För det första, jag tror inte på spöken

För ca 3 år sedan höll vi på med vårt tillbygge. Jag hade under tiden uppfört ett provisoriskt  sovrum i den gamla byggnaden. En natt vaknade jag av ett ljud som fick håret att resa sig över hela kroppen. Uuuuuuuiiiiiiiiiii lät det, och for liksom runt i rummet. Jag satte mej käpprakt upp i sängen, va i h-e var detta. Jag knuffade på Kanda. Hörde du, frågade jag, men fick bara ett mummel till svar. Det upprepades inte någon mer gång som tur var. Dagen efter frågade jag Kanda återigen om hon verkligen inte hört någonting. Om det var något ljud, sa hon, så var det säkert bara vinden. Nu hör det till saken att det finns inte tillstymmelse till vind på nätterna i dom här trakterna, det är kvavt lugnt, utom när det regnar och den natten regnade det inte. Någon tid efteråt frågade jag Kanda om hon verkligen inte hört något, jo då hon hade allt hört men vågade inte medge det först, hon var rädd att jag skulle åka tillbaka till Sverige om det spökade. Jag lät det hela bero för det hände inte någon mer gång. Men det hände andra saker;

Efter några månader hade vi flyttat in i det nya tillbygget, det var verkligen skönt att få något eget. Det hände då och då att Paweena, dottern, ville sova hos oss och det fick hon ju gärna. En natt vaknade jag av att hon grät, jag kunde inte se henne för hon låg på andra sidan rummet. När jag frågade henne hur det var fatt tystnade hon. Dagen efter berättade jag för Kanda vad som hänt, kanske hade dottern haft en mardröm. Prat sa hustrun, jag har aldrig hört henne gråta i sömnen. Det hela upprepades några nätter, men varje gång jag frågade hur det var fatt tystnade hon. Hustrun hade som vanligt inte hört någonting. Nästa gång jag hörde flickan gråta knuffade jag på. Kanda. Hör du nu då, sa jag. Hustrun for upp ur sängen som skjuten ur en kanon, va är det fatt, sa jag. Flickan sover i det gamla huset sa Kanda. Jag for också upp för att kolla och mycket riktigt där fanns ingen flicka. Detta upprepades några nätter men så fort vi tilltalade rösten så tystnade den. Jag berättade om händelserna för några bybor som jag kan konversera med. Ingen skrattade åt mej. En bybo sa, om hon visar sig ska du hälsa artigt på thaivis samtidigt kan du ju fråga vilket nummer som vinner på lotto vid nästa dragning, jo, jo.

Jag diskuterade med Kanda och undrade vad det var för något som vi hörde. Kanda svarade, det är någon från andra sidan som inte har någonstans att bo. Må så vara men jag ville inte ha några osynliga hyresgäster dessutom är det ju omöjligt att få någon hyra från sådana. Kanda pratade med sin mamma vad vi borde göra. Ni måste köpa andehus sa mamman så andarna har någonstans att bo. Suck, det var bara att ge sig ut och införskaffa ett par andehus, det måste vara två stycken, jag begrep inte varför, men OK då bara rösten flyttade ut. När husen väl var hemma var det inte bara att sätta upp dom, nej då, nu måste vi anlita en trollgubbe som hade kontakt med andra sidan. En trollgubbe hämtades från en annan by. Det första han gjorde när han kom var att beordra oss att gräva upp ett par vackra blomsterträd som vi hade för där skulle husen stå, jag nästan grät men vad gör man inte för husfriden. Sedan skulle Kanda och jag duschas. han hällde några skopor iskallt vatten över oss samtidigt som han mässade på sitt obegripliga språk. Efter det tog han två hinkar med vatten och gick in i vårt hus och skvätte vatten överallt. Sedan höll han väl på ett par timmar med att mässa över husen.

Tilläggas skall att svärmor sköter husen mönstergillt, en gång varje vecka ställer hon ut lite ris och frukt på dom små borden, tänder också ljus och rökelse för dom boendes behag. Natten efter invigningen av husen var det ett fasligt liv på våra hundar. Vi gick upp och tittade men såg bara hundarna som stod och skällde på jag vet inte vad. När vi träffade trollgubben senare berättade vi om hundarnas beteende. Han myste belåtet, hundarnas skällande var bara för att dom hade observerat att andarna flyttat in. Tydligen flyttade flickan som grät också in för det har varit tyst sen dess.

Som jag säger i rubriken, jag tror inte på spöken...., tror jag

Våra andehus