Vardagliga händelser

09-02-21

En liten varning till er som inte har någon tidigare erfarenhet av Thailand. Thailändarna älskar chili. Det är chili i nästan allt man äter. Jag har vant mig, är det ingen chili i maten tycker jag inte att det smakar någonting. Men det får vara med måtta. Men inte för Thailändarna själva, det skall vara såpass att ögonen rinner annars är det smaklöst. Men ibland kan man göra misstag. Jag har gjort det ett par gånger. Första gången var när jag hjälpte en granne att plocka chili. Jag var den enda manlige plockaren, dom andra var tre damer. Jag fick mycket beröm av damerna för att jag kunde plocka med båda händerna, det var inte så vanligt sa man. Efter en stund kände jag att det tryckte på därnere. Jag smög undan lite diskret för att tömma blåsan. När jag stod där och fumlade med apparaten så kom jag förmodligen åt dom yttre regionerna. Om ni karlar tar en cigarettändare och sätter till pillemojen där framme får ni en uppfattning om hur det kändes. Jag skrek inte högt med tanke på mina plockar kollegor, men det var nära. Jag stoppade tillbaka apparaten i byxorna och försökte att låtsas som ingenting. Men mina plockar kollegor hade förstått vad jag råkat ut för, det var ett evigt fnissande och tjattrande resten av dagen.

Den andra gången jag drabbades av chili var när jag hade köpt en fisk på marknaden inne i stan. Den såg oerhört läcker ut, garnerad med jag vet inte vad. Försäljerskan varnade mig lite grann och sa att fisken var väldigt "pet" (stark). Hon förstod väl förmodligen att det här var ingen föda för en farang. Skit samma, tänkte jag, dom övriga i familjen kan säkert äta. När jag kom hem var ingen hemma men jag ställde fram fisken på köksbordet. Den såg så oerhört läcker ut så jag kunde inte låta bli utan jag tog en liten bit med fingrarna. Ohh j-vla i helvete (förlåt språket) vad starkt det var, men samtidigt när den värsta svedan gått över hade jag en behaglig smak kvar i munnen, då var det gott. Jag tog ingen mer bit, starten var för stark. Men vad jag gjorde var att jag gnuggade mej i ögonen med samma fingrar som jag tagit en bit från fisken med. Tro mej det kommer jag aldrig att göra om. Jag trodde att jag skulle bli blind på det öga som var värst utsatt, men det blev jag alltså inte, som ni kan se. Råkar man ut för detta är det enda att göra är att skölja ögat med massor av av vatten tills den värsta svedan gått över.

Varför äter då Thailändarna så mycket med chili i. Ja det kan man fråga sig. Enligt min hustru varnar läkare regelbundet på tv faran med att äta för mycket chili. Det är inte bra för magen. En påläst vän från England berättade att chilin har en historisk bakgrund. Förr i tiden tillsatte man chili i maten av den orsaken att man ville döda eventuella bakterier. Jag kan förstå att bakterierna fick stryka på foten. Lite av den traditionen hänger fortfarande kvar på landsorten. Mat som blir över får gärna stå kvar på mabordet med en nätkåpa över för att skydda mot flugor. Jag reagerade starkt mot detta när jag kom hit och talade om för damerna att vi har kylskåp t.o.m två stycken, ställ in resterna där för tusan om dom nu skall sparas. Men det är svårt att ändra på traditioner, resterna åker för det mesta in kylskåp numera men nätkåpan står fortfarande kvar på matbordet ifall..........

Att kvinnor gillar att samlas i grupp för att skvallra om allt möjligt är en global företeelse. I Sverige kallar vi det för kafferep, det finns inte i Thailand. Men kvinnorna här samlas också gärna i grupper för att tissla och tassla om allt möjligt. Man har inget kaffe och inga kakor. I stället tillagar man en sallad som kallas Tom Sam, den innehåller chili i mängd och är grymt stark. Man har en skål på bordet med salladen och varsin tallrik med en gaffel. Jag har bevittnat dessa sammankomster vid flera tillfällen. Jag kan inte förstå att kvinnorna kan finna njutning i denna rätt. Man äter och skvallrar om dom som inte är närvarande samtidigt som ögonen rinner. Man brukar också fläkta med handen framför munnen för att avlägsna den starka smaken, om nu det hjälper. Jag har ännu inte sett karlar som mumsat på denna sallad, tydligen är det ett typiskt kvinnligt beteende i Thailand.

09-02-21

Vintern är slut tyvärr. Förra året varade den ända till slutet av mars, men icke så i år. Ca 35 gr. på dagtid och lite för varmt på nätterna. Omställningen kom så hastigt i år så till och med Thailändarna beklagar sig. Jag har tidigare skrivit att jag tyckte det var skönt att värmen kom tillbaka. Jag har ändrat uppfattning nu. Det är bättre på vintern trots att man får byta kläder flera gånger på dagen. Det är det värt.

