Jordbruket

Jordbruket är lite speciellt. I byn bor man som i en liten villaförort, tomterna sida vid sida. Åkrarna ligger utspridda runt byn, ibland ända upp till 10 km bort. Men en ägare har inte åkrarna på samma plats, ibland 3 km norrut, ibland 5 km söderut o.s.v. Man stiger upp vid sextiden på morgonen och tar itu med hemmets sysslor, ser till att barnen kommer till skolan bl.a. Männen går gärna till ett bycafe och tar en sup innan man är redo för dagens arbete. Supen består av en sörja dom kallar Lao whiskey, om någon vet hur mäsk luktar, så luktar det här likadant, men är starkt ca 40 procent. Man dricker sig inte berusad men tar en eller två supar. Senare, vid niotiden bär det iväg ut på åkrarna med Kobotan (se bild nedan), i regel åker hustrun till bonden också med för att hjälpa till, man har mat med sig för hela dagen, är tillbaka vid sex, sju tiden på kvällen. Mannen går efter dagens värv gärna till ett bycafe igen för att ta sig en sup eller två, om han har pengar, en sexa av sörjan kostar ca 1,80 kr. När ett större arbete skall utföras jobbar man i kollektiv. När majsen skall plockas brukar det vara mellan 10 till 20 personer som hjälps åt. Endera så avlönar man de hjälpande eller också arbetar man ¨igen¨, vilket är det vanligaste. Avlönar man en granne som hjälper till så är priset 120 Bath per dag, ca 20 kr. Har man lejt grannar till att hjälpa till måste man stå för mat och dricka vid lunchen, drickat består av vatten, slödrick och whiskey. Man odlar Sockerrör, Majs, Ris och något som kallas Man.

En del bönder har också kor, en helvit ras, inga mjölkkor utan slaktdjur. Det är bondens sparkapital, man har en tjur som går med korna och på så vis förökar man besättningen. Det är räntan på investeringen. Jag frågade en bonde om det inte vore bättre att sälja djuren och sätta in pengarna på banken, då slapp han ju allt arbete med vallningen. Nej, nej det går inte sa bonden, jag har två döttrar och dom ska ha halva besättningen var när jag är borta. Jag argumenterade inte längre med honom. Man har inga egna betesmarker utan man vallar korna dagligen där det finns bete. Går man bara inte på odlade marker är det fritt att gå var som helst. Man har en timma på morgonen och en timma på kvällen då det är tillåtet att driva korna på allmän väg. Jag har ibland på vägen på vägen mött besättningar på upp till hundra djur, då är det bara att stanna och vänta tills dom har passerat. Man har komarknad en gång i veckan. Då köper, säljer eller byter man djur. Man leder inte korna till marknaden som man gjorde i Sverige på artonhundratalet, nu kommer dom på lastbil.

En annan födkrok som har blivit populär är mjölkkor. På den tiden jag har varit här i byn (2 år) har sju bönder startat upp med mjölkkor. Man har inga stora besättningar det brukar röra sig om sju till tio djur. Det är fascinerande att se hur väl bönderna sköter dessa djur, man tvättar hela kon före mjölkningen, morgon och kväll. Jag tror att dessa bönder satsat rätt, det propageras mycket för nyttigheten med mjölk i Tv och skolor.

Klicka på bilden för att förstora
Thaibonde mjölkar	Sockerrörs odlingar
Bonde tröskar ris på gammalt vis	Roten på Man frigörs från stjälken
Renhuggning av Man	Lastning av roten från Man

.