Jag sitter här och funderar

Translate to:

Funderingar i huvudet på en gammal gubbe år 2007-2010

10-05-19

Nagra korta snabba rader. Har fatt manga fragor angaende laget har I Thailnd. Det ar minst sagt oroligt I Bangkok. Har uppe i Isaan marker vi inget av oroligheterna. Om det har ar svarlast beror det pa att jag sitter pa ett Internet Café I Dankhunthod och skriver. Uppkopplingen som vi har pa landsbygden fungerar inte som den skall, anledningen ar kanske oroligheterna. Innehavaren av Cafet berattar att nu har ytterligare 8 personer dodats nu pa morgonen. Skall aterkomma med mera om och nar uppkopplingen hemma fungerar.

09-10-12

Jag sitter och funderar över trafiken i Thailand. Man hör så många rykten om antalet döda och antalet skadade i trafiken. Vi har själva varit förskonade från att bli involverad i någon olycka. Däremot har vi passerat många olyckor under våra 7 år och 22 000 mil körda. På den stora vägen som går utanför vår by har jag sett åtminstone ett tiotal långtradare som kört av vägen på en sträcka av ca 12 km. Vägen är rak och fin så förmodligen är orsaken att föraren somnat.

Jag började söka på Google för att försöka hitta något slag av ststistik på olycksfrekvensen här i landet. Där fanns många siter om trafiken i Thailand. Många experter som uttalat sig om varför det är så många olyckor i Thailand. Men tyvärr var den statistik jag hittade inte så färsk och inte vad jag egentligen sökte.

Jag har en personlig åsikt om varför det är så många olyckor här i landet. Först och främst tycker jag körkortsutbildningen är blaha. Man får köra upp i ett inhägnat område, ingen övning ute i trafiken. Teorin är att skriftligt besvara ett trettiotal trafikmärken. Man har att välja på tre alternativ för varje märke. Kommer jag ihåg rätt så räckte det med att besvara 21 korrekt. Jag har beskrivit körkortsutbildningen lite utförligare under denna länk Bilder 43. Det finns riktiga körskolor i dom större städerna, men det kostar pengar. Thailändaren i arbetarklassen har inte råd med denna lyx.

En annan orsak är säkert alkoholen. Det här med att dricka sprit och köra bil tar thailändarna lätt på. Skulle man åka fast i en kontroll så räcker det förmodligen med en hundring (500 Baht) till polisen sen är det bara att åka vidare.

Regnet kan vara en stor olycksfaktor. En sakkunnig har berättat för mig att under den torra årstiden samlas dieselångor från trafiken i asfalten eller som det finns på många ställen betong. När sedan regnet kommer frigörs dessa avgaser från vägbanan som kan bli mycket hal. Jag måste säga att thailändarna respekterar faran med regn när skyfallen kommer mycket bra. I regel så sänker man hastigheten väsentligt man tänder även ljuset. Om man tände ljuset när det börjar skymma också vore det bra, men det är inte så noga så länge man ser vägen själv tänder man inte.

Bilparken i Thailand ser för ögat bra ut. Thailand har säkert en nyare bilpark än vad Sverige har. Däremot kan man fråga sig hur bilen ser ut efter den första kontrollbesiktningen som är först efter 7 år. Har inte ägaren tagit sitt ansvar och skött sin bil så kan det vara en bidragande orsak till olycksstatistiken.

Jag tycker inte man kan skylla på vägarna. Thailand har oftast bra vägar frånsett småvägar ute på landsbygden.

Nedan kommer lite siffror som jag lånat från nätet tyvärr är dom som jag sagt tidigare gamla:

Omkring 20 miljoner fordon var registrerade i landet år 2005. Hur många av dessa som var personbilar, lastbilar, bussar eller motorcyklar framkom inte.

I dag säger man att 13 000 - 14 000 människor dör i trafiken varje år. Det är ca 37 personer varje dag i genomsnitt.

Den statistik jag hittade berättade att från 1997 till 2005 steg antalet olyckor från 82 336 till 121 22. Under samma period minskade antalet döda från 13 836 år 1997 till 12 871 år 2005. Kanske minskningen av döda beror på att man på senare år oftare använder säkerhetsbältet. Kontroller förekommer flitigt.

Skadade i trafiken under perioden 2000 till 2005 var 53 111 år 2000 och 94 445 år 2005.

En statistik gjord på motorvägarna visar att 82% av alla olyckor berodde på den mänskliga faktorn 73% av dessa olyckor berodde på för hög hastighet. Vilket bevisar att bra vägar inbjuder till för hög hastighet. I 328 (2,1 %) fall var olycksorsaken fordon som ej var i trafiksäkert skick. Den indirekta mänskliga faktorn visade att 2 % berodde på berusad förare och 3 % berodde på att föraren somnat.

2005 rapporterade polisen i Bangkok att efter man haft täta kontroller av nykterheten minskade antalet olyckor med över 50% nattetid.

Fördelning av olyckorna 2005 på olika fordon	Under vilka vägförhållanden skedde olyckorna år 2005

Jag är förvånad över den låga procentsatsen för motorcyklar. Detta var 2005 i dag är med all sannolikhet procentsatsen högre	Att dom flesta olyckor skett på rak väg kan kanske förklaras med att där kör man för fort.


Antalet olyckor från 1998 till 2005	Antalet skadade från 1998 till 2005

Nedanstående tabell tycker jag är skrämmande. Den är 8 år gammal så vi får hoppas att det bättre siffror nu.

Types of vehicles used by alcohol-intoxicated drivers according to their blood alcohol level, in Khon Kaen municipality, Thailand, 2001

Vehicle	No.of drivers undergoing alcohol breathing test	Drivers testing positive in the breathing test		Drivers with blood alcohol levels above 50 mg%
Vehicle	No.of drivers undergoing alcohol breathing test	Persons	Per cent	Persons	Per cent
Car	115	97	81.7	29	30.9
Pick-up truck	318	243	76.4	82	33.7
Motorcycle	157	135	85.9	74	54.8
Truck	91	35	38.5	6	17.1
Bus	71	10	14.1	8	80
Others	4	-	-	-	-
Total	756	517	68.4	199	38.5

Vad kan vi faranger som är bosatta här eller vistas längre tid göra för att minska risken för att råka ut för olyckor. Ja, man måste vara betydligt mera uppmärksam här än man kanske var i Sverige. Här händer saker hela tiden som man inte är van vid. Dom flesta vägar har en bred vägren som är markerad med en vit linje. Denna är i första hand avsedd för motorcyklarna. Men jag har vid flera tillfällen blivit omkörd av bilar på denna vägren när trafiken stannat upp och kö har bildats, man ska fram till varje pris. Stoppmärken för att köra ut på en större väg finns väldigt sparsamt. Detta resulterar i att man kör ut på den större vägen utan att stanna för kommande trafik, ibland är man artig och håller åt sidan på vägrenen när man kört ut men oftast inte.

Att möta motorcyklar som kör mot trafiken på vägrenen är så vanligt att jag inte reagerar för det längre. När det gäller hastighetsbegränsning i städer och samhällen vet jag inte vad som är lagligt eller olagligt. Vid något enstaka tillfälle har jag sett skylten "City limit. Reduce speed". Jag frågade min svärson när han tog sitt körkort om han hade fått någon information om hastighetsregler på teorilektionen, men det hade han inte. Förmodligen sov han. Jag har nyligen fått veta att Pickuper bara får köra i 90 km/tim och personbilar 120 km/tim utanför tätorter. Siffror som många thailändare säkert inte känner till.

Jag brukar säga att backspeglarna är dina bäste vänner i den här trafiken. Dom yttre backspeglarna på pickuper är bra, dom är stora och rejäla. Den inre tyckte jag var liten så jag köpte en större att sätta utanpå den ordinarie. Minimerade den döda vinkeln som alltid uppstår.

Om någon läsare av ovanstående information känner till någon site med färskare information. Skicka då gärna ett mail till sune6698@gmail.com så skall jag uppdatera den här sidan.

09-08-30

Jag har på senare tid fått frågan om det hänt något, varför skriver jag inget? Svaret är att det inte hänt något därför inget att skriva om. Ibland dyker det upp en ide i skallen, det här skall jag berätta om tänker jag då. Några minuter senare kommer jag på att jag beskrev just den iden för några år sedan. Försök själva beskriva er vardag i Sverige, som arbetande eller som pensionär, det händer inte så mycket. Eller hur? Det är likadant här inget uppseendeväckande händer.

Jag kan i alla fall berätta att vi har en regnperiod för tilfället. Det är inget strilande utan ordentliga skyfall. Morgonen är det oftast strålande solsken. Frampå eftermiddagen vid fyra-tiden brukar det braka loss. Det vräker ner. Oftast i samband med åska. Nästa morgon skiner solen igen men på eftermiddagen tar det fart igen.

Jag gillar den här årstiden, nätterna blir svalare så man sover mycket bättre. Problemet med den här årstiden är att elen försvinner med jämna mellanrum. Vad är då orsaken? Den vanligaste orsaken är att något träd blåst ner över el-ledningen. När det regnar så här häftigt blåser det också kraftigt samtidigt. Det brukar ta fyra till fem timmar innan elen komer tillbaka igen. Har man som vi en del lågenergilampor brukar dom tändas till att börja med. Dom släpper väl på ca 40-50 Watt till att börja med. Men fläktar och aircodition går inte att använda innan dom släppt på för fullt. Elen är oftast luftburen. Jag har ännu inte sett att man lägger ner jordkablar här. Kolla elen i Bangkok om ni kommer dit, ett virrvarr av kablar. Vad gör man då när strömmen gått och det är mörkt och dystert, ingen TV, inget ljus, ingen dator med Internet, omöjligt att läsa en bok. Gosa med frugan? Nja, jag vet inte. Med dotter och barn-barn i huset är läget inte så lämpligt. Jag brukar ta ficklampan och knalla ner till byhandlaren och köpa en liten flaska med Rom och en flaska Coca-Cola. Sedan sätter jag mig på terassen med några stearinljus och funderar på vad jag skall skriva om. Påminner nästan om Lucia. Dessa rader är skrivna efter en sådan meditatiotions kväll.

Jag har otur med mina tånaglar. Jag har tidigare berättat att jag blev av med nageln på stortån när jag ramlade i ett stenröse. Nu var det dags igen men den här gången på tån intill stortån, jag har glömt vad den kallas, är det långtån? (Jag tror det svenska språket börjar försvinna). Jag hade förmodligen fått en tagg under nageln från en av de buskar som växer här. Det är lätt hänt när man tassar omkring i sandaler som är öppna framtill. Vissa av dessa taggar är mycket giftiga enligt ortsbefolningen. Jag såg att det blev inflamerat under nageln så jag tänkte att det kanske var dags att gå till farbror doktorn. Doktorn tog en pincett lyfte lite på nageln och tog en titt. Skakade på huvudet och sa den här nageln måste jag ta bort. Ok då tänkte jag, det kommer väl en ny så småningom. Doktorn tog ett verktyg och började bryta lätt i nageln. Han såg att jag blev vit i ansiktet så han sa att det var nog bäst att bedöva först. Skönt tänkte jag då gör det inte ont. Men det gjorde det, djäkligt ont. Han stack in sprutan på ovansidan tån alldeles ovanför nagelbandet. Där är det inte mycket att sticka i, bara skinn och ben. Jag skrek inte men jag svor på svenska så att det osade. När han sedan avlägsnade nageln kändes det inte ett dugg. 70 kr fattigare så var jag av med det problemet.

Efter några veckor var det dags för nästa fadäs. Jag skulle röja upp i en buske som blivit lite för stor. Jag stack ner händerna och började slita i en av grenarna. Det skulle jag inte ha gjort, plötsligt var jag omgiven av ett hundratal ilskna getingar. Nu, vid sjuttio års ålder satte jag med all säkerhet personligt rekord på 60 meter, inte dåligt för en gamling. Dottern som åsåg spektaklet skrattade först men blev sedan lite orolig. Det finns många olika sorters getingar i Thailand och detta skulle visst vara den värsta sorten, förklarade hon. Hämtade sedan en salva som hon smorde in där jag blivit stucken, på mina händer och halsen. Det gjorde susen, svullnaderna minskade i storlek efter några timmar. Ärligt talat tror jag att det här var första gången jag blivit stucken av geting så det var kanske dags nu.

Jag kan också berätta att jag är nygift, i Thailand. Kanda och jag gifte oss i Sverige år 2002 . För att få visum som gift måste äktenskapet vara registrerat i Thailand. Med det sjunkande värdet på den svenska kronan tyckte jag det var bäst att registrera vårt äktenskap även i Thailand. Det behövs inte så mycket pengar i pension om man är gift med en thailändska som det erfordras när man har visum som pensionär. Jag kan inte förstå varför. Jag skulle leva mycket biligare som ensamstående i stället för som nu, försörjare för sex vuxna och en baby. När det gäller mitt visum så gick det bra med pensionärsvisum det här året också. Vi behövde inte åberopa vårt äktenskap. Därmed har jag startat mitt åttonde år i följd här i landet.

Vad hände med Simon kanske ni undrar som har läst om hans öde tidigare på den här sidan. Ni som inte har läst om hans öde kan läsa det här. Simon försökte att klänga sig kvar i det hus han byggt här i byn. Men hans före detta svärföräldrar ville bli av med honom. Det blev för jobbigt för dom med hans drickande. Jag hjälpte honom att hyra ett hus inne i Dankhunthod. Jag fick tag i ett litet fint hus i ett område där det mestadels bor thailändare från medelklassen. Hyran var bara 2500 Baht/månaden. Simon berättade att han trivdes förträffligt. En av anledningarna var kanske att det fanns en liten affär ca 50 meter från hans hus där han kunde köpa sitt öl. Han fortsatte naturligtvis att dricka. Han började också att gå på karaoke barer på kvällarna och släpade hem damer för en natt. Ett kostamt leverne särskilt om man inte har någon inkomst. Men en dag så träffade han en trevlig kvinna från Kenya, svart som synden. Hon jobbar som engelsk lärare i Dankhunthod. Han berättade för mej att nu var han kär och hade förskutit sitt tidigare äktenskap med Mon. Det tyckte jag var bra, jag hoppades att Peru som kvinnan kallas skulle få ordning på honom, men icke, drickandet ökade i stället. Sedan tog pengarna slut, då började han sälja av en del av sina prylar och möbler. Grannarna var på hugget här var en farang som inte hade några pengar till öl, här gick det att fynda.