Jag berättade i stycket nedan att vi hade haft besök av en kobra. Jag var lite osäker om jag skulle skriva om händelsen under "Vardagliga händelser" eller inte. Men jag gjorde tydligen rätt. Tre veckor senare var det dags igen. En kobra till, på samma ställe som tidigare. Två meter från vår terass. Så man får väl räkna det som vardagligt, tyvärr. Jag har funderat på varför dom bara kommer till vår tomt. Grannarna har inga ormar. Jag tror att jag kommit på lösningen. Vi har en liten gräsplätt som Kanda vattnar rikligt varje kväll. Jag tror inte ormarna är speciellt förtjusta i vatten. Däremot gillar dom grodorna som kommer upp ur sina gömslen när det blir fuktigt. Hur slutade det den här gången då? Det var nästan en repris på den förra händelsen. Jag tog tag i mitt juster för att försöka sticka den uslingen. Kanda ryckte justret ifrån mej och nästan knuffade in mej i rummet. Hon ropade sedan på en granne som kom kutande med en bambukäpp. Kanda naglade fast ormen med justret så att grannen kunde slå ihjäl den med bambukäppen. Det enda jag fick göra var att fotografera uslingen när han var död. Om ni vill se ett par bilder på kobran klickar ni här. Återigen var det vår hund King som upptäckte ormen och varnade genom att skälla och morra. Jag har tidigare haft den andra hunden Bo som min favorit. Jag har ändrat mej, nu är det King som är nummer ett. Han har bara syn på ett öga, det andra fick han sargat efter ett slågsmål med en annan hund, tror vi. Trots detta, eller kanse tack vare detta, är han mera alert än Bo.

09-01-25

Efter en ovanligt kall "vinter" kom värmen som genom ett trollslag. Ena dagen var det bara 8 gr. på morgonen och 17 på dagtid. Nästa dag var det 28 gr. på dagtid men forfarande lite svalt på nätterna. Enligt kännare har det inte varit så "kallt" i Thailand seda 1999. Jag tyckte det var skönt att värmen kom tillbaka. Slippa sockor och långbyxor, jag använde också en tjock tröja på morgonkvisten.

Men det fanns flera som välkomnade att värmen kom tillbaka, ormarna, som kom fram för att söka sig föda. Jag har tidigare berättat om orm händelser men här kommer en till, för det här var den största orm vi haft på tomten hittills.

Det var lördagskväll. Jag hade suttit på terassen och smuttat på en grogg bestående av Saeng Som och Coco Cola. (Kanske syns på mina hängande ögon på öppningssidan). Efter några minuter gick jag in för att kolla min e-mail. Plötsligt blev det ett himla väsen ute på terassen. Vår hund King skällde, morrade och stod i. Den andra hunden, Bo, kom in i rummet med svansen mellan benen. Någon utanför slängde igen dörren till vårt rum. Jag förstod att något ovanligt hade hänt så jag pallade mej ut. Där stod Kanda och några grannar och pekade på en plats två meter från den plats där jag just suttit och läppjat på min grogg. Kanda stod och höll i mitt tre meter långa juster som jag gjort iordning för ovälkomna gäster av den här sorten. Hon pekade på en Kobra som hade gått i anfallsställlning på sitt vanliga vis med skölden utspärrad. Jag försökte ta justret ifrån henne för att sticka den uslingen. Men det gick inte, det här var för farligt för en farang. En granne hade tillropats för att försöka döda den ovälkomna gästen. Det var lite komiskt att se grannen, han hade satt en motorcykel hjälm på huvudet. Jag vet ärligt talat inte varför, ormen hade kunnat huggit honom var som helst då han för övrigt bara var klädd i en t-shirt och shorts. Kanda överräckte justret till honom så att han fick utdela det förödande sticket. Som vanligt kände jag mej förorättad för att inte jag hade fått uppdraget att sticka ormen. Samtidigt kände jag mej lite lättad. En Kobra i den här storleken kan hugga blixtsnabbt på ca 2 - 3 meter om den känner sig hotad. Jag såg det på grannens agerande när han stack ormen. Ett snabbt stick och sedan hoppade han tillbaka ett par meter. Ärligt, jag vet inte om jag hade gjort det så bra. När sedan Kobran satt fast på justret var det ett par rejäla rapp på ormens huvud så var den ormens saga all.

Eftersom det var en varm kväll hade dörren till vårt rum varit öppen och där fanns familjens nytillkomna medlem, en tre veckor gammal baby. Jag förstod kvinnornas oro.

Jag har tidigare berättat att jag älskar våra hundar, båda två, King varnade för ormen. Bättre vakthund kan man inte ha. Han lyckades upptäcka den i mörkret. Bo smög sig in i rummet, kanske han är den klokaste av dom två.

Ett litet råd till er som tänker bosätta er på landsorten i Thailand, kortare eller längre tid. Gå tilll en järnhandel och köp ett fisk-juster. Alla järnhandlare har detta juster. Sätt sedan fast det ordentligt på en bambukäpp ca 3-4 meter lång. Bra att ha i beredskap. Ett annat sätt att fånga ovälkomna gäster, som min avlidne svärfar använde, var att kasta ett finmaskigt fisknät över ormen. Sedan hade man möjlighet att slå ihäl ormen. Problemet med denna teknik, enligt Kanda, var att reda ut det trassel som ormen åstadkom med nätet.

