Grannar

För ett tag sedan efterlyste jag ideer och förslag till hemsidan, en av besökarna föreslog att jag skulle berätta lite om mina grannar och vad dom sysslar med, så här kommer ett försök.

Bönderna

Av byns innevånare uppskattar jag att ca 95 % är jordbrukare. Deras arbetsdag är ganska enkel att beskriva. Man går oftast upp i ottan mellan klockan 05.00 och 06.00. Frun i familjen går då till byaffären och inhandlar lite av livets nödtorft för dagen. Väl hemma gör hon i ordning morgonmålet för familjen, och det är en bastant måltid, inga flingor och mjölk här inte. Först och främst är det ris som gäller kanske med lite kött eller fisk till och så grönsaker i mängd. Grönsakerna är vanligtvis sådant man plockat från omkringliggande buskar och träd. Jag är väldigt förvånad att dom orkar äta så mycket tidigt på morgonen, det är inte bara en omgång med ris man tippar i sig. Oftast är det två rågade tallrikar. Själv nöjer jag mej med en kopp te och en ett litet kex. Men å andra sidan vi har ju lite olika arbetsdag.

Efter måltiden ser föräldrarna till att barnen kommer i tid till skolbussen. Barnen sköter från tidig ålder sina skoluniformer på egen hand. Det är nytvättat och struket varje morgon. Jag förmodar att dom inspekteras i skolan, ungefär som dom gjorde med oss i lumpen. När barnen är godkända och på väg till skolbussen gör frun i ordning mat att ta med ut på åkern. Mannen har under tiden sett över dom enkla jordbruksredskap man skall ha med sig. Först vid niotiden är man klar att ge sig iväg med familjens Kobota Bild. I dom allra flesta fall åker hustrun också med. Man kanske stannar till vid byaffären och tar sig en sexa Lao-Wiskey, även många kvinnor stärker sig med denna dryck. (En 40 procentig och  sörja som för dom flesta västerlänningar är helt odrickbar).

Arbetsdagen är lång man brukar vara hemma mellan 6 och 7 på kvällen. Men man har under tiden på åkern tagit en siesta på mellan en till två timmar beroende på hur varmt det har varit. Om man gör något annat än sover vet jag inte så noga, men det är kanske läge för annat också när barnen inte är med. Väl hemma är det dags för frun att ta en tur till byaffären igen för att inhandla något till kvällsmålet. Under tiden går kanske mannen till några grannar och skvallrar om dagens händelser, gärna till ett par flaskor öl. Generellt kan man kanske säga att man dricker ofta men lite, det är inte i berusningssyfte. Efter kvällsmålet är det som i många andra hushåll tv:n som gäller. Man lägger sig tidigt vanligtvis vid nio tiden. Så är bondens liv sju dagar i veckan om vädret tillåter.

Songlit med familj

Här kommer en skildring av Songlit och hans familj. Han var den första thailändare som jag kom i personlig kontakt med, när jag kom hit första gången. Min fru hade hyrt honom och hans gamla pickup, som han hade på den tiden, för att hämta upp oss i Bangkok.

Han har som många av av byns män jobbat utomlands när han var yngre och har lärt sig några ord engelska ungefär lika många som jag kan Thai så vi kan kommunicera lite grann. Vi har under mina år här blivit goda vänner så jag brukar besöka honom ganska regelbundet för att skvallra lite om vad som händer i byn. Han är gift med Neijn, dom har tre döttrar i åldrarna 15, 20, och 23. Den yngsta är kvar i hemmet och hjälper till i familjens byaffär när hon inte är i skolan. Hennes äldre syskon är utflyttade och har båda arbete. Dom skickar regelbundet pengar hem till mor och far som dom flesta utflyttade barn gör som har lyckats få ett arbete. (Kandas båda pojkar har arbete i Bangkok så jag väntar ivrigt på en liten donation men det verkar som om den regeln inte gäller när det finns en farang i familjen).