En morgon när jag kollade min telefon såg jag att jag hade ett missat samtal från Peru klockan 3 på natten. Jag ringde upp och frågade vad som var fatt. "Du måste komma hit Simon är mycket sjuk" sa Peru. Jag tog bilen och åkte dit i ilfart. Nog var han sjuk alltid. Jag var övertygad om att han var döende. Hela hans kropp skakade som i kramper med jämna mellanrum, blod och saliv sipprade ut från hans mun. Han var på inget sätt kontaktbar. Han stirrade på mej men jag tror inte att han såg mej. Jag fick en granne att ringa efter en ambulans dom kom snabbt och tog honom till Dankhunthods sjukhus. Där konstaterade man att man inte kunde göra något för honom han behövde mer avancerad vård så det blev ambulans igen, nu till regionssjukhuset i Korat. När jag besökte honom nästa dag i Korat slog det mej att jag hade sett den här synen förut. Det var när jag besökte min svenske vän som dog av alkohol missbruk också på ett sjukhus här i Korat. Simon var fastbunden till sängen både med handleder och vrister. Förmodligen för att han inte skulle avlägsna alla slangar som var kopplade till hans kropp. Han kunde inte prata för han hade en slang ner i halsen. När han tittade på mej såg jag att han hade något som liknade panik i blicken Peru som var med mej tvättade av honom med ömhet, jag tror att den kvinnan verkligen älskar honom. När vi åkte hem frågade jag om hon tycke om Simon "I love him very much" blev svaret. Jag fattar det inte, alkoholist och inga pengar men så är kanske kärleken.

Nu kom nästa bekymmer, han hade ju inga pengar. Blir man sjuk som farang i Thailand måste man betala sjukhuskostnaden var tredje dag. Peru och jag skramlade ihop till den första tre dagars räkningen. Så här kunde det ju inte fortsätta så jag mailade till hans mor och bad henne skicka pengar. Pengar kom så småningom så vi kunde betala sjukhuset för ytterligare sex dagars vård. Det blev en slant över åt Simon också. Hade han skött sig kunde han levt två månader på dom pengarna. Simon kom hem och skötte sig fint i fyra fem dagar men nu är det full rulle på öldrickandet igen. En morgon när jag sömndrucken knallade ut på gårdsplanen stod det en thailändare och väntade på mej. Kanda hjälpte mig att tolka så jag förstod att det var Simons hyresvärd. Han förklarade att han varit hos Simon för att få pengar för hyran, men som han sa Simon hade inga pengar. Jag bad Kanda förklara för värden att jag inte tänkte betala någon hyra för Simon. Jag blev lite sur och åkte hem till Simon och undrade varför han skickade sina fordringsägare till mej. Det hade han inte gjort sa han och det stämde. Jag fick senare reda på att det var grannar till Simon som talat om var jag bodde. Där är vi alltså nu ca två veckor efter att hans mor skickat pengar är han black igen. Tänk er själva, vara alkoholiserad, och inte ha några pengar i ett främmande land, dessutom går hans visum ut den sjätte oktober i år.

Nej nu slutar vi med skvallret om Simon, det är bara tråkigheter.

Det kommer fortfarande en och annan historia på mailen från goda vänner. Här är en liten halv-fräckis som jag tycker är bra.

En präst och en nunna red på en kamel genom öknen.

Efter några dagar dog kamelen plötsligt.

Både prästen och nunnan förstod att de inte skulle klara den resterande resan levande.

Prästen frågar nunnan:

- "Jag har aldrig sett en kvinnas bröst, och i det här läget spelar det väl ingen roll att jag är präst, så skulle jag kunna få se dina?"

Nunnan går med på det och visar honom brösten.

- "Får jag röra vid dem?" Undrar prästen, och det går nunnan också med på.

Efter en stund frågade nunnan:

- "Fader, jag har aldrig sett en mans penis, kan jag få se din?"

Prästen går med på det och drar ner sina byxor.

- "Får jag röra vid den?", undrar nunnan.

Efter att ha undersökt hans penis en kort stund får prästen en enorm erektion.

Prästen säger lite försiktigt:

- "Om jag stoppar in den här på rätta stället kan den ge upphov till liv..."

- "Verkligen?" säger nunnan.

- "Ja....."

- "Då tycker jag att du ska stoppa den i arslet på kamelen så att vi kommer härifrån någon gång!"

09-01-02

Det har blivit långt mellan uppdateringarna den sista tiden. Orsaken är att det inte hänt så mycket värt att berätta om. Men så hände det. Dottern Paweena som var gravid fick kraftiga värkar. Kanda åkte in med henne till sjukhuset kl 03.00 på nyårsaftonens morgon. Barnet, en flicka, föddes kl. 23.55 på nyårsaftonen. Hade Paweena knipit igen ytterligare 6 minuter hade kanske flickebarnet blivit den först födda 2009 i Thailand. Så nu har man plötsligt blivit "vice" morfar. Här en bild från BB.

När jag ser Paweena tillsammans med sin man, Danulop. Då ser jag ännu en kulturskillnad mellan västvärlden och Thailand. Dom verkar trivas väldigt bra tillsammans, har många livliga diskussioner, skrattar ofta och verkar lyckliga. Men jag har ännu inte sett en fysisk kontakt mellan dom två. Jag kommer ihåg från Sverige hur kära ungdomar vänslades med varandra, kramades, pussades och höll handen, även jag när jag var i den åldern. Kanske brottades lite på skoj o.s.v. Det förekommer inte här. Paweena har sovit i vårt hus nu när hon varit ensam, kanske mest för att det har varit lite varamare där nattetid än i det gamla huset. Jag blev därför förvånad när hennes make kom hem efter att ha jobbat några månader i Bangkok. På kvällen kommer Paweena som vanligt och bäddar i vårt hus. Jag frågade henne "Skall du inte sova tillsammans med din man". "Nej det skall jag inte" blev det korta svaret. Jag kan förstå att det inte är så aktuellt med sexlekar när man är i nionde månaden. Men det hade kanske varit skönt att sova på armen. Men icke.

Det är likadant med dom äldre gifta paren. Man kan kanske inte kan förvänta sig att dom skall kela med varandra. Men dom kunde åtminstone promenera tillsammans, men det gör dom inte. Jag har varit på många fester här i byn. Många gifta par kommer, men inte tillsammans. Männen sitter tillsammans med män. Kvinnorna sitter tillsammans med kvinnor. Skulle man för ovanlighetens skull se ett par som kommer tillsammans ser det ut så här; mannen går först kvinnan går två steg bakom. Mannen är familjens ledare och skall gå först. Jag var mäkta irriterad på Kanda när vi var ute och handlade tillsammans i början, hon tassade två steg bakom. Inte för att jag är angelägen om att gå arm i arm men hon kunde åtminstone gå vid min sida tyckte jag. Det är besvärligt att samtala med någon som går en meter bakom. Problemet är borta nu. Vi åker oftast ut var för sig, det är lugnast så.

En kompis mailade mej en historia som jag tyckte var bra, här kommer den;

En bonde kom in i en kemikalieafför i Piteå för att köpa råttgift. Han hade tidigare använt Cobrax, men nu hade han glömt namnet. På en hylla fick han syn på ett paket som det stod Tampax på, javisst, så hette det ju, tänkte bonden. Eftersom han hade sett många och stora råttor hemma på gården bad han expediten om fyra paket av den stora sorten. Under tiden han stoppade ned paketen i sin kasse kom en ung dam in i affären och bad att få ett litet paket Tampax. Bonden kände samhörighet med den unga damen som tydligen hade samma problem som han själv så han vände sig till henne och sa:
-Jaså, det är till att ha en liten mus?

08-12-01

Jag fryser på morgonen. Thailand har vinter, baha tänker ni det är väl inget mot Sverige. Men det är det, kanske mest för att man vant sig vid värme efter en längre vistelse här. I morse såg jag att det var 17 gr. i Korat. Det betyder med all sannolikhet att där vi bor var det säkert neråt 13 - 14 gr, med tanke på höjd skillnaden. Den lägsta temperatur jag uppmätt var 9 gr. Det var på den tiden då jag hade termometer men den ramlade ner och gick sönder. Jag har försökt att köpa en ny men i våra trakter går det inte att uppbringa. Man vet knappt vad det är. Det borde finnas i Korat, jag har letat men hittills inte hittat någon. Nog med väderprat, det blir som det blir.

Thailand har en förmåga att dra till sig omvärldens intresse. Det har varit av olika orsaker. När jag kom hit i början var det den förra regeringen med PM Thaskin i spetsen som väckte anstöt hos många länder för dess sätt att bekämpa narkotika handeln. Att avrätta knarklangare utan rättegång stred mot dom männskliga rättigheterna. Jag tyckte också att det var olustigt. Förvånande var att de bybor jag kunde prata med ansåg att det var riktigt handlat. Man sade helt enkelt att "utrotar vi inte dessa knarklangare kommer hela landet att knarka om några år"

Nästa händelse som väckte omvärldens uppmärksamhet var den tragiska Tsunami katastrofen i södra Thailand.

Sedan var det ganska lugnt några år men så kom den omtalade militärkuppen 2006. Då militären tog över makten och tillsatte en ny regering. Den provisoriska regeringen regerade i ett år sedan utlystes nyval. Efter många turer, protester för valfusk, avstängning av delegater och omröstningar vanns valet av den nuvarande regeringen med stor majoritet. Problemet med den regeringen var att man fick en PM som inte ansågs vara "rumsren" inte ens av sina egna partimedlemmar. Han kunde göra dom mest bizarra uttalanden till journalister och framför tv-kamerorna. Han övertalades till slut att avgå efter att han agerat som kock i ett kommersiellt tv-program. Han ersattes av den nuvarande PM Somchai Wongsawat. Som i dagsläget fortfarande är vid makten.

Jag har tidigare inte utalat mig om thaländsk politik av den anledningen att jag inte begriper vad dom sysslar med. Så jag uttalar mig inte nu heller. Det finns många forum och bloggar på nätet som berättar om händelserna mer sakkunnigt än vad jag skulle kunna göra. Själv brukar jag kika in på Ging o Malee;s blogg för att följa händelserna. Hon rapporterar sakligt, ofta flera gånger om dagen när det är aktuella händelser som t.ex den nuvarande krisen. På hennes sida hittade jag också en länk till NBC där journalisten Ian Williams beskrivit vad som händer mycket bra. Nedan har jag försökt att översätta hans artikel så gott jag kunnat. Vill ni läsa den engelska originaltexten klickar ni Här.

Thailands politiska virrvarr
En guide för nybörjare
av Ian Williams

Posted November 26

Bangkok:s massiva flera miljoner dollars flygterminal liknar i kväll en natt marknad. Det är fullt av gul-klädda demonstranter och massor med stånd som säljer, t-shirts, klistermärken och smycken, samt mat och dryck. Utanför terminalen är ett hav av gula protesterande som väsnas med sina plast "klappror" efter att de lyssnat till eldiga tal från en lastbil.

Vägen till terminalen är kantad med bilar som till stor återspeglar den borgerliga karaktären hos de protesterande. Bara fina nya bilar.

Alla flygningar är inställda, och det beräknas att 3000 passagerare (de flesta av dem turister) är strandsatta.

Men exakt vem är dessa protesterande klädda i gula tröjor "färgen som är kopplad till Thailands Kung" som riskerar att lamslå Thailands lukrativa turistindustri? Och vad vill man?

Vilka är demonstranterna?

De går under namnet Peoples Alliance for Democracy (PAD) och är en lös koalition av Thailands gamla elit (affärsmän, akademiker och royalister), stödda till stor del från Bangkok:s medelklass. De har också en viss grad av stöd från konservativa element i armén och kungliga slottet (en anledning till att regeringen har varit ovillig att röra sig aggressivt mot dem).
De är väl finansierade och välorganiserade, man har en ful milis, beväpnade med järnstänger, slangbågar och även vapen. Dessa "säkerhetsvakter" har ofta använt sig av våld, i går öppnade dom eld mot regeringens supportrar på en av stadens motorvägar.
De säger sig bekämpa korruption och försvara kungen, och deras uttalade mål är att störta den sittande regeringen som är demokratiskt vald för ett år sedan. Deras strategi är att skapa så mycket störningar som möjligt i syfte att tvinga fram motåtgärder från militären, som är ovilliga att engagera sig. Den senaste kuppen, under 2006, orsakade en hel del skador på militärens rykte.
Occupationen av Bangkoks flygplatser är kanske de mest effektiva störningar de har orsakat i månader av protester, och kommer vid en tidpunkt då deras tidigare protester verkade att rinna ut i sanden och man kände att man förlorade stöd.

Vad vill de göra?
PAD:s ledare vill att regeringen ersättas med "nya politiken" ett effektivt sätt att avskaffa det nuvarande demokratiska systemet och begränsa valprocessens makt för fattigare väljare, som de anser vara för dåligt utbildade för att kunna rösta förståndigt. (Skrämmande)

I stället vill de att 70 procent av parlamentet skall utses av värdiga människor som dom själva. Regeringen skulle ledas av en mäktig kung, vars porträtt finns överallt i PAD manifestationer.
En tidnings kolumn i veckan beskrev deras ideologi som "en cultish and violent konservatism", i kombination med en "mangled version of demokrati."
Deras mål är regeringen med premiärminister Somchai Wongsawat i spetsen, En regering som var demokratiskt vald, och har ett massivt stöd från Thailands fattiga. Om det fanns ett val i morgon skulle dom med all säkert bli omvalda, vilket är anledningen till att PAD vill ändra systemet.

Premiärminister Somchai är svåger till Thaksin Shinawatra, den förra preminiärministern, som avsattses i 2006 års kupp. Han har anklagats för omfattande korruption och maktmissbruk, men hans administration genomförde många populära åtgärder som framförallt gynnade den fattiga delen av befolkningen som ex.v lån till byarna med låg ränta och ett sjukvårdssystem som ger alla rätt till gratis sjukvård.
Dessa reformer kom som chock för den thailändska eliten som ansett dom fattiga regionerna i norr och nordost mera varit en förvavaringsplats av billig arbetskraft till Bangkoks barer och byggarbetsplatser.

Thaksins populäritet hotade även det traditionella systemet som bestod av rojalist eliten, som är PAD starkaste anhängare.
Den nuvarande regeringen är fullspäckad med Thaksins kumpaner, och den förre premiärministern, nu i exil, anklagas för att ringa till regeringen från utlandet och ge tips om åtgärder. Han har dragit enorma folkmassor till en telefon/tvsändning på ett stadium i Bangkok och är fortfarande mycket populär i de fattiga norra och nordöstra delarna av Thailand.
Regeringens strategi denna vecka har i huvudsak varit att "spela död", och inte riskera våld genom att konfrontera PAD (vilket är vad många av deras protestledare vill), det gör det möjligt för PAD att irra omkring fritt på Bangkoks gator. Polisen har inte erbjudit något motstånd varken i själva Bangkok eller på flygplatsen.
För månader har PAD ockuperat Bangkoks regeringskammare och tvingat regeringen att flytta regeringssammanträden till Bangkoks gamla flygplats. I de flesta länder skulle de ha slängts ut för veckor sedan, men det finns en annan faktor som spelar in Thailand. En faktor som det sällan talas öppet om : framtiden för monarkin.

