Blandade bilder 40

Att bo i en liten by i Thailand bjuder på en del udda upplevelser. För några dagar sedan var jag och bevittnade när man grävde upp delar av en gammal gravplats. Gravplatsen ligger ca en kilometer utanför byn. Man kan inte på något sätt se att det är en gravplats. Bara busch och orörd mark. Orsaken till detta gräveri var en bonde i byn och hans hund. Bondens hund hade betett sig konstigt några dagar, ylat och haft sej. Det verkade som om han ville att husse skulle följa med honom på en promenad. Till slut beslöt sig bonden för att följa med hunden för att se vart hunden ledde honom. Hunden gick direkt till den gamla gravplatsen där han sprang runt nosade och ylade alldeles förfärligt. När bonden kom tillbaka berättade han om hundens underliga beteende för pujha baan (byhövdingen). Byhövdingen talade med sina kollegor och byns munkar om varför hunden hade betett sig så underligt. Man kom till den slutsatsen att någon från `andra sidan` hade bett om hjälp. Så man beslöt att gräva upp valda platser på den gamla gravplatsen. Gravplatsen lär vara flera hundra år gammal och man tror att det ligger ca 400 personer begravda där. På den tiden hade byn inget tempel och heller inga munkar som ombesörjde förbränningen med dess ceremonier. När någon dog grävde man helt enkelt en grav åt den döde

Byhövdingen bad byns innevånare att hjälpa till med utgrävningen. Jag skulle tro att 99% ställde upp. I princip hela byn var där, män kvinnor och barn. Speciella män som hade förmågan att peka ut gravplatser anlitades från en grannby. Fem gulklädda män som sprang runt på den gamla kyrkogården med något som liknande en slagruta. Helt plötsligt så gjorde man stopp, slagrutan hade gett utslag. Platsen märktes ut och sedan så fortsatte man att springa runt i cirklar tills slagrutan gav utslag igen. Man fortsatte tills tio tänkta gravar var utmärkta.

Nu var det bybornas tur att börja gräva. Gräva är nog inte det rätta ordet. När det har varit torrt en längre tid är marken här stenhård, det är nästan som cement. Att försöka sätta en vanlig spade i jorden är helt omöjligt. Man använder därför speciella hackor som ni kan se på en av bilderna nedan. Men det är ett otroligt tungt arbete. Den här dagen var det extra tungt, det var 35 grader i skuggan. För egen del smög jag omkring till dom platserna.

Man grävde och grävde tills mörkret kom. Men man hittade bara kraniet och lite benrester av ett barn. Med hjälp av dom kläder och leksaker som var begravda tillsammans med barnet kom man till den slutsatsen att det var en flicka i 2-4 års åldern. Gravletargänget förklarade att orsaken till att man inte hittade flera lik var att dom hade legat i jorden så länge att dom förmultnat helt. Flickan som hittades hade inte varit begravd längre än 50-100 år trodde man detta med utgångspunkt av hennes tillhörigheter.

Klicka på bilden för att förstora

Det var många ceremonier innan utgrävningen påbörjades		Gravletargänget med sin slagruta
Här är Thai bondens huvudredskap hackan i full action		Dom som inte grävde vandrade runt till dom olika grävargängen, uppmuntrade och bjöd på vatten
Man skulle gräva ner till ca 1,5 meter innan arrangörerna var nöjda.		Min svåger var en duktig grävare. En riktig linslus.
Kraniet och en del benrester av den lilla flickan som hittades		Leksaker och lite kläder var begravda tillsammans med flickan