Blänkarn för februari 2005
Dom är små, thailändarna alltså. Jag har inga bekymmer att se över deras huvuden vid större folksamlingar, och jag är bara 170 cm över marken. Men det medför en del problem. I Sverige hade jag large på skjortor här måste jag leta efter XXL. Storlekarna stämmer inte alls med våra svenska. Jag handlar varje gång jag är i Bangkok för där finns alla storlekar, men här på landsbygden tar handlarna inte hem större plagg, det finns liksom ingen marknad för dom. Jag har löst problemet med skjortor genom att handla på marknader. Där finns secondhand och jag har jag gjort några riktiga fynd, pris ca 5 kr. Knallarna är lite förvånade, vad är jag för en fattig utlänning som måste köpa begagnat, alla västerlänningar anses ha pengar i överflöd. Likaså jag skulle köpa ett armband till min kocka i vår närmaste stad. När innehavaren gått igenom sitt lager efter ca en halv timma hittade hon ett armband som jag kunde använda, men i yttersta hålet och jag har ganska ordinära handleder. Ett annat exempel på att vi är lite olika byggda är när man i Bangkok hade en stor världskongress angående HIV. Man delade då ut gratis kondomer till alla under en period, thailändarna fick medium, men alla ankommande till flygplatsen fick large. Med detta i åtanke frågade jag min kära hustru om thailändarna var lika små överallt. Jag fick en ilsken blick och en fnysning till svar. Hon är ganska pryd hon, hustrun.
Slut på blänkarn
.