Hur är det med kungen?
Kung Bhumibol Adulyadej, som är världens längst regerande monark, blir 81 nästa vecka. Han är aktade av det thailändska folket. Även om han inte har några formella befogenheter har han ett enormt moraliskt inflytande. Han har ofta ingripit i krissituationer, men diplomater fruktar att hans hög ålder och sämre hälsa kommer att begränsa hans förmåga att lugna denna kris.
Kungens årliga födelsedag som är nästa vecka (5/12) kommer noggrant att bevakas, man väntar spänt på hans årliga tal.
Hans fru, drottning Sirikit, har uttryckligen stött PAD. Hon deltog i begravningen av en PAD anhängare som dödats i sammanstötningar med polisen förra månaden. Hennes stöd har gett de protesterande ett kraftfull "tak" i sin anti-regerings kampanj.
Drottningens hyser stor oro för en fortsatt stark monarki efter hennes makes eventuella bortgång, som kommer att skapa ett enormt tomrum iThailand.
Arvtagare till tronen, kronprins Vajiralongkorn kommer inte att få den vördnad och respekt som hans far har. Han är mycket impopulär och oacceptabel för många Thailändare, som föredrar hans syster Prinsessan Maha Chakri Sirindhorn, men hon har aldrig varit gift och har inga omedelbara arvtagare.
Inget av detta diskuteras öppet av de thailändska medier, som har bojor av stränga majestäts lagar som gör det till ett brott att förolämpa monarkin, men framtiden för Chakri Dynastin är kärnan i den nuvarande maktkampen.

En erfaren journalist sammanfattade krisen i Thailand mycket bra: "Att rapportera denna kris är som att försöka förklara det oförklarliga, utan att nämna det onämnbara."

-----------------------------------------

Vi avslutar väl med en gammal historia:

Det gamla paret Olle och Lisa sitter på sin favoritrestaurang och pratar om gamla tider.
"Kommer du ihåg" säger Olle plötsligt "när vi älskade mot kostängslet bakom kyrkan"
"Visst kommer jag ihåg det" säger Lisa "det var en av dom första gångerna"
"Tänk om vi skulle uppleva det en gång till" säger Olle.
"Du är allt bra tokig du Olle" säger Lisa "men ide'n är kanske inte så dum"
Det gamla paret är överens och traskar iväg mot kyrkan. En polisman som suttit i båset intill det gamla paret och åhört samtalet småskrattar för sig själv och tänker, "det här måste jag bara se". Smyger sedan efter det gamla paret. Väl framme vid stängslet lyfter Lisa på sin kjol och låter trosorna falla till marken. Olle krånglar sig ur byxor och kalsonger och sexleken är i full gång. Polismannen som ligger bakom en buske och iakttar det hela häpnar. Han har aldrig tidigare bevittnat ett sådant intensivt samlag. När det gamla paret ligger utmattade på marken och samlar ihop sina kläder kan inte polismannen hålla sig längre utan går fram till paret och säger, "ursäkta men det var det mest intensiva samlag jag någonsin har bevittnat i mina dar. Vad har ni för hemlighet egentligen."
"Nja" säger Olle "det är ingen hemlighet det är bara det att förra gången var det ingen electricitet i stängslet så det var bättre nu."

08-10-01

Om ni tänker bosätta er i Thailand och eventuellt bygga er ett hus vill jag ge er några råd. Jag är ingen byggexpert, jag vet bara hur jag skulle bygga om jag byggde nu.

§ Bygg högt.
En anledningen att bygga högt är att undvika vattenskador när skyfallen kommer. Thailändarna själva fyller upp tomten med den sandjord som finns här. Den får sedan sätta sig ca 6 till 12 månader innan man bygger. Efter några rejäla skyfall blir då marken näst intill cement. Man gjuter sedan golvplattan direkt på marken. Ännu bättre är kanske att mura upp en sockel för huset som jag sett att en del börjat med. Man köper sedan färdiga betongplattor som man lägger på sockeln. Plattorna kan köpas i valfri längd.

§ Isolera.
Det vanligaste sättet när man murar upp väggarna här är att använda vanliga cementblock. Det är billigt och det går fort. Nackdelen är att dessa väggar blir som ett mindre värme-element när solen har gassat på dom några timmar. Somliga använder tegelsten. Materialkostnaden är kanske den samma, tegelsten är billigt men arbetskostnaden blir högre. Jag vet inte om tegelstenen isolerar bättre än cementblocken. Jag vet heller inte hur man kan isolera på bästa sätt. En metod är kanske att mura upp dubbla väggar med en luftspalt. Ett annat sätt är att göra som vi gör i Sverige. Regla på insidan, kläm dit isolering och på med spånskivor. Här är det kanske bäst att experterna får råda, om det finns några?? Jag har sett att det finns firmor som annonserar om skum-isolering. Isolering är bra att ha särskilt om man har AC. När man lägger tegelpannor på taket har jag sett att det finns speciellt isoleringsmaterial att lägga under pannorna. OBS! Efter jag skrivit ovanstående fick jag ett tips om ett nytt block som lär isolera bra. Det heter q-con. Hemsidan är http://www.qcon.co.th/company_pro-e.php

§ Terassen.
Bygg en stor terass. Det är bra när det kommer gäster, man kan sitta utomhus. Jag skulle tro att 80% av dagtiden vistas man utomhus. Glöm inte lutningen från huset. Då är det lätt att städa, bara ta slangen och spola. När det gäller taket till terassen vet jag inte riktigt vad som är bäst. Dom första åren hade jag bast-tak. Det var bra släppte inte igenom solvärmen. Problemet var att det ruttnade efter ca 3 år och släppte igenom regnskurarna. Jag lade nytt tak två gånger men sedan ledsnade jag. Reglade upp taket och lade på färgade korrugerade plåtskivor. Det var ett misstag. Dom värmer så in i vassen trots att vi har högt i tak. Det känns nästan som man har huvudet i ett solarium. Jag måste hitta på något sätt att isolera undersidan, men jag vet inte riktigt hur, än.

§ El.
Det är inte så vanligt med jordad el här i byn. Men det är att rekommendera. Det går att blanda jordat och ojordat men helst inte i samma rum säger man. Det har visst något att göra med säkerheten. En fördel med jordat är att det minskar strålningen från tv och datorskärmar. Har du en elektrisk varmvattenberedare för duschen är det säkrast att den också är jordad. El-installationen kan bli knivigt. Jag anlitade byns el-guru som enligt alla kunde fixa allt. Det kunde han inte. Jag bad honom sätta upp en trappomkopplare vid ingången till vårt hus och en vid sängen så vi kunde släcka när vi lagt oss. Jodå, brytarna kom på plats problemet var att den vid sängen inte fungerade. El-gurun bara skakade på huvudet och sa "No Work" sen var det inte mer med det. Jag har en tysk bekantingen som byggt i en grannby, Han var sakkunnig och kunde det här med el. Han fick visa sina installatörer hur man skulle koppla en trappomkopplare. Tydligen är standarden här; en belysning, en brytare.

§ Åskledare
Det är rejäla åskväder i Thailand, åtminstone i våra trakter. En åskledare på taket skulle kännas tryggt.

§ Runt huset och framfarten.
Att ha någon form av beläggning runt huset och framfarten är att rekommendera. Cement, plattor i någon form eller asfalt. Makadam duger också. Man slipper då att klampa omkring i slipprig lera efter regnskurarna.

§ Fönster
Fönster med myggnät och ett skjutbart glas är att föredra.

§ AC
Vi har AC men använder den ytterst sparsamt. Har ni fläktar och fönster med myggnät så klarar ni er.

§ Fläktar
Vi har fristående fläktar på golvet. Om jag byggde i dag skulle jag sätta upp svepande fläktar på väggarna istället. Då sliper man trasslet med kablar kors och tvärs i rummen.

§ Avlopp
När det gäller avlopp från toaletten är det inga större problem. Man gräver två avloppsbrunnar placerar där cementrör, ungefär 60 centimeter i omkrets och ca 2-3 meter djupt. Avloppet går till brunn nummer ett och när den är fylld rinner resterande över till brunn nummer två. När den är fylld ringer man helt enkelt till den lokala brunn tömmaren som kommer och suger upp skiten. Kostnad för tömning är ca 20kr. Ett litet tips från en sakkunnig vän. Har du flera toaletter koppla inte ihop dem med ett t-rör till brunnen. Då får du framtida problem med stopp då toalett papperet fastnat i t-röret. Dra heller fram separata rör från varje toalett till brunnen.
När det gäller avlopp från dusch, tvättmaskin och diskning går vattnet direkt ut i marken och hamnar så småningom i ett litet dike utefter byns cementerade gator om det finns sådana i byn. Jag är övertygad om att man inte kommer att tillåta det i framtiden när utvecklingen hunnit ikapp.

§ Vattenförsörjning
Många byar och kommuner har vatten framdraget till tomtgränsen. Det är inget dricksvatten utan avsett för dusch, tvättt och diskning. Dricksvatten kan du köpa men det blir dyrt i längden. Jag gör som thailändarna gör, dricker regnvatten. Hur man tar tillvara det har jag tidigare beskrivit här. Du kan även borra en egen brunn. Det vanligaste är att man borrar ner till ca 30 m. Vattnet som du får upp kan du säkert dricka om du inte har något emot att få sand i magsäcken. Problemet i den här delen av landet är att marken består av finkornig sand. Jag vet inte hur djupt man behöver borra för att komma ner till ett berglager om det över huvud taget finns något sådant. Jag har sett utgrävningar på ca 5- 6 m och det är bara sandjord. Inget ytskikt av lera eller det som vi kallar matjord. Jag undrade länge varför thailändarna tappade upp sitt duschvatten i en liten bassäng innan man skopade det över sig vid duschning. Nu vet jag varför, tittar man i botten på bassängen efter någon vecka kan man se ett tunt lager av sand som sjunkit undan. Man kan också göra som vi gjort. Placera en plastbehållare ca 5 meter upp på en stålställningen. Vi pumar upp vatten för dusch, tvätt och diskning från vår brunn. Fördelen är att vid eventuella strömavbrott (och det är många) har vi vatten med hjälp av självtryck. Solen värmer också på tanken så vattnet blir lite ljummet. Bra vid duschning, man slipper det iskalla vattnet direkt från brunnen.

§ Tomtstorlek
Ta till en rejäl tomt om du har möjlighet. Här mäter man arealer i Rai. En Rai = 1600 kvadratmeter. Bra att ha lite lite luft till eventuellt nytillkomna grannar.

§ Arbetskraft
Välj byggjobbare med omsorg. Kolla om det finns rekommendationer. På landsorten är det oftast bönder som har husbygge som extraknäck. Många är duktiga. Andra är mindre duktiga. Tolerera inte att dom dricker under arbetstid. Följ upp bygget noggrant. Har du gett gubbarna en detaljerad ritning så kan det ändå bli galet.

§ Byggkostnader
Att bygga ett hus i Thailand är billigt om du jämför med Sverige. Ett en-plans hus i basutförande kan du bygga för 600 000 Baht. Vill du ha en tvåplansvilla med svensk standard räkna då mellan 2 till 3 miljoner Baht. Jag talar här enbart om byggkostnaden. Tomt kostnaden tillkommer. Den kan bli lika dyr som byggkstnaden om du vill ha en tomt nära havet eller i anslutning till en turistort. Här i byn kostar i dag 1 Rai ca 50 000 Baht.

Det finns säkert massor av andra saker att tänka på vid ett eventuellt bygge. Ovanstående poppade upp när jag satt här och funderade.

Jag har några gånger fått frågan om vad det kostar att leva i Thailand. Frågan är omöjlig att besvara. Var du bor i Thailand är av stor betydelse. Bor du på landsorten är det mesta relativt billigt. Bor du däremot på en turistort eller i Bangkok ökar kostnaderna avsevärt. Inte att förglömma är vad växlingskursen står i.

Jag kan ge några exempel på fasta kostnader där vi bor.

§ El
El -kostnaden i dag (2008) för vår del är ca 1300 Baht/månad = 260 kr med en växlingskurs som i dag är 1 krona = 5 Baht. Har du AC och använder den flitigt får du lägga på ungefär 1 000 Baht/månad ca (200 kr). Vad har vi då för el-grejer som vi använder till denna kostnad. Det är två kylskåp, två, ibland tre tv-apparater, fem st fläktar, en dator, belysning inne och utomhus, en elektrisk vattenpump och ibland AC-anläggningen. Dessutom en massa småsaker, elektriska handverktyg, uppladningsbara saker som mobiler, kamera, pannlampor och hårvårds-prylar.

§ Mat kostnader.
Svårt att uppskatta. Beroende på hur stor familjen är. Jag bedömer att här på landsorten kan en familj på 5 personer leva på 500 Baht/dag (100 kr) om man lagar maten hemma. Det är inte någon större skillnad om man äter på dom billiga lokala restauranger som finns. Matkostanaderna som jag nämner innefattar även diskmedel, kosmetika som tvål, tandkräm, duschkräm och liknande.

§ Hyreskoistnader.
Hyr du ett hus här på landsorten får du räkna med ungefär 1500-3000 Baht/månad, ungefär 300 kr - 600 kr/ månad + el och vatten om det finns kommunalt vatten. Bor du på en turistort eller i Bangkok dubbla den summan minst fyra gånger. Har du byggt ett eget hus på din älskades mark får du räkna ut själv hur mycket du förlorar i ränte inkomster på din investering. Se det inte som en investering där du kan få tillbaka dina pengar tillbaka vid en eventuell skilsmässa. Se det som en hyres kostnad över dom år du bor i huset. Domstolen kanske dömer att du är berättigad att få tillbaka dina investeringar. Problemet är att din käraste inte har några pengar att ge dig. Har sett liknande exempel här i byn.

§ Vårdkostnader.
Sjukvård på dom lokala sjukhusen och dom lokala klinikerna är billigt. Behöver du däremot mer avancerad vård på dom lyxiga privata sjukhusen ( som är betydligt mer professionella) kostar det pengar. Tänk också på att är du över 65 år kan du inte teckna en sjukförsäkring i Thailand. På dom privata sjukhusen kan du däremot köpa rabattkort. Dom är ganska dyra så du måste vara ordentligt sjuk för att det skall gå ihop. Tandvård är betydligt billigare än i Sverige.

§ Tv
Thailands tv-kanaler är reklamfinansierade och kostar inget. Utbudet är inget vidare. Nyheter och såpoperor. Sport är oftast korta snuttar. Om du har råd kan du sätta upp en liten parabol och få massvis med kanaler. Kostnaden varierar beroende på hur många kanaler du vill ha. Jag tror att det kostar mellan 1 500 Baht och 2 500 Baht per månad.

§ Internet
Att få en hyfsad internet uppkopplingen på landsorten är problematiskt. Anledningen är att dom flesta byar inte har några telefonledningar. Alternativen är då att använda mobilen som modem. Det fungerar med GPRS, men är segt. Thailand har ännu inte infört 3G. Lär komma om något år säger man. Kostnad för internet med mobil varierar hur många timmar du vill ha per månad. Jag betalar 350 Baht för 100 timmar per månad. Du kan också få uppkoppling via satellit. Kostnaden för en sådan uppkopplingen är ungefär den samma som för tv med parabol. Att gå på ett internet cafè inne i Dakhunthod är billigt ca 20 Baht/per timma. Hastigheten är hyfsad med ADSL. När jag vill ladda ner tunga saker brukar jag ta med mitt flashminne och ladda ner på ett cafè.

