Dankhunthod

Vår närmaste stad Dankhunthod är en stad ungefär i Åmåls storlek. Vi har 13 kilometer att köra för att komma dit. Jag brukar ibland ta bussen, jag kommer då i kontakt med ortsbefolkningen, dom har alltid något att fråga om och det tycker jag är bra för man kan lära sig några nya ord. Bussen är billig också, kostar 2,80 enkel. Normalt så är vi inne i stan 2-3ggr. varje vecka, tar ut pengar, handlar o.s.v. Staden har en livlig handel beroende på att alla närliggande byar, och det är många, kommer dit för att handla. Bussarna från byarna kommer in vid åtta tiden på morgonen, parkerar på en speciell plats och där kan ibland vara upp till ett tjugotal bussar. Man stannar i regel ca tre timmar så att passagerarna får tid att gå och handla. Det kan vara trångt på bussen hem när alla kommer med sina inköp. Inköpen kan vara i princip vad som helst, bussarna tar allt, men man får betala några extra ören för större saker. Det är ett myller av människor varje morgon, jag tror inte vi har någon motsvarighet i Sverige. Jag har tidigare nämt att det finns många  mobilaffärer och skönhetssalonger i Dankhunthod, men jag tror att jag glömt att berätta om guldsmedsaffärerna, i denna lilla stad har jag räknat till 7 stycken. Det är så att dom thailändska kvinnorna älskar guld. Har man lyckats spara några Baht så köper man guld istället för att sätta in dom på bank Blir man sedan utan pengar går man tillbaka till guldshoppen och belånar guldet och får sedan  betala ränta på det lånade beloppet varje månad. Att ha en guldkedja om halsen är ett bevis på att man inte är barskrapad. Ser jag en thaikvinna som är behängd med guld både högt och lågt så är hon i nio fall av tio gift med en farang, man vill visa folk att man lyckats. Detta gäller inte min hustru.