och lejer en tröska för att bärga riset. Men det blir inte så lyckat tröskan kastar upp små jordkulor som man får städa bort efteråt.

Ett välkommet besök i byn. Pannkakskillen. Han är från Bangladesh och kämpar  liksom jag för att få ihop pengar till ett nytt ett-års visum.

Fiskarpojken har matrast. Han hade en plastpåse med ris, en påse med ett stekt ägg och en påse med chili. Han tog mer chili än ägg på skeden och åt med välbehag.