§ Transport kostnader.
Färdas du kommunalt här i landet är det billigt. Ett exempel. Tr.o.r. Bangkok från vår by ungefär 50 mil tr.or. kostar 500 Baht, ca 100 kr med VIP-buss. Taxi i Bangkok är nästan gratis om du jämför med Sverige. Startkostnaden är 7 kr. När jag var hemma i Sverige senast var startkostnaden 35 kr. Köper du en bil se då till att gå in på din ambassad i Bangkok så att du kan få papper på att du kan köpa den i ditt namn. Då kan du åtminstone få tillbaka några kronor vid en eventuell försäljning/separation. Bilkostnaderna beror på vilken bil du har bensin, diesel o.s.v. För vår del har vi en Toyota Pick-up, diesel. En helförsäkringen kostade när bilen var ny ca 21 000 Baht/år (ca 4 200 kr/år). Den lär täcka det mesta. Men fortfarande ganska dyrt. Kanske beroende på den höga olycksfalls-statistiken här i landet. Du kan försäkra i tre olika kategorier. Kategori ett, två och tre. Kategori ett motsvarar ungefär svensk helförsäkring. Du får liksom i Sverige bonus efter ett antal skadefria år. I vårt fall är vi nu nere på 15 000 Baht/år efter 5 skadefria år (ca 3 000 kr/år). Den lär däremot inte sjunka ytterligare efter vad vår försäkringsagent säger.

§ Övriga kostnader
Jag kan inte uppskatta övriga kostnader. Dom är individuella, kan variera beroende på ditt/ert leverne. Typ semester, resor till Sverige, nöjen och dylikt. Här får ni räkna själva.

08-08-17

Motorcyklar och hundar är det gott om i byn . Jag skulle tro att 95% av familjerna i byn har minst en motorcykel. Dom är ganska billiga om man jämför med Sverige, ca 8000 kr. Dessutom går det att köpa på avbetalning. Det finns två storlekar, den ena är på 125 cc. Den mindre har 100 cc i motorstyrka. Dom måste vara försäkrade och det är också några kronor i skatt. Märken för dessa betalningar måste finnas på cykeln. Det lustiga är att när du köper en ny maskin får du köra utan skylt. Det brukar ta upp till tre månader innan papperkvarnen har malt färdigt och du kan få din skylt.

Dom är relativt snabba. Jag har varit uppe i 70 km/tim med vår hoj. Men det finns snabbare. Jag har några gånger blivit omkörd när jag kört bil i 90 km/tim. Förmodligen av trimmade cyklar. Alla kan köra dessa maskiner. I vår familj kan alla köra utom svärmor men hon åker gladeligen med, sittande damsedel. Gen mellanpojkens körkort hade gått ut utan att han hade förnyat det. Vi övertalade honom att åka in och ta ett nytt kort. En baggis tyckte han. Han anser sig själv vara motorcykelkung i byn. Kör på bakhjulet och briljerar. Han blev underkänd vid uppkörningen. Han körde av plankan vid balanskörningen. Han var ganska spak när vi åkte hem. Inga träd får växa upp i himlen. Jag log i mjugg.

Det är ganska vanligt att flickor i kjol åker bakpå sittande i damsadel. Jag tycker det ser lite farligt ut. Lätt att ramla av. Det som jag tycker är ännu värre är när jag ser en knatte på 7-8 år komma körande. När han stannar når han inte ned med fötterna till marken. Jag förstår inte hur föräldrarna till dessa barn kan tillåta att deras små telningar kör omkring.

När jag kom hit för 6 år sedan var det sällsynt att få se en motorcykelförare med hjälm. Man har genom täta poliskontroller lyckats vända den tränden. Inne i städerna har dom flesta hjälm, i byarna använder ingen hjälm, där finns nästan aldrig poliser. Enligt uppgift jag har fått är även dom medåkande skyldiga att bära hjälm. Det sker däremot nästan aldrig. Polisen verkar inte bry sig heller. Åtminstone när det gäller Thailändare. Det har också kommit en lag om att motorcyklarna skall ha ljuset tänt även på dagtid. Denna lag gäller inte för bilarna. Man gör små framsteg men det går sakta.

Thailändarna hatar att promenera. Barnen som går i förskola blir skjutsade till skolan av sina föräldrar, även om det bara är ett par hundra meter. Föräldrarna hjälps åt med dessa transporter, ofta har man tre ungar på cykeln samtidigt. Banen lär sig tidigt att man inte skall gå i onödan.

Antalet hundar i byn är i paritet med motorcyklarna, kanske ännu fler. Alla hundar går lösa. Det kändes lite otäckt i början när man promenerade omkring i byn. Kom man in på någon hunds revir blev man rejält utskälld. Jag lärde mej snabbt att dom var ganska lättskrämda. Stampade man i backen eller böjde sig ned för att ta upp en sten gick dom undan. Men inte alla. En gång var jag på väg till templet, gående. Det regnade så jag hade en sån där jätteparaply uppfälld. Kanske var det paraplyn som gjorde det för plötsligt hade jag fyra morrande och skällande hundar omkring mej. Jag tog paraplyn fällde in den och fällde ut den upprepade gånger i riktning mot hundarna. Det tog skruv dom backade undan. Kommer man på motorcykel bryr dom sig inte så mycket. Utom en speciell rackare som jagade mej varje gång jag kom på motorcykeln förbi hans revir. Då gällde det att sätta upp fötterna så högt man orkade och gasa på. Vid ett annat hus finns det också en hund som jagar alla på motorcykel, men bara om dom kör för fort. Kör man lugnt och stilla bryr han sig inte det minsta.

08-08-02

Jag vill utfärda en liten varning till er alla singel män som kommer till Thailand för att eventuellt skaffa er en livs partner. Det är ganska lätt, dom står nästan på kö. Men det kan gå åt skogen. Jag har ingen statistik men jag skulle tro att skilsmässofrekvensen är högre i relationer Svensk-Thai än i svenska äktenskap. Vad är nu detta, undrar ni säkert, talar jag av egen erfarenhet eller vad. Nej, hittills har det gått bra men man vet aldrig. Skulle det gå illa även för mej så skall ni få veta det. Orsaken till att jag kommer med denna varning är att jag har sett flera relationer med nära vänner som gått i stöpet. Det första exemplet var med en svensk kompis. Han träffade en Thai kvinna som han blev förtjust i. Dom flyttade ihop i kvinnans hemby, några kilometer från vår by. Han byggde ett hus i byn. Han köpte också en fin bil. Det varade väl ett par år sedan tröttnade kvinnan på honom. Hon påstod att det var för hans alkoholmissbruk. Jag har full förståelse för det skälet. Men tänker man efter, han hade alkoholproblem redan när dom träffades. Varför över huvud taget flytta ihop med en alkoholist. Ja, ni får dra er egen slutsats. Nåväl, min vän åkte tillbaka till Sverige för rehabilitering. Under tiden han var i Sverige passade hans kvinna på att sälja bilen som han hade köpt, supporten hade upphört. Ett misstag många män gör när dom kommer hit är att köpa bil i sin Thai kvinnas namn. Dom tror att faranger inte kan äga bil i eget namn här i landet. Men det kan dom, det är bara att gå upp på den svenska ambassaden i Bkk. så ordnar dom nödvändiga papper. När pengarna kvinnan fick för bilen var slut återvände hon till Phuket för att försöka hitta en ny support. Hon är fortfarande kvar där efter tre år. Det är inte så lätt när dom närmar sig 40 års strecket. Efter några månader var min vän tillbaka i Thailand igen. Han fick tag i en ny Thaikvinna som han flyttade ihop med. Men den här gången hade han lärt sin läxa. Han byggde inget hus den här gången. Han hyrde ett hus i stället. Men den nya kvinnan byggde ett hus i sin hemby. I starten var det utan hans vetskap. Var pengarna till det huset kom ifrån är inte svårt att lista ut. Min vän fortsatte tyvärr med sitt drickande och dog efter något år på ett Thailändskt sjukhus.

Det andra exemplet är med min vän Simon från UK och hans Thailändska fru Mon. Han är olje ingenjör och reser världen över och arbetar på olje fält. Tilläggas kan att han tjänar stora pengar på sitt arbete. Mon har varit gift tidigare med en Thai man och har två barn tillsammans med denne. Mannen dog för några år sedan i cancer. Mon är 26 år Simon är 47 år. Mon gjorde som många andra flickor gör som blir utan försörjning. Hon åkte till Phuket för att söka lyckan. Det var där hon träffade Simon. Hon åkte med honom till Dubai där han för tillfället jobbade. Dom gifte sig i landet efter några månader. Efter ett tag beslöt dom sig för att bosätta sig i Mons hemby i det hus hon hade tillsammans med sin förra man. Efter Thailändsk standard var det ett fint hus men inte tillräckligt fint för Simon. Han byggde om rejält och investerade stora pengar. Det är med all säkerhet det finaste farang-huset i dessa trakter. Han byggde också ett mindre hus på tomten åt Mons föräldrar. Efter fyra års äktenskap stack Mon iväg, lämnade honom med två barn och sina föräldrar. Vad var orsaken den här gången. Återigen så var spriten det stora problemet. Hon påstår att hon inte stod ut med hans drickande. Simon har erkänt att han är alkoholist. Han har två skilsmässor bakom sig förmodligen orsakade av sprit missbruk. Det lustiga är att han kan hålla sig nykter när han är på olje fälten. Att dricka i det arbetet är det samma som omedelbart avsked. När Mon stack iväg tog hon den nya bilen med sig som hon senare lät meddela att hon hade sålt. Hon hade ingen pengar!! Hon har också meddelat att hon har skrivit över huset på sin far. Förmodligen för att försvåra för Simon att få tillbaka något av sina investeringar vid en skilsmässa. För mig återkommer den stora frågan; Varför inleder dessa flickor förhållanden med äldre män som dessutom är alkoholister.

För dessa fattiga lansortsflickor är det en plikt att sörja för sina föräldrar och barns uppehälle. Kanske dom är villiga att offra ett antal år tillsammans med någon som dom överhuvudtaget inte gillar. Vid en skilsmässa eller dödsfall kanske dom får betalt för sin uppoffring. Jag är helt övertygad om att en svensk flicka inte skulle offra sig på det viset. Men Thailand har en helt annan kultur.

Vad gör då Simon. Han dricker och dricker och drömmer om att Mon skall komma tillbaka till honom. Det tror jag inte att hon gör. Det går ett rykte i byn att hon lever tillsammans med en Thaiman någonstans. Jag har försökt att väcka honom upp ur drömmarna. Han vägrar att lyssna ett typiskt alkoholist beteende. Han har dessutom varit ute för ett par allvarliga olyckstillbud under den här perioden. Första gången var för ett par veckor sedan när han var på väg till vår närmaste stad Dankhunthod på motorcykel. Han påstod själv att han körde in i en håla på sidan av vägen för att undvika en kollision med en bil. Flög av motorcykeln och landade mot ett träd. Han hade hjälm på sig som tur var. Hjälmen gick i två delar. Han fick ett rejält hål i huvudet. Någon vänlig själ tog honom till Dankhunthods sjukhus där dom sydde ihop hans skada i huvudet med 8 stygn. Sedan transporterades han till regionssjukhuset i Korat för röntgen där han fick stanna en dag och en natt. Naturligtvis var han inte nykter, men ingen brydde sig om det, ingen annan blev ju skadad.

Efter dessa händelser bad han mig att köra honom till flygplatsen i Bkk. för att hämta upp hans mamma som kom från Florida för att försöka övertala honom att lämna allt bakom sig och att starta ett nytt liv. Jag vägrade, att sitta med en fyllelullande man i bilen i 50 mil är inget jag ser fram emot. Jag rådde honom att ta taxi istället. Vad gjorde då Simon? Jo, han åkte till Korat och lyckades hyra en bil. Hur det gick till är för mig en gåta. Han var säkert inte nykter. Men man bryr sig inte i det här landet, kan man tjäna några Baht, so what. Vad som sedan hände vet jag inte så mycket om i detalj. Jag vet att efter ca 10 mil så körde han in i baken på en lastbil. Hela taket på den pickup han hade hyrt flög av. Själv klarade han sig med ett mindre sår i huvudet. Han blev forslad till stadens polisstation där man gjorde en alkoholtest. Han blev förklarad nykter. Jag vet med bestämdhet att han inte var nykter så jag frågade honom hur mycket han hade betalat under bordet. Jag har inte betalat en Baht sa han. Jag är säker på att han fick punga ut med åtskilliga Baht för att gå fri. Simon tog taxi resten av färden vilket han borde ha gjort från början.

Efter en vecka körde vi Simons mamma till Bkk, hon skulle flyga hem. Hon hade inte lyckats övertala Simon att lämna landet och starta om på nytt. Hon bad mej att hålla ett öga på sonen, vilket jag lovade. Dagen efter besökte jag Simon för att försöka övertala honom att söka hjälp. Han vägrade som vanligt att lyssna. Dagen efter ringde han mig och bad mig köra honom till ett privat sjukhus i Korat. Han ville lägga in sig en vecka för att försöka att bli avgiftad. Glad över hans beslut hämtade jag honom nästa morgon. Han var inte nykter. På vägen bad han mig att stanna vid en affär, han skulle köpa cigaretter. Han köpte inga cigaretter, det blev en flaska whiskey istället. Han var rejält berusad när vi kom fram till sjukhuset. Han betedde sig på ett sätt så jag önskade att jag varit någon annanstans. Var ohövlig mot personalen gormade och skrek. Till slut lyckades man få in honom i ett rum. Jag var lättad när jag for därifrån. Men det varade inte så länge. Dagen efter ringde Simon och talade om att han var hemma igen, han hade åkt taxi. Jag frågade inte varför han återvänt. Jag vet orsaken, man får ingen sprit på sjukhuset. Suget blev för stort.

Jag har nu gett upp hoppet om denne man. Det finns inget jag eller någon annan kan göra. Jag är övertygad att om han fortsätter som nu kommer han att dö inom en snar framtid. Han har sitt öde i egna händer.

Ett tredje exempel är en man som vi kan kalla Rolf. Han är en ung man några och trettio. Son till en av mina vänner. Han har besökt mej ett flertal gånger. Vid ett av besöken träffade han en kvinna i en grannby som han fattade tycke för. Kvinnan är av ganska god familj, dotter till en läkare. Familjen har ett fint hus och två bilar. Rolf tog med sig kvinnan till Sverige på semester för att fördjupa bekantskapen. När dom återvände från Sverige beslöt dom att sätta upp en restaurang på kvinnans föräldrars mark. När restaurangen var halvfärdig tog förhållandet slut. Jag vet inte av vilken orsak. Rolf hade säkert hjälpt till med finansieringen av restaurangbygget. När Rolf besökte mej senast hade han en ny Thaikvinna i sällskap. Jag hoppas det går bättre för honom den här gången.