Songlit och hans fru har kämpat hårt för att ge sina barn en ordentlig utbildning. Barn är detsamma som en pensionsförsäkring. Alla föräldrar strävar efter att  ge sina barn en bra utbildning så att dom kan få ett arbete. När föräldrarna blivit för gamla för att själva stå för sin försörjning är det barnens plikt att se till så att föräldrarna har mat för dagen. Det kan vara en tung börda för en nybildad familj, dels försörja sig själva och samtidigt skicka pengar till sina respektive föräldrar. I gengäld brukar dom äldre ta hand om eventuella barnbarn som tillkommit.

Songlit har bytt ut sin pickup mot en mindre buss som han köpt på avbetalning. Han berättar med förtjusning hur mycket pengar han skall få över när avbetalningen är klar. Men i nästa andetag blir han lite betänksam och säger med en suck att då är det kanske dags att byta igen och få en ny avbetalningsplan. Bild

Songlit och hans fru har som sagt en liten byaffär som hustrun mestadels sköter. Den är öppen från 5-6 tiden på morgonen till 8-9 på kvällen. Det går att handla senare också, det är bara att knacka på dörren så kommer man och öppnar.

Songlit har också en lång arbetsdag; 03.30 åker han in till grossistmarknaden i Dankhunthod för att inhandla färskvaror till affären, kött, grönsaker och frukt. När han komer hem ungefär 05.30 hjälper han till i affären under morgonrusningen. Klockan 07.00 är det dags för skolskjutsen, det är Songlits säkraste inkomstkälla. Han har ca 30 skolungdomar som han skjutsar till skolan i Dankhunthod. När han lämnat av barnen vid skolan är det dags för en tur på den reguljära busslinjen mellan Dankhunthod och en stad som heter Sikiu en resa på 8 mil tr.o.r. När han är tillbaka i Dankhunthod sover han ett par timmar på bussen innan det är dags att hämta skolbarnen ca 15.30. Vid hemkomsten är det arbete i affären som gäller igen. Han brukar iordningsställa enklare maträtter som man säljer på kvällen. En plastpåse med lite hopkok brukar gå på ett par kronor, jag har provat ett par gånger och en del är riktigt gott. Populärt bland bönderna att ta hem till riset på kvällen när man är för trött efter dagens slit för att laga till något eget.

När jag höll på att skriva det här stycket tog jag en paus för att knalla ner till Songlit och ta en bild på hans buss. Han berättade då att frugan låg på stadens sjukhus sedan tre dagar. Hon hade blivit biten av en orm, det var vad han sade en grön rackare tjock ungefär som en tumme. Men jag tror inte att det var en Mamba, då hade hon inte överlevt. Jag åkte in och hälsade på henne. Hon hade blivit biten i foten, och från foten upp till knät var det dubbelt så tjockt som på det andra benet. Så även om inte alla gröna uslingar är Mamba så har dom tydligen ändå något gift. Tyvärr så fick jag inte fotografera på sjukhuset.

Dten med sin mamma

Den här familjen tycker jag synd om. Mamman Gang och dottern Dten. Man bor i ett ruckel som jag aldrig skulle våga sova i. Där är det fritt fram för ormar, skorpioner och andra kryp. Rucklet ligger på Gang:s släktingars tomt. Den familjen anses ha det gott ställt, har en massa åkerjord och ett trettiotal vall-kor, men enligt Kanda så är dom giriga så där får Dten och Gang med all säkerhet ingen hjälp. För att göra det ännu odrägligare för Dten och mammna har dom dessutom satt upp ett hänge för sina kor vägg i vägg med rucklet. Bild