Mina erfarenheter av brustna relationer bygger inte enbart på mina vänners olyckliga förhållanden. Jag är en regelbunden besökare på saiten www.stickmanbangkok.com där finns tusentals med insändare från faranger i Thailand och även från andra länder där dom berättar om sina upplevelser i landet. Oftast om hur dom har blivit blåsta av Thailadies. Stickman liksom jag själv undrar varför han aldrig får några insändare från personer i lyckliga förhållanden. Jag har en favorit bland alla hans insändare. Insändaren handlar egentligen inte om ett brustet förhållande. Mera om vad som kan hända i det här landet. Absolut läsvärt. Mannen som har skrivit insändaren berättar på ett fängslande sätt vad som hände honom i Thailand. Både dramatiskt och humoristiskt. Adressen är http//:www.stickmanbangkok.com/reader/reader544.html

Känner jag då inte till några förhållanden som inte strandat. Jo, det gör jag. Vi kan kalla paret för Sten och Nan. Dom har varit gifta i 26 år. Bott i Sverige hela tiden med undantag för kortare besök i Thailand. Nu har dom bestämt sig för att avveckla allt i Sverige och flytta till Thailand. Bosätta sig i Nans hemby där dom har ett litet hus.

Ett annat par som vi kan kalla Christer och Tina. Dom har varit gifta ett antal år. Också bott i Sverige hela tiden. Dom besöker Thailand varje år. Christer brukar stanna tre månader varje gång, han har sjukpension. Tina brukar stanna en månad, hon har ett arbete i Sverige som kallar.

Jag är bekant med en kille från Holland som är gift med en flicka härifrån byn. Dom har bott i Holland i ett antal år och verkar vara lyckliga tillsammans. Dom har byggt ett hus här i byn som dom besöker en månad varje år.

Det kanske är så att relationer där Thai kvinnan åker med sin partner till dennes hemland har större förutsättningar att lyckas. Jag vet egentligen inte, jag bara bluddrar på som vanligt.

08-04-16

Jag hade varit in till Dankhunthod i ett ärende. När jag närmade mig byn vid hemfärden, tänkte jag vad skönt att vara hemma igen. Hemma igen? Ja, det var så jag tänkte. Jag känner mej faktiskt hemma här i byn. Jag kom på mej själv att tänka varför känner jag mej hemma här, en svensk i en by i Thailand. Man borde ju få lappsjuka istället. Så är det inte, det känns på något konstigt vis som att jag hör hemma här. Då funderar man ytterligare ett steg. Vad åstadkomer denna känsla. Är det för att jag är gift med en thailändska i byn? Nej jag tror inte det. Är det för att jag gillar klimatet.? Nja, jag vet inte. Klart att jag gillar vädret när jag jämför med Sverige, men jag kan inte med bestämdhet säga att det är orsaken. Är det för att alla dessa människor här ler och är så vänliga för jämnan? Nja, jag vet inte om det är orsaken.

Ovan nämda skäl sammantaget kan naturligtvis göra att man trivs och känner sig hemma här. Men jag tror att det är något annat som jag inte kan definiera helt klart. De flesta människor som kommer hit på semester trivs alldeles förträffligt. Dom brukar nämna samma skäl som jag gjort här ovan, plus att det mesta är så billigt här. Men det måste vara något mer. Thailand hade en militärregerin i ett helt år men det påverkade inte turismen märkbart. Folk semestrade här som vanligt.

Jag har fått många mail från personer i Sverige som har för avsikt att bosätta sig här, mestadels i pensioneringssyfte. Kommer dom att trivas lika bra som jag gör. Det är inte alldeles säkert. Har man varit här tidigare på semester är det inte alls samma sak som att komma hit och bosätta sig här permanent. Vad har man för knytningar till Sverige? Finns det barn och eventuellt barnbarn kvar i det gamla landet, syskon och föräldrar? Om så är fallet kan det vara svårt att släppa greppet om Svedala och helt koppla av i det nya landet. Idealt är kanske att bo i Thailand 8 månader och i Sverige 4 månader. Men ett sådant arrangemang kostar pengar och är inte alla förunnat att verkställa.

När ni väl bestämt er för att flytta hit kommer dom mera praktiska problemen. Vad skall jag ta med mej? Alla mina kära ägodelar vad skall jag göra med dom? Det finns alternativ. 1. Hyra en container och skicka ner rubbet. Jag vet inte vad det kostar men jag skulle tro att det är ganska dyrt. Kanske billigare att köpa grejerna här i landet. 2. Lagra det du vill behålla hos en god vän eller någon släkting. En bra lösning OM du skulle återvända till hemlandet. 3. Sälja av rubbet. Ingen bra lösning. Som second hand får du kanske 25% av vad du en gång betalat.

En annan viktig sak är att hålla koll på valutakursen. För tillfället är Bahten stark. Särskilt mot den amerikanska dollarn. Många amerikaner som pensionerat sig här har fått uppleva en rejält minskad inkomst i Baht. Så med utgångspunkt med din pension från Sverige kan ditt månadskapital här i Thailand variera vesäntligt på grund av svängningar på valutamarknaden. Under min tid här har jag upplevt svängningar från 3,93 till 5,90 Baht för en krona. Vid en pension på 10 000 kr netto gör det en skillnad på nära 20 000 Baht/månad

Det enda råd jag kan ge om ni tänker bosätta er här är. Prova ett år eller helst två innan ni bestämmer er definitivt.

Jag fick en historia från en vän via mobilen. Jag tyckte den var kul så jag återger den här.

En brandman kommer hem till sin hustru och berättar;

"Vi har infört ett bra system på brandstationen. När det är utryckning är det bråttom så när ettan ringer tar alla på sig brandoverallen. När tvåan ringer glider all ner för stången och när trean ringer skall vi vara redo att köra iväg.

"Det var kanske inte så dumt" sa hustrun

"Det är effektivt" sa mannen "så nu tänkte jag att vi skulle införa något liknande här hemma"

"Låter intressant" sa hustrun "berätta"

"Jo" sa mannen "När jag ropar ett tar du av dej alla dina kläder. När jag ropar två tar du plats i sängen. När jag stönar fram tre är det dags att sätta igång med sexet.

Nästa dag när brandmannen kommer hem så ropar han ett, två och tre. Hustrun gör som hon blivit instruerad, och sexleken är i full gång då hustrun plötsligt utropar "Fyra"

"Fyra" säger brandmannen förvånat "vad betyder fyra?"

"Mera slang" säger hustrun "du är inte ens i närheten av elden"

08-01-29

Genom hemsidan har jag fått många nya mail vänner. Det tycker jag är trevligt. Genom mailen tror jag att många har funderingar på att ta steget och pensionera sig här, liksom jag har gjort. Det är ett stort steg och det är inte alla som klarar av den omställning som det medför. Det är mycket som är annorlunda. Kulturen i ett land som Thailand har jag ännu inte efter nära 6 år kommit helt på det klara med. Är du petig med maten och bara accepterar svensk husmanskost, typ köttbullar och potatismos får du problem. Åtminstone om du bor utanför turistorterna.

Ett annat orosmoment är uppehållstillståndet eller visa som det kallas. Är du pensionär kan du få ett-års visa om du har tillräckligt i pension eller pengar på thailändsk bank, eller en kombinationn av båda. Är du gift med en thailändsk kvinna kan du också få ett-års visa. Men du måste bevisa att du har en månatlig inkomst på ett visst belopp. Jag skriver ett-års visa. Men det är egentligen bara giltigt i tre månader. Efter tre månader måste du rapportera var du befinner dej och visa upp en del papper. Detta kan du göra genom att besöka ett immigrationskontor personligen eller också kan du skicka in dina papper med posten. Sen kan du ta det lugnt i tre månader igen. Glöm inte att rapportera efter tre månader för då kostar det pengar. Jag tror att det är 100 kr/dag nu för varje dag det gått över tiden. Jag själv har visa som pensionär trots att jag är gift med en thailändska. Jag frågade en gång varför jag fick visa som pensionär när jag ansökte om visa för att jag var gift. "Därför att det är bäst för dej" var det korta svaret jag fick. Kanske visste hon var som på gång. Nu är det en ny kontroll när det gäller gifta. Dom måste visa upp fotografier där dom är tillsammans både utanför och inhomhus i det gemensamma hemmet. Jag tror att orsaken är att det finns många skenäktenskap. Det är lätt att få en thailändska att ställa upp på en vigsel för en billig penning. Ett annat skäl till all denna kontroll är förmodligen den illegala invandring som förekommer. Främst då från Myanmar (Burma). Men tänk på att i och med denna uppföljning av din person blir du aldrig annat än en gäst i landet. I längden kan det kännas lite jobbigt.

Det är lätt att få vänner här men det är svårt att lista ut vad en thailändare egentligen tänker. På ytan är dom vänliga och nästan alltid leende. Orsaken till att man inte kommer dom så nära som man kunde med en svensk kompis är språket. Behärskar man inte språket tillräckligt blir konversationen ytlig. Jag har två engelska vänner som jag besöker när jag blir pratsugen. Det känns fint att få skvallra lite om landet vi lever i. Tidigare hade jag en svensk kompis här som gick bort för några år sedan. Vi hade många givande pratstunder. Jag saknar honom mycket. Med detta vill jag mena att kunna samtala om allt möjligt är viktigt, även om det bara blir skvaller.

Likaså i en relation med en thailändsk kvinna är det viktigt att kunna kommunicera om det mesta. Kanda pratar hyfsad engelska, kan även en del svenska ord, och vi klarar enkelt av det vardagliga pratet. Jag har också lärt mej några ord och fraser thai som jag blandar upp engelskan med. För en utomstående låter det säkert som om jag har fått en liten stroke eller något liknande. Men ibland så saknar jag att vi inte kan prata lite djupare. Det är inget fel på Kandas intelligens. Hon är säkert mer intelligent än vad jag är. Hon är väldigt politiskt intresserad och med anledning av detta försökte jag starta en diskussion om dom olika partierna i Thailand. Jag var nyfiken vad som skilde dom åt. Vad hade dom för program o.s.v. Men där sket det sig. Det blev för svårt. Jag får förlita mej på dom engelskspråkiga tidningarna Bangkok Post och The Nation. Men det hjälper inte mycket. Jag läser och läser men jag blir inte mycket klokare på thailändsk politik.

Fan vad gammal jag är. Blir 69 om några månader. Det är inte roligt. Att behöva gå upp och slå en drill varje natt är jobbigt när man helst vill sova. När man sedan går upp på morgonen är kroppen stel, känns som man sprungit ett maraton dagen innan. (Jag vet inte hur det känns men jag kan ju föreställa mej). Jag försöker att gå normalt men det är helt omöjligt dom första stegen innan kroppen mjuknat till. Kroppen är som sagt stel men inte på rätt ställe. Det börjar närma sig Viagra tider. Det händer mycket med kroppen på ålderns höst. Håret ramlar i regel av. Det är inget bekymmer för mej. Mitt hår började ramla av redan när jag var i trettioårs åldern, så jag har vant mej. Ett annat obehag är att kläderna blir för små. Små fettpåsar dyker upp under skinnet, lite överallt, djäkligt besvärande. Närminnet har försvunnit, om jag nu har haft något innan. En dag startade jag mc;n och skulle dra iväg. Men jag blev sittande en lång stund på hojen innan jag kom på var jag skulle. Jag vet inte om det beror på närminnet eller om det är seniliteten som satt in. Men det låter bättre att skylla på närminnet.

Jag har tidigare berättat att jag var hos en tandläkare i Korat och drog ut ett par tänder. Nu var det dags igen, en tand vickade när jag petade på den. Jag ringde och beställde en tid och bad att få samma tandläkare som förra gången dr. Sompong, jo det skulle gå bra, jag var välkommen. Orsaken till att jag bad att få henne var att jag tyckte hon var skicklig, dessutom var hon en skönhet. Mycket lättare att sitta i stolen om man har ett vackert ansikte att titta upp på. Väl inne på kliniken tog en äldre manlig tandläkare hand om mig. Besviken satte jag mej i stolen. Han berättade att den lösa tanden var en del av en brygga så han måste dra ut tre tänder. Vilken dag av besvikelse, först fel tandläkare, sedan bli av med tre tänder. Tillbaka ut i receptionen och betala. Jag frågade lite försynt varför jag inte fått den tandläkare jag beställt. Flickan i receptionen kollade i sina papper. Jo, jag hade fått dr. Sompong som jag önskat. Men protesterade jag. Förra gången var dr. Sompong en kvinna. Aha, sa receptionisten, det var dottern i familjen. Nästa gång jag beställer tid skall jag vara lite tydligare.

Detta med tänder som vill ut är ytterligare ett bekymmer med åldrandet. På två tandläkarbesök har jag blivit av med fem tänder. Dom första två gjorde inte så mycket det var långt bak i underkäken. Men dom sista tre var på sidan i överkäken. Nu när jag applicerar mitt bredaste leende syns gluggen tydligt. Jag stod en stund framför spegeln och tränade på att le med munnen på sned så att gluggen inte skulle synas. Jag såg inte riktigt klok ut. Jag får sluta att le eller också spara ihop till en ny brygga. Fåfängan försvinner inte med åldern.

Jag kör nästan aldrig bilen numera om jag inte är tvungen. Kanda får köra hon älskar att köra bil och hon kör bra. Jag har själv lärt henne. Vete tusan om hon inte är en bättre bilförare än vad jag själv är. Kanske inte rent tekniskt som att växla i rätt ögonblick o.s.v. Men att uppfatta faror i trafiken och reagera snabbt. Där är hon bättre än mej. Jag har inte sagt det till henne ännu. Hon är tillräckligt stöddig över sin bilkörning som det är. Jag tror att reaktionstiden och synfältet försämras med åldrandet. Med synfältet menar jag att kunna uppfatta vad som sker på sidorna även när man tittar rakt fram. Där märker jag att det inte fungerar så bra som det gjort tidigare. När jag backar och vill titta bakåt utan att använda speglarna får jag sätta mig på tvären i förarstolen för att kunna blicka bakåt. Det går inte att vrida huvudet som förr. Stelhet på fel ställe igen.

Nu tror ni kanske att jag drabbats av någon slags åldersdepression när jag beskriver alla besvär. Men så illa är det inte. Det finns fördelar med att bli äldre också. Är det något jag inte vill göra ursäktar jag mej alltid med att jag är för gammal. Det har folk i regel förståelse för.

En liten historia avslutningsvis:

En dag kom en man och besökte den kände filosofen Sokrates.

"Sokrates" sa han "Vet du vad jag just hörde om en av dina elever."

"Vänta lite" sa Sokrates "Först skall vi göra ett litet test. Det kallas testen med dom tre kopparna. Den första koppen kallas sanningen. Är du absolut säker på vad du skall berätta är sant."

"Nej, egentligen inte" sa mannen. "Jag hörde just om det så jag tänkte det var bäst att..."

"OK" sa Sokrates "du vet egentligen inte om det du skall berätta är sant eller inte. Låt oss gå vidare till den andra koppen som kallas bra, är det du tänker berätta om min student något som är bra"

"Nej" sa mannen "men jag tänkte det..."

"Så" frortsatte Sokrates "du vill berätta något som du inte vet om det är sant. Dessutom är det dåligt. Nåväl vi fortsätter med den tredje koppen som kallas användbarhet. Är det du tänker berätta något som gör denna elev användbar för mej"

"Nej egentligen inte..."

"Well" sammanfattade Sokrates "du vet inte om det är sant, dessutom är det dåligt, inte heller är studenten användbar för mej. Vaför berätta det över huvud taget."

Mannen kände sig skamsen och gick sin väg.

Denna historia beskriver vilken stor och erkänd filosof Sokrates var. (Den beskriver också varför han aldrig fick reda på att Plato hade ett förhållande med hans hustru.)

07-11-17

När man har vistats en längre tid i Thailand börjar man fundera på det här med Buddha. Vad var det för en figur egentligen? Jag började gräva lite på Internet för att få lite information om vem han var, och där fanns massor med information om denne man. Det sägs att han var en indisk furste, en del källor säger att han var en prins. Han var en godhjärtad och medmänsklig människa. När han såg allt elände och fattigdom som fanns beslöt han sig för att söka meningen med livet. Till sin fars besvikelse avsade han sig tronföljden och gav sig iväg för att meditera. Sägen säger att han mediterade i tre månader under vilken tid han fastade fullständigt. Efter den tiden började han äta igen men fortsatte att meditera ytterligare 7 år. Han hade efter den tiden kommit till insikt om livet, han blev Buddha (den upplyste).

Här i byn hyllar man Buddhas faste på så sätt att byns alla äldre kvinor och män samlas i byns tempel en dag och en natt varje vecka under tolv veckor. Svärmor är en av deltagarna. Vilken ålder som gäller för att deltaga har jag inte fått kläm på. Det är väl som allt annat i Thailand flexibelt. Man åker dit vid sex tiden på morgonen och är hemma nästa dag vid samma tid. Man sover tillsammans i templets stora samlingssal. Alla är klädda i vitt linne. Under dagtid lyssnar man på munk hövdingen och läser om Buddhas lära. Detta i böcker på Thai som är översatta från Bali.

När jag ser mina vänner här i byn när dom är i templet, stående på sina knän buga sig djupt tre gånger med pannan och handflatorna i golvet. Då blir jag lite förvånad över vännernas beteende. Detta gör man framför en munk som inte verkar vara det minsta intresserad av deras högaktning. Men det är inte munken man högaktar utan den lära han representerar, buddhismen. När jag umgås med dessa vänner i det dagliga livet är dom precis som vi vanliga dödliga. Super, svär och röker. Går gärna också till ett horhus om dom har en slant över. Men den buddhistiska läran dömer ingen. Det finns egentligen inga förbud. Men det finns riktlinjer. Man talar om dom fem levnadsreglerna. Inte döda, inte stjäla, imte ljuga, inte misbruka sexualiteten, inte använda droger eller alkohol. Bryter man någon av dessa regler blir man inte straffad av någon Gud, möligen av någon myndighet om man åker fast.. Men man mår helt enkelt dåligt för att man inte följt dessa riktlinjer. Det kallas samvete av oss västerlänningar.

Hur är det då med mina vänner här i byn. Känner dom till Buddhas lära? Ärligt talat vet jag inte det. Jag var på en begravning i en grannby för något år sedan. Där träffade jag en märklig man,. Han kom fram till mej och frågade på klockren engelska var jag kom ifrån. Jag blev minst sagt förvanad, att bli tilltalad på engelska av en bonde i sextioårsåldern hör inte till vardagligheterna. Jag frågade honom hur det kom sej att han kunde prata flytande engelska. Hade han studerat på universitet eller vistats utomlands, undrade jag. "Nej då" sa bonden; "jag har köpt några böcker, sedan så lyssnar jag på engelska radioprogram ett par timmar varje kväll". Som sagt, han var en märklig man, mycket intelligent. Jag glömde nästan bort begravningsceremonin för denne man. Vi kom att diskutera mycket av livets vesäntligheter. Vi kom bl.a. in på buddhismen. Han förklarade då helt frankt att thailändarna inte har en aning om vad buddhismen egentligen är för något. Man är födda till buddhister, har fått det i arv, som han sa, men vet inte så mycket om själva läran. Jag vet inte om han hade rätt, men kanske är det så. Jag förhörde hustrun om hennes kunskaper i buddhism. Hon visste ungefär lika mycket som jag hade lärt mej efter några timmar på Internet. Men å andra sidan hör hon inte till dom störst troende här i byn.

Men att förlåta, ha överseende, att vara tolerant och att inte döma någon annan verkar vara en lära i buddhismen om man betraktar thailändarna och deras beteende. Namnet "The land of smiles" har kanske sitt ursprung i buddhismen.

Vidskepelsen är påtaglig bland thailändarna. Det är mycket man inte skall göra för att slippas drabbas av otur. Jag hade en häftig diskussion med hustrun när vi möblerade. Jag fick inte ha sängen där jag ville ha den. Det gick inte för man kunde inte sova med huvudet åt det hållet förklarade hon. "Varför det" fräste jag. "Därför att dom döda sover åt det hållet" förklarade hon. Vem tror ni fick sin vilja igenom. Vid ett annat tillfälle pekade jag med foten på något föremål som jag ville att hon skulle titta på. Det var nära att jag fick mej en hurring i stället för hennes uppmärksamhet. Att peka med foten var absolut inte passande.

Thailändarna är spelgalna. Tyvärr har man bara det statliga lotteriet att släcka sitt spelbegär med. Kapitalstarka personer har hjälpt thailändarna med sitt spelbehov. Hos dessa "agenter" kan man satsa en valfri summa och spela på dom nummer man tror skall komma upp i det statliga lotteriet. Man kan spela på dom två sista eller dom tre sista siffrorna i det vinnande numret. Thailändarna tar till alla medel för att försöka förutspå vilka nummer som kommer att vinna. Ofta är det genom en dröm man hoppas få tips om vilket nummer man skall spela på. Ett annat sätt är att besöka en munk som sägs ha förmågan att förutse vinnande nummer. Jag var inbjuden till en "nummerseans" för några år sedan. Läsare som var med på min första hemsida får ursäkta, ni har läst det här förut.

Nummerseansen gick till enligt följande; Vi blev bjudna till en kusin till Kanda och hans hustru. Kusinen hade ett träd på sin tomt där man kunde få tips om vinstnummer. Vi var sex personer som var inbjudna. Spektaklet fick inte starta förrän efter midnatt då vi gick fram till det magiska trädet i samlad grupp. Barken av ungefär en hundralapps storlek skrapades bort från trädet. Man tog sedan ett vitt puder och kletade in på den barskrapade ytan. Man lade ut en bastmatta framför trädet, tände också ljus och rökelse. Vi fick sedan gå fram till trädet, inte alla på en gång utan två och två. Vi skulle knästående hylla Buddha på gängse vis, titta intensivt på den barskrapade fläcken och försöka urskilja vilka siffror som var synliga. Jag stirrade i skenet av det svaga stearinljuset tills det sved i ögonen men jag såg ingen siffra. Man hade penna och papper med sej för att skriva upp dom nummer som blev synliga. På väg tillbaka till gruppens samlingsplats passerade jag ett rismagasin. Det var en vacker kväll med fullmåne. I månens skuggspel tyckte jag mig urskilja en tvåa och en trea på rismagasinets vägg. Efter det att alla hade varit framme vid trädet flera gånger samlades vi hos kusinen för att jämföra vilka nummer vi hade skrivit upp. Det var ett ivrigt diskuterande. Jag försökte skjuta in att jag hade sett ett par siffror på rismagasinet. Men det var ingen som tog notis om farangen, man var fullt upptagna med att jämföra varandras nummer. Nästa dag så satsade jag 50 Baht på nummer 23. Tro mej eller inte, men jag vann, kommer jag ihåg rätt var det 3000 Baht. När gruppens medlemmar fick reda på detta fick jag genom Kanda höra att dom var lite upprörda över att jag inte hade talat om numret för dom. Jag orkade inte gå i svaromål. Det är inte lätt att vara farang alla gånger.

Det är mycket hokus-pokus. Jag har tidigare berättat att Kanda skadade sig i höften när vi höll på med konstgödsel, hon lyfte för tungt. Nåväl, nu hade hon fått höra talas om en munk som kunde göra underverk med sjuka människor. Eftersom hon fortfarande hade problem med höften ville hon åka till denne munk. Jag beslöt mej för att åka med, har alltid varit intresserad av "magi". Det var ca 10 mil att köra för att komma till munkens tempel. Väl framme var det svårt att få en parkeringsplats. Det var massor av besökare många från Bangkok, som hade åkt 15 mil för att komma till munken. Väl inne i templet fick vi sätta oss på golvet och vänta på Kandas tur att gå fram till munken. Munken var en personlighet inget tu tal om den saken. Han var en ung man, några och trettio skulle jag tippa, såg bra ut. Kvinnor skulle säkert beskriva honom som tjusig. Han åstadkom en lättsam stämning i templet, det var inget mässande som annars är så vanligt. Han skämtade friskt med åskådarna och även med dem som var framme hos honom för att få hjälp. Det var många skratt och glättigt på alla sätt. Jag satt och var besviken på mej själv för att jag inte förstod vad som sades. Plötsligt fick han syn på mej bland publiken. "Where you come from farang" hojtade han. Jag har varit i många tempel men aldrig blivit uppmärksammad på detta sätt tidigare. Plötsligt kände jag mej delaktig fast jag inte förstod ett ord av vad det skämtades om. Han hade tydligen någon sorts förmåga att få alla med sej. Efter ett par timmar var det Kandas tur att få tala med munken. Han lyssnade kort på hennes problem. Sedan fick hon i uppdrag att komma tillbaka om en vecka. Då skulle hon medföra en kokosnöt, en sköldpadda och nio små ålar. Efter en vecka åkte vi dit igen med kokosnöten och dom efterfrågade djuren. Den här gången skrev munken något kryptiskt på kokosnöten. Sköldpaddan och ålarna släpptes i den stora dammen utanför templet. Kanda fick instruktionen att åka hem duscha i kokosmjölken, vidare varje kväll läsa en liten samling verser som hon fick med sej. Det skulle hon göra under en vecka, hon skulle under den tiden också sova i ett vitt linne. Nå, blev hon botad? Nja, hon är kanske bättre men har fortfarande problem med höften.

Vid ett tillfälle när vi var på besök hos några vänner pekade en av gästerna på mej och sa "Varför blir inte du munk, det är ett bekvämt liv, bara äta, sova och " tillade han " du har ju redan rätt frisyr" Han anspelade på min nästan obefintliga hårväxt. Ja, många tycker att munkarna lever ett behagligt liv. För en utomstående betraktare kan det tyckas så. Här i byn går dom yngre munkarna en ronda varje morgon vid sex tiden och får sina risskålar fyllda av byns innevånare. Senare vid lunchtid kommer en grupp kvinnor från byn och lagar maten, serverar och diskar. Det finns ett antal grupper i byn bestående av 4-5 kvinnor en från varje familj. Gruppen svarar för denna service under en vecka sedan tar nästa grupp vid. När jag nämde gruppen av munkar som samlar in ris varje morgon kom jag att tänka på tempelhunden. Det är en svart blandras inte särskilt stor, mindre än våra hundar. Han går ca 10 meter framför munkarna, det verkar nästan som om han kollade att kusten var klar. Hundarna här försvarar sitt revir troget, kommer en främmande hund in på deras revir jagas han obenhörligen bort. Men icke tempelhunden, ingen hund vågar närma sig denna hund. En morgon när jag skulle ta ett kort av kortegen följde våra hundar med mej, som vanligt är. Tempelhunden fick syn på dom och startade en attack. Jag har aldrig sett våra hundar vika sig för en annan hund tidigare. Nu sprang dom tillbaka till vårt hem i ilfart med svansen mellan benen. Jag frågade Kanda varför alla hade respekt för denna hund. "Det är ju en tempel hund" sa hustrun. Precis som om det skulle förklara allting.

Det är väldigt populärt med massage i Thailand. Många kanske tänker på dom institut som saluför sexmassage, ja, dom finns, men det finns många fler riktiga massageinstitut. Jag har prövat ett flertal gånger (dom riktiga) men inte riktigt förstått vitsen med det hela. Jag har aldrig fått uppleva den vederkvickelse som så många erfar. Känner ingen som helst skillnad efteråt. Kanske kroppen är för gammal för att tillgodogöra sig behandlingen, jag vet inte. Men någon behållning har jag inte. Först trodde jag att jag gick till fel ställen som inte kunde utföra det på rätt sätt ända tills min vän Songlit övertalade mej att följa med till ett ställe i Dankhunthod. Dom var suveräna påstod han. Efteråt var han som en ny människa sa han. Han går regelbundet en eller två gånger varje månad. Det lät ju bra så jag följde med honom en dag. Det kostade 300 Baht för två timmar. Ca 60 kr. Det var två unga vackra damer som utförde jobbet. Men det var som tidigare, jag hade ingen som helst behållning efteråt. "Känner du nu då" sa Songlit efteråt "hur bra du mår". "Jo, det var fint" ljög jag, för att inte göra honom besviken. Jag vet inte om han mår så bra som han säger eller om han går dit för att bli tafsad på av vackra damer. Vid ett annat tillfälle besökte jag ett massageinstitut i Siracha. Det liknade nästan en sjukvårdsmottagning. Massagepersonal i vita uniformer. Diplom på vägggarna som berättade om hur duktiga dom var. Det här är nog rätt ställe tänkte jag. Jag blev ordentligt knådad av både av händer, fötter och knän. Efter den första dagen så berättade jag för receptionisten, när jag betalade, att jag inte kände någon skillnad efteråt. "Du måste gå flera gånger " sa hon "kom tillbaka i morgon så skall du få se". Ok, jag gick dit nästa dag också, men det var samma visa, ingen behållning. Men faktum kvarstår för thaländarna är massage populärt. Många, både män och kvinnor går regelbundet. För egen del får det vara i fortsättningen.