Gang är lite förstånshandikappad så hon har ingen möjlighet att få något arbete. Hon hjälper till några timmar varje dag vid skolans restaurang med att diska. I gengäld får hon lite mat att ta med sig hem. Men det är bara fem dagar i veckan, jag har ofta undrat vad dom äter på helgerna. Dten är 16 år och går i byns skola. I hennes ålder skulle hon ha gått på högstadiet inne stan. Men det fanns inga pengar till skolskjuts och annat som kostar i den skolan så hon undervisas i byns skola. Jag har försökt att lista ut hur hon undervisas för där finns normalt bara låg och mellanstadiet men jag har inte fått någon förklaring. Jag är bekymrad för flickan, får hon ingen ordentlig utbildning och ett arbete går det väl som för så många andra flickor från den här fattiga delen av landet. Hon hamnar på någon turistort som barflicka. Flickan är vacker som en dag och skulle säkert göra succe. För en del flickor är det en vändning till det bättre om dom har turen att träffa någon rik farang som tar hand om dom, men det är ett fåtal. För dom allra flesta är det en nerförsbacke med sprit, droger och könssjukdomar i släptåg.

Boomii och Paiwong

Boomii och Paiwong är ytterligare en familj med väldigt dålig ekonomi. Dom är båda i femtioårsåldern och har tre barn. Äldste sonen är gift, bor och jobbar i Bangkok. Dom har också två flickor den ena är 15 år och går i skolan, den andra är ett sladdbarn på 4 år. När Boomii förstod att hon var gravid försökte hon att göra abort men det hade gått för lång tid.

Abort är olagligt om inte särskilda skäl föreligger. Men det går att ordna. I Korat finns en´läkare´ som gör dessa ingrepp. Kostnaden är 5000 Baht ca 1000 kr.

Paiwong beslutade sig för att åka till Taiwan och arbeta, det lilla jordbruk man har gav inte mat för dagen. För att få arbete i Taiwan måste man gå via en agent (värvare). Agenten skaffar ettt arbete, oftast är det anläggnings arbete t.ex att bygga en ny fabrik, hotell är liknande. Han ordnar också alla nödvändiga papper såsom visum, arbetstillstånd och flygbiljetter. Bostaden är vanligtvis i en barack i anslutning till byggnationen. Agentens arbete och utlägg kräver en massa pengar ca 30 000 kr. Pengarna kan man låna på bank om man har någon sorts säkerhet, typ åkerjord. Räcker inte det till borgar agenten för resterande. Den sökande får sedan skriva på ett kontrakt på två år. Han får sedan betala tillbaka dom lånada pengarna under tiden han är i Taiwan. Jag tror att agenten ordnat med arbetsgivaren så att pengarna dras direkt på hans lön.

Varför åker man då till Taiwan och arbeta? Paiwong har flera skäl. Han är 50 år och att få arbete i Thailand för en femtioåring är en utopi. Han är dessutom analfabet, när han skall signera viktiga papper är det ett tumavtryck som gäller. Lönen i Taiwan är mycket bättre än i Thailand för outbildad arbetskraft men när avdragen gjorts för lånade pengar blir det inte så mycket över att skicka hem. Jag tror att Boomii får ca 10 000 Baht (ca 2 000 kr) i månaden när avbetalningen på lånet gjorts. Bild

Kandas systerbarn

Som våra närmaste grannar har vi Kandas systerbarn. Det är två flickor på 28 respektive 21 år och en grabb på 16 år. Dom är föräldralösa, deras föräldrar omkom i en trafikolycka som jag berättat om på annan plats. Båda flickorna har barn den äldsta har två pojkar och den yngsta har en flicka. Båda flickorna har sina pojkvänner boende hos sej. Ingen av dem har någon anställning. Kandas syster och hennes man efterlämnade en hel del marker som man nu brukar. Man fick en del pengar från olika försäkringar efter föräldrarnas dödsolycka. Man har investerat pengarna i en traktor och en farmarbil. Man försöker nu att få lite inkomst genom att hjälpa andra bönder med sin traktor och att köra skördade grödor med farmarbilen.  Bild