07-08-18

Ni har kanske läst om att thailändarna hatar att förlora ansiktet, tappa fattningen med andra ord. Man vill till varje pris undvika konfrontationer som kan förorsaka att man ´lose face´. Jag har sett bevis på det några gånger. Vid ett tillfälle var jag på en fest hos några grannar. En av gästerna hade kommit i en ny lastbil som han stolt visade upp. Plötsligt klev en av gästerna upp på förarplatsen och startade bilen. Det lutade en aning där bilen stod så den började rulla ut på vägen och över på andra sidan där den tjongade in i en elstolpe av betong. Den blev rejält tillbucklad och framrutan sprack. Vi andra bara stod och gapade. Varför bromsade du inte undrade vi. "Det gick så fort" sa grabben "jag hittade inte bromsen". Tilläggas kan att han var inte helt nykter. Ägaren till bilen kom fram och hoppade upp på förarplatsen och backade tillbaka bilen. Gick sedan ut och lugnt inspekterade skadorna. Inte minsta tillstymmelse till upprördhet. Diskuterade med grabben som kört en stund. Ringde några samtal och sedan var det inte mer med det. Festen fortsatte men grabben som kört drog sig undan.

Jag är ingen thailändare så jag förlorar ansiktet ibland. Något som jag hatar är oärlighet, om även i liten skala. En vännina till oss hade lånat en mindre summa pengar av mej. Jag skulle få tillbaka dom på en bestämd dag när hon hade fått pengar från sin pojkvän som jobbade utomlands. Den utlovade dagen kom och det gick ytterligare några dagar men inga pengar kom. Jag ringde upp tjejen, signalen gick fram men inget svar. Nej nu djäklar, tänkte jag hon kunde ju åtminstone pratat med mej. Jag började tappa ansiktet mer och mer. Tog motorcykeln och åkte till hennes föräldrahem där hon bodde. Hon misstänkte antagligen att jag skulle komma så hon hade smitit iväg till en granne. Hennes far och jag är goda vänner, jag såg hur bedrövad han blev när jag förklarade mitt ärende. Han skickade iväg sin hustru för att hämta hem dottern. Hustrun kom tillbaka utan dotter. Jag förlorade mer och mer av mitt ansikte. Jag slog knytnäven i bordet och bar mej allmänt illa åt. Hon kunde ju åtminstone komma och förklara sig. När jag kom till hennes hem var där en massa grannar som hade samlats på vanligt thaivis för att skvallra om allt möjligt som brukligt är. När dom såg mitt opassande beteende droppade dom av en efter en. Det här ville man inte vara med om. Efter en stund kom en kvinna tillbaka och sträckte fram några sedlar som hon erbjöd mej att låna. Hon trodde förmodligen att jag var helt utan pengar. Jag kände inte kvinnan, hade kanske sett henne någon gång men inte mer. Nu tappade jag ansiktet en gång till. Inte av ilska, jag var rörd av den omtänksamhet och vänlighet denna okända kvinna visade mej. Jag tackade vänligt nej, jag hade återfått mitt naturliga jag.

Hustrun har ett sjuhelsikes humör. Hon kämpar tappert för att inte förlora ansiktet när jag provocerar henne. Hon lyckas inte alltid, då gäller det att inta försvarsställning. Men oftast så blir det bara en svart blick ur gnistrande ögon. Sedan går hon undan och tjurar en stund. Men efter några timmar kan hon komma och vänligt fråga om jag vill ha något att äta. Hon är inte långsint.

Vid ett annat tillfälle tappade jag ansiktet ordentligt. Gen, yngste sonen, hade suttit och festat på några öl tillsammans med vänner. Plötsligt fick jag se att vår bil rullade iväg. Jag visste att det inte var Kanda för hon var hos grannar. Jag frågade Paweena vem som körde. "Det var Gen" sa hon med ett bedrövat ansiktsuttryck. När Kanda kom hem sa jag till henne att gå och leta rätt på bilen som hennes halvt berusade son kört iväg med. Hon vände på klacken och jag såg att den svarta blicken var på plats och det gnistrade rejält också. Bilen älskar Kanda över allt annat. Nu blir det inte roligt att heta Gen tänkte jag. Efter en stund kom Kanda tillbaka med bilen. Han hade parkerat den vid templet.

Jag satt och ilsknade till ordentligt, tog ett par groggar för att lugna ner mej. Men blev bara mer och mer ilsk. Efter några timmar kommer han hem. Nu skall han få sej en omgång tänkte jag och rusade mot honom. Han förstod vad som var å färde så han sprang undan och tog skydd bakom svärmor. Kanda kom och tog tag i mej och försökte få stopp på mej när jag försökte nå honom bakom svärmor. Svärmor steppade runt som en ballerina och försökte skydda grabben. Plötsligt kände jag ett par starka armar som höll mej i ett järngrepp. Det var Kandas svåger som hade sett vad som höll på att hända. Han höll mej en lång stund och talade lugnande till mej under tiden. Jag lugnade ner mej så småningom så att han kunde släppa mej. Efteråt ångrade jag mitt tilltag. Gen och jag är bästa vänner i dag. Det var många som såg min ilska. Dom hade ett förvånat uttryck i ansiktet. Det var som om dom tänkte hur kunde denna lugna och vänliga farang bli så arg. Men jag tror att det var nyttigt i det långa loppet att visa att farangen inte tolererar vad som helst.

Jag måste erkänna att jag har en last. Jag älskar min dator. Utan den vet jag inte vad jag skulle ta mej till. Den är mitt andningshål ut i världen. Kunna läsa svenska tidningar t.ex. Brevväxla med vänner via mail o.sv. Apropå det, jag tycker ni är dåliga på att maila nu för tiden. Har ni glömt mej? Åter till datorn. När den krånglar då förlorar jag ansiktet igen. Jag vet inte vem jag skall ge mej på har ju ingen att skylla på utom mej själv. Då kan jag se ut så här

Jag började med datorer redan i början på åttitalet. Jag har också jobbat som datalärare i flera år. Om det krånglar så vill jag gärna pilla lite själv innan jag söker hjälp. Jag anser mej inte vara novis. Men i bland får man bita i det sura äpplet och begära hjälp. För ett tag sedan kraschade det mesta. Jag grejade till långt in på natten men fick ingen ordning på skräpet. Dagen efter frågade Kanda varför jag inte åkte till en service verkstad för att få hjälp. Hon led säkert lika mycket som jag gjorde. Jag är inte världens trevligaste att vara tillsammans med när datorn krånglar. Till slut föll jag till föga så vi åkte iväg. Killarna på verkstaden grejade några timmar medan vi gick runt och handlade. När vi kom tillbaka fungerade allt perfekt. Det var inte dyrt heller, 60 kr. Men det retar mej att jag inte kunde fixa det själv. Men jag var harmonisk igen. Jag såg att även Kanda var lättad.

Efter någon månad så började det igen. Den här gången var det CD-brännaren som slutade fungera. När jag försökte använda den för att bränna fick jag ett meddelande om att jag måste ominstallera Nero som mjukvaran heter. Ja var det inget värre så är det ju lätt fixat tänkte jag. Satte i CD skivan med Nero och började installera. Det gick bra i några minuter sedan kom ett meddelande om att installationen inte kunde slutföras då programmet inte hade access till en nyckel i registret. Ni som grejar lite med datorer vet att i registret skall man inte pilla om man inte har goda kunskaper. Jag var i dvalet och kvalet skulle jag åka till verkstaden eller inte. Jag ville inte gärna komma tillbaka dit redan efter en månad, dom kunde ju tro att jag var helt urblåst i skallen. Så jag gick in i registret och sökte upp den nyckel där Nero fanns. Där fanns en funktion som hette Permissions som man kunde ändra till full eller begränsad. Det fanns en flik som hette Avancerad som jag också gick in på och klickade i några rutor. Ärligt talat, jag vet inte riktigt vad jag gjorde. Tillbaka och försöka installera igen och si nu fungerade det. Mäkta stolt över mej själv gick jag tillbaka till registret. Det här va ju bra tänkte jag och gjorde samma inställningar på dom andra nycklarna. Det skulle jag inte ha gjort, nu fungerade i princip ingenting. Jag kunde starta datorn men inte mer. Det blev en halv natts arbete till framför datorn medan hustrun oroligt vred sig i sängen. Efter åtskilligt klickande fram och tillbaka fick jag det att fungera. Men jag var arg på mej själv. Grejar man i registret skall man ta en backup innan man börjar, så att man kan återställa om det börjar djäklas. Som den otåliga själ jag är så gjorde jag inte det. Jag fick mitt straff, men jag slapp åka till verkstaden igen. Grabbar pilla inte i registret, det finns trevligare ställen att pilla på.

Jag får ofta frågan om jag kan äta Thai mat. Visst kan jag det, man får ju ta seden dit man kommer. Jag vill gärna ha chili i maten, inte så mycket som thailändarna själva men lite skall det va. Annars så smakar det ju inget. Man blir indoktrinerad. I Sverige var jag en potatisälskare och är fortfarande, men får jag i dag välja mellan potatis och ris så blir det ris. Jag vet egentligen inte varför men det är liksom att ris är mera middag. Ingetdera smakar ju egentligen något men så är det. Med jämna mellanrum äter jag potatis med en stekt köttbit. En god vän hemma i Sverige visste att jag älskade berniesås så han skickade ner ett tjog med påsar. Tack Kent!!. Så då och då blir det en festmåltid med potatis berniesås och en filè. Vidare när vi festar till så är det stora räkor på menyn. Jag har lärt Kanda att koka dem som vi gör med kräftorna i Sverige. Mycket salt och dill. Mums. Thailändarna själva friterar räkorna i olja och då smakar det ju inte speciellt mycket. Tips; Har ni provat att göra en gryta med kyckling, färsk ananas, ris och berniesås, kalas.

När vi är i Korat så äter vi vanligtvis på någon av dom restauranger som finns i dom stora varuhusen. Där finns farang mat av alla sorter. Men det är dyrt. Prisläge mellan 40 och 60 kr. Det är inget för mej, jag äter på thairestaurangerna för 5 till 6 kr. Jag bor ju här och är inte här på semester, då hade det kanske varit annorlunda. Ibland lyxar jag till det och tar en hamburgare. Men fasiken så dyrt, ca 20 kr. Det är väl nästan samma som i Sverige. Pizza är också dyrt. En liten rackare lagom för en person kostar 20 kr. Går du in på en restaurang och tar en stor familjepizza är priset nära 100 kr.

Det händer saker på matfronten här i landet. Speciellt i dom större städerna. Varuhusen i Korat har i dag egna bagerier. Där kan man köpa både matbröd och kaffebröd. Det doftar underbart när man är i närheten. Det är alltid massor av folk som handlar där. Inte bara faranger, det är övervägande thailändare. Man kan också köpa ost i bit numera. Tidigare fanns det bara skivad ost i plastförpackning. Jag väntar med spänning på att herrgårds- och hushållsost ska dyka upp. Men då får jag nog vänta länge. Jag har också kikat efter min favorit senap "Nisses Senap" men den lär jag nog aldrig få se med mindre än att jag börjar importera själv.

Man det är uppenbart att man börjar bli mer och mer västerländsk här i landet. Världen kryper sakta men säkert närmare. Men dessa västerländska matvanor har inte kommit till våra trakter ännu. Jag har aldrig sett en brödbit i något hem här i byn. Smör finns inte att köpa i vår lilla stad. Vill vi ha smör får vi åka till Korat.

Det finns mycket fattigdom i Thailand. Men det finns också människor med en massa pengar. Nu i dagarna har man en klock utställning i Bkk. Man visar upp klockor från världens ledande tillverkare, bara lyxiga grejer. Det var ett inslag på tv där man visade ett reportage från utställningen. Snygga tjejer och killar paraderade på cenen som mannekänger. Det enda man visade upp var en klocka på armen. Det var inga billiga saker. 30 milj. Baht för den dyraste , (6 milj. kronor). Köper då thailändare så dyra saker? Jag tror det, dom som har pengar vill också gärna visa det. Jag är en klock älskare, men jag åkte inte dit. Prisklassen passade inte plånboken. Jag har dessutom en riktigt fin klocka som jag fick för 25 års trogen tjänst som det heter. Men en dag så tog batteriet slut. Jag rantade runt i lyxbutiker i Korat och ville byta batteriet. Men ingen kunde. Det fanns ingen boett på klockan. I en affär blev det ett väldigt intresse för klockan. Affärsinnehavaren kallade till sig sina tre medhjälpare han hade. Man diskuterade livligt och studerade klockan ur alla vinklar, tittade ibland på mej med ett frågande ansiktsuttryck. Precis som om dom trodde jag kunde hjälpa dom. Det hade jag kanske kunnat gjort, men det gjorde jag inte. Jag bytte batteri i Sverige vid ett tillfälle och frågade då urmakarn hur han bar sej åt. Han berättade då att han använde vacum för att suga av glaset så att han kom in i klockan. Jag tror inte thaiarna hade klarat det. En god vän som var på besök tog med klockan till Sverige så jag fick mitt batteri till slut.

Jag var på idrottsgala i en grannby häromdagen. Skolorna häromkring ordnar regelbundet tävlingar. Det liknar en olympiad i miniatyr. Skolor från omkringliggande städer och byar samlas för att tävla. En kille kom springande med en fackla, jag såg inte att han tände på något så förmodligen sprang han vidare till nästa by. Det är ett festligt skådespel med mycken publik. Mammor och pappor ställer upp mangrant för att heja fram sina telningar. Man tävlar oftast i löpning och fotboll. Teknikgrenar såsom höjdhopp, spjut slägga och kula har jag inte sett till här ännu. Det visar sig på dom internationella tävlingarna. Man ser sällan en thailändare eller thailändska på prispallen i dessa grenar. Bilder från invigningen i grannbyn.

Thailändarna är duktiga i andra sporter ex.vis boxning och tyngdlyftning och man har också börjat klättra uppåt i tennis. I fotboll är man teknisk och snabb men håller inte internationell klass. Jag tror helt enkelt att dom är för lätta. Inte så lätt att möta en svensk på 85 kilo när man väger ca 60. Thailändarna älskar fotboll mer än någon annan idrottsgren, tror jag. När landets egna lag inte infriar förväntningarna har man vänt blicken utåt. Två engelska lag har många fans här, det är Liverpol och Manchester U. Man ser ofta ungdomar i T-chirts med dessa lags screntryck. Men nu kanske Manchester C blir det nya favoritlaget när Thailands förre preminiärminister är huvudägare till klubben. Han har dessutom anställt Sven Göran Ericsson som tränare. Det kommer säkert också att göra laget populärt här, "Svennis" är vida känd här i landet. Jag läste nyligen att han har tre thailändska spelare på besök för att testa. Men jag tror inte att dom platsar.

07-08-07

Jag jämför livet här på landet med hur det var i Sverige när jag var ung för 50-60 år sedan. I Sverige flydde ungdomarna landsbygden, för det fanns inget arbete att få. Att hjälpa till med familjens jordbruk eller ta plats hos någon storbonde var inte så lockande. Det är likadant här i byn nu. Det finns nästan inte en tonåring kvar i byn. Så fort dom har slutat skolan så åker dom till Bangkok och söker arbete. Ni som är lite äldre kanske kommer ihåg tv-serien Hem till byn. Serien beskrev denna utvandring till städerna mycket bra. Det sker likadant här nu.

Jag tror att det kommer att gå samma väg här som det gjorde i Sverige när det gäller jordbruket. Där småbruken köptes upp av kapitalstarka bönder som blev storgodsägare.

I vilket land finns då den bästa levnadskvaliten. Ja, när det gäller den materiella standarden så leder Sverige skyhögt. Är då svenskarna lyckligare i sitt land än vad thailändarna är här? Om jag försöker att bedöma det objektivt från min synpunkt tror jag att thailändarna är mer harmoniska och lyckliga i sitt land än vad svenskarna är. Det kanske har att göra med klimatet.

Jag måste komma in på det här med toaletter. Jag hatar dom thailändska toletterna, dessa 20 centimeter höga (låga) burkar som har fotplattor på sidan. Jag som väger 90 kg drygt kommer inte upp om jag intar nigsittande ställning. Jag måste ha något att ta tag i och det är inte alltid det finns. Dom flesta offentliga inrättningar har dessa tortyrredskap. Undantag är nyare varuhus som brukar ha ett par farang toaletter, ungefär 2 på 10. Mera som är ovanligt för oss västerlänningar, det finns i regel inget toapapper. På vissa platser sitter det en pappersautomat utanför toletten. Stoppar man i ett par satang kommer det ut en liten förpackning, ungefär som ett cigarettpaket, med några tunna pappersark inuti. Inte mycket att komma med om man skulle råka ha dålig mage. Hur klarar då thailändarna sina behov när det inte finns något papper, jo, man använder vatten efter uträttat behov. På en del inrättningar finns en liten handdusch som man kan använda, men i dom allra flesta fall är det en vattenbehållare med en liten skopa. Jag skulle tro att bland bönderna här i byn är det inte många som använder papper. Jag har vid några tillfällen använt vatten när det inte funnits något alternativ, problemet med att använda vatten är att man blir blöt. För att inte bli blöt i kalsongerna får man fläkta rumpan en stund innan man drar på sig kläderna. Jag såg en kille som kom ut från en toalett vid en besinstation, det såg ut som om han hade suttit i en vattenpöl, han hade säkert inte tid att fläkta. Bland det första jag gjorde när jag kom hit var att installera en riktig toalettstol. Jag tror att dom flesta i familjen uppskattade bytet, men jag är inte så säker på svärmor. Vid ett tillfälle när vi hade haft några thailändska vänner på besök var det fotavtryck på toalettringen. Vid det tillfället hade jag tyvärr inte skylten på bilden. Vidare har jag sett att någon använder skopan att spola med trots att det finns en flödarknapp. Hela toalettstolen är dyblöt. Vilket är då bäst, papper eller vatten? Jag föredrar papper men å andra sidan tror jag att vatten kan vara hälsosammare, papper innehåller ju en del kemikalier som kanske inte är så nyttigt i längden. Jag blir lite betänksam när jag ser bönderna här äta med fingrarna, men någon upplyste mej om att man äter med höger hand och har den vänstra till rumpan. Men det är säkert skitprat, liksom det här.

Är thailändarna ärliga? Nja, här på landsbygden är det i stort sett ärligt folk om jag bortser från att det försvunnit lite småsaker. En dag kom hustrun med bekymrad min och sa vi måste åka och köpa tallrikar. Vad i h-e, sa jag, du köpte ju ett dussin för något halvår sedan. Ja, jag vet, sa hon, men nu har vi bara två stycken kvar. Hon är lika förvånad som jag så hon har smygkollat hos grannar men inte sett våra tallrikar. I köket som vi byggt lät jag installera en rostfri diskbänk och drog in vatten. Men kvinnorna förstod tydligen inte vitsen med det hela. Man fortsatte att diska ute, nigsittande framför en plastbalja på marken. Jag tyckte att det såg lite jobbigt ut så jag snickrade ihop en diskbänk med kakelplattor på. Vidare byggde jag ett tak över det hela , drog fram vatten och belysning. Nu var kvinnorna nöjda, nu kunde man diska ute som man alltid gjort. Men svinnet på diskbänken är stort. Men jag har ex.vis aldrig blivit lurad på växelpengar när jag handlat. Jag har aldrig blivit utsatt för något beddrägeriförsök mer än att utlånade pengar är det samma som skänkta.

Men i Bangkok är det annorlunda, där finns det många skojare. Det finns också faranger som man inte kan lita på. Vid ett tillfälle kom min vän Songlit och hämtade mej. Han hade besök av en farang och han förstod inte vad farangen ville. Jag gick och pratade med killen som kommit på en motorcykel. Det var en kille i trettioårsåldern, han var från Italien påpstod han. Han pratade dålig engelska, men jag förstod att han ville låna pengar. När jag började fråga ut honom om det ena och det andra fick han plötsligt bråttom att ge sig iväg. Det var inte längre angeläget att låna.

Vid ett annat tillfälle kom det en kille från England gående till vårt hem. Han berättade att han varit med en tjej i Korat. Dom hade tagit in på ett hotellrum och när han vaknade på morgonen var plånboken länsad på pengar påstod han. Jag började fråga ut den här killen också. Jag bad att få se på hans pass, men det gick inte, det var på hotellrummet i Pattaya sa han. Jag undrade hur han betalat hotellrummet i Korat när pengarna var borta. Han hade smitit från räkningen sa han. Jag frågade också hur han hittat mej. Han hade kommit på motorcykel som han parkerat hos en granne och frågat denne om det fanns någon farang i byn och där blivit hänvisad till mej. Han påstod vidare att han åkt runt i Thailand på den hyrda motorcykeln. Då blev jag misstänksam, vem åker runt i Thailand och lämnar kvar sitt pass på ett hotellrum. Jag beslöt att testa honom; du kan få låna pengar men först åker vi in till polisen och änmäler att du blivit bestulen, sa jag. Men det ville han absolut inte så han fick inte några pengar. Förmodligen stod flickvännen någonstans utanför byn och väntade på att han skulle komma med hoplånade slantar. Han var en mycket god skådespelare. I början av hans berättelse tyckte jag nästan synd om honom då han började gråta. Det finns nästan en eller flera faranger i dom flesta byar. Att åka runt i byarna och fråga efter dessa och sedan dra en tårdrypande historia kanske kan ge några Baht. 'Affärsidèn' var kanske inte så dum. Det är en allmän tro att faranger som bosätter sig här är rika. Åhåå, dom skulle bara veta hur jag har det.

Jag måste berätta om en thailändsk kille som jag beundrar mycket för hans berättarkonst och öppenhjärtlighet. Hans namn är Panrit Daoruang, men kallas allmänt Gor. Han gjorde sin första hemsida när han var tolv år. Han har senare skapat sidan www.thailandlife.com/index.html. Där berättar han öppenhjärtligt om sitt liv som tonåring i Thailand. Han bjuder intimt på sig själv via en dagbok som han har på sidan. Enligt uppgift har denna sida ca 12 000 besökare per vecka, besökare från hela världen. Tyvärr är sidan väldigt seg att komma in på. Det kanske beror på många besökare, jag vet inte. Vidare har han tillsammans med ett par kompisar skapt siten www.learningthai.com. En helt gratis site för att lära sig Thai. Det bästa med siten är att den har ljud. Klickar du på ett ord eller en mening får du höra hur det skall uttalas. Gor är också webmaster för www.thailandguide.com som han skapat tillsammans med studentkompisar, i mitt tycke en av dom bästa guiderna om Thailand. Vid 16 års ålder fick han en egen spalt i Bangkok Post. Vid den tiden var han förmodligen Thailands mest kände tonåring. I dag är denne kille 21 år och sitter i fängelse. Orsaken är drogmissbruk. Han blev ertappad med drogen Yaabaa, en amfetamin drog. Det kan kanske tyckas beklagligt att en sådan begåvning skall sitta i fängelse men sysslar man med knark är det inte mer än rätt. Han blev dömd till 3 år. Det positiva med hans fängelsevistelse är att en av hans vänner skapat siten www.thaiprisonlife.com. Vännen besöker Gor regelbundet och via intervjuer berättar Gor hur hans liv i fängelset gestaltar sig. När Gor berättar är det ärligt och rakt på sak. Jag tycker denna sida ger en bra inblick om livet i ett thailändskt fängelse.

En annan sida som jag tycker att ni skall titta in på är http://bkkguava.com. Det är en kille från Sverige som driver denna Blogg. Han bor och arbetar i Bangkok. Han beskriver händelser i familjen och i Bangkok med mycket humor. Läsvärd. Han uppdaterar också regelbundet, till skillnad mot undertecknad.

Slut på reklamen

07-04

Jag sitter här och funderar, har jag gjort rätt som bosatt mig här i landet. Ja, jag tror att jag gjort rätt. Försöker att sätta mig in i hur det skulle vara att bo i Sverige igen, tänker tillbaka på tiden då jag bodde i Vargön. Skulle jag vara tillbaka där tror jag att efter bara några månader ville jag tillbaka hit. Det var ensamt att vara ungkarl i Sverige. Vinterkvällarna framför allt. Kolla på tv:n men ingen att skratta tillsammans med. Lätta upp stämningen på lördagskvällen med en grogg till tipsextra. Är det då inget jag saknar, jo det är klart, livet på kusten och umgänget där, men det var bara tre månader på året det finns ytterligare nio att fylla med någonting. Jag saknar också min segelbåt, men när jag tänker närmare efter så var det ett djäkla jobb vår och höst, dessutom dyrt, då blir saknaden inte så stor. Jag saknar ett arbete mest för den sociala gemenskapen som uppstår på en arbetsplats. Själva arbetet har jag upptäckt att jag kan vara utan. Vad är det då som är så bra med Thailand undrar ni förståss. För egen del är det framför allt att vara medlem i en familj, att ha någon att bry sig om och att någon bryr sig om mej. Jag vet att det pratas i Sverige om oss gamla gubbar som åker till Thailand för att skaffa oss en fru, att vi blir blåsta på allt vi äger, det ligger väl en del sanning i dom tankarna. Men jag ser det inte som att vi blir blåsta mer som ett pris vi får betala för det liv vi valt. Det är inte gratis på ålderdomshemmen i Sverige heller.

En sak som jag uppskattar är klimatet, det är klart att värmen kan var pressande vissa tider. Då tänker jag på vinterdäck, snöskottning och skrapning av vindrutor, då blir inte värmen så pressande längre. En annan sak som jag uppskattar här är befolkningens sätt att vara, leende, vänliga och hjälpsamma, har alltid något att säga även om jag inte begriper dom så är det väkommet. Finns det då inget som oroar tänker ni som har läst om militärkuppen här i landet och att det mördas människor i södra Thailand nästan dagligen. Ja när det gäller militärkuppen så har vi efteråt inte märkt någon skillnad mot tidigare. Den nuvarande militärregimen har lovat att utlysa nyval i oktober för att få fram en folkvald regering. Vi får väl se hur det blir då. Oroligheterna i dom södra delarna av landet verkar det vara svårt att komma till rätta med. Att bekämpa en fiende som inte visar sig och placerar ut bomber nattetid måste vara svårt. När religion är inblandad kan det bli långvarigt, se bara på Israel och Palestina. Vad det går ut på i södra Thailand är att man i tre provinser vill bli självständiga vilket naturligtvis Thailand inte kan acceptera. Dessa provinser gränsar till Malaysia och består till största delen av muslimer. Många tror att krafter i Malaysia, som är muslimskt, ligger bakom dåden. Hoppsan, jag spårade visst ur en aning, nu blev det politik helt plötsligt det blir så när tankarna far runt i huve på en gammal gubbe.

Åter till mitt liv i Thailand. Allting är inte bättre här än i Sverige. Framför allt har vi inget socialt skyddsnät, speciellt inte för oss faranger. Ingen sjukvård, ingen åldringsvård. Thailändarna däremot har fri sjukvård och tandvård, åldringsvård kan förekomma men bara om vederbörande inte har några släktingar som kan ta hand om honom/henne.

Svärmor hade belutat att skaffa löständer men väntetiden var nära två år för gratis vård så hon beslutade att anlita en privat mottagning, som inte är gratis. Kostnad för ett komplett garnityr, uppe och nere var 8000 Baht likvärdigt med 1600 kr. Så även om man anlitar en privat mottagning som inte är gratis så är det billigt. Ett annat exempel, jag fick problem med en tand som håller uppe en brygga. Den urtjusiga tandläkaren föreslog att hon skulle kapa bryggan och dra ut två underliggande tänder. OK, OK, hon hade fått gjort vad som helst med mej, bara att titta upp i dom ögonen från tandläkarstolen ujj,ujj, när hon tog av munskyddet och visade hela ansiktet höll jag på att dåna av, absolute stunning, ujj,ujj,ujj,ujj. När hon efter behandlingen lutade sig fram över mej och frågade på perfekt engelska om jag ville komma på återbesök hade jag inga ord, jag var bedövad, inte av sprutan, men av skönhet och kunde bara nicka stumt, jag vill gärna komma varje vecka tänkte jag. Jag tror att jag är kär igen. Efter 55 minuters arbete kom räkningen som en glad överraskning 1200 Baht likvärdigt med 240 kr

En sak som gör mig uppriktigt förvånad är att dessa thailändska människor är så "klemiga". För minsta småsak skall man in till sjukhuset eller doktorn. Droppar det ur näsan eller killar i halsen skall man snabbt in till doktorn, eller om pannan är lite het. Man vet egentligen inte hur mycket feber man har, jag har ännu inte sett en febertermometer i det här landet, det är handen på pannan som gäller. Kommer man till sjukhushet så är det en tape på på pannan som ändrar färg om man har feber, dom anhöriga följer med till doktorn och turas om att ta hand om den sjuke om han får stanna kvar. Dessa tuffa bönder som lever så nära naturen, umgås nästan dagligen med dödligt giftiga djur såsom ormar och skorpioner ute på sina åkrar, sover på cementgolv, ibland sover man ute på åkern under ett bast tak är livrädda för minsta sjukdom. Dessa mina tankar har jag hållit för mig själv tills nu. Därför blev jag så glad när jag besökte min engelske vän i en grannby och han sa "Varför är dessa människor så oroliga för minsta lilla sjukdomssymtom". Jag fick bekräftat att jag inte var ensam om mina tankar och det kändes skönt. Jag tror inte att jag ljuger om jag säger att vi i genomsnitt har haft minst två sjuktransporter i månaden in till sjukhuset av bybor eller familjemedlemmar, ingen blir kvar där mer än högst två dagar. Behandligen är den samma varje gång en eller två flaskor dropp med jag vet inte vad. Tycker doktorn att man är riktigt illa däran så får man en spruta i rumpan också. När jag ser alla dessa människor, som vi skjutsat in till sjukhus eller doktor, efter hemkomsten så är dom precis som om dom aldrig varit sjuka då börjar jag fundera var dom sjuka eller inte, eller är det dropp dom får något slags knark eller vad. Jag hade inte trott att någon dödssjuk kunde bli frisk så fort. Eller var dom kanske inte så sjuka som dom trodde.....????