08-10-10

Jag ska bekänna en sak för er. Jag var berusad för någon dag sedan. Mitt i veckan och mitt på dagen. Förvånande för mej själv då jag så gott som slutat med starka drycker. Så här gick det till. Kandas son Gen satt på vår ute terass och festade med några kompisar. Dom ropade på mej och ville att jag skulle delta. Jag har blivit inviterad några gånger tidigare men klarat mej undan. Jag tackade nej även den här gången och förklarade att jag inte dricker den sörja dom kallar Lao Whiskey. Vi köper Saeng Som åt dej sa dom. Dom vet att om jag dricker så är det Saeng Som. Ok, sa jag, då kommer jag. Jag trodde att dom inte hade några pengar som vanligt så att jag kunde slippa undan. Men det hade dom och skickade efter en flaska Saeng Som och en flaska CocaCola. Kostnad 140 Baht, en dagslön för dessa ungdomar. Allt för att få en farang vid bordet. Man fyllde på mitt glas så fort det sjunkit en centimeter. Jag förstod ganska snart att dom ville ha mej på örat. Efter ett par glas kände jag mej lite stöddig och tänkte för mej själv att här skall dom få se på en farang som tål lite sprit. Det gjorde jag alltså inte. 30 cl 40 procentig sprit var för mycket för den gamle mannen. Efter ett par timmar förklarade jag så gott jag kunde att det var dags för mej att sova middag och snubblade in till min säng. Fick en liten applåd på vägen. Klockan tre sov jag som en sock. Klockan sex kom Kanda hem och ruskade mej vaken. Har du druckit mitt på dagen undrade hon. Kände förmodligen doften. Men hon blev inte arg utan frågade vänligt om jag ville ha något äta. Den Thailändska kvinnan accepterar utan protester att hennes man dricker inom måttlighetens gränser. Jag har sett många exempel på det. Kvinnan dricker däremot nästan aldrig. Jag vet bara en kvinna här i byn som dricker, alldeles för mycket dessutom.

Vad jag ville komma till var att berätta hur mina unga dryckeskompisar festar. Först och främst är det denna fruktansvärda dryck dom dom kallar Lao Whiskey som gäller. Om ni har känt doften av mäsk då vet ni hur denna dryck luktar, alkoholhalten lär vara 40%. Man använder bara ett glas som skickas runt. En av deltagarna åtar sig att vara servitör. Han häller upp ca 4 cl i glaset och skickar det till den som sitter närmast. När den bjudne druckit upp ger han tillbaka glaset till sevitören som häller upp en ny slurk och skickar till nästa man vid bordet. Vad jag observerade var att ingen drack upp hela innehållet. När man lämnade tillbaka glaset var det en liten skvätt kvar i glaset. Om man inte orkade tippa i sig det hela eller om det resterande var en skänk till Budda vet jag inte, men så gick det till. Man dricker rent men efteråt brukar man ta en kopp med vatten och skölja ner dyngan med. Man dricker sig inte berusad på samma sätt som man kan se svenska ungdomar gör. Man har livliga diskussioner, ibland har någon med sig en gitarr då brukar man sjunga någon thailändsk slagdänga tillsammans. Allt går väldigt städat till. Alla kompisarna kommer på sina respektive motorcyklar. Man åker hem på dom också, som om det vore den naturligaste sak i världen. Man kan knappast se att dom har druckit. Den här dagen var det bara den gamle mannen som blev lite lullig.

08-08-17

Den här månaden började illa. Oväntade utgifter dök upp. Först var det bilen. Kanda kom hem och beordrade mej att åka till verkstaden och kolla vad det var för oljud bilen åstadkom. Jag visste vad det var, jag har hört det ljudet förut. När ett hjullager är slitet då kommer ett vinande ljud i dagen som är lätt att känna igen. Att åka till verkstaden i det här landet är inte det samma som i Sverige. För det första behöver man inte beställa någon tid, det är bara att åka dit. När man parkerat på kundmottagningens parkeringsplats kommer en kundmottagare utrusande innan man ens hinner stiga ur bilen. Det första han gör är att klä in säte, ratt och växelspak med skyddsöverdrag. Han frågade vad det var för problem. Jag försökte förklara så gott jag kunde med armar och ben och något thaiord. Kund mottagaren nickade ivrigt, jag var inte så säker på att han förstod mitt teckenspråk så jag fick in honom i bilen för en provtur. Väl tillbaka nickade han ännu ivrigare menande att han visste vad felet var. När han körde in bilen i verkstaden var klockan 15.00. Om man vill vänta på verkstaden medan dom donar och grejar blir man bjuden på kaffe eller te.

Nästa kille som jag skulle förklara problemet för var Advaiser (rådgivaren) som det stod på hans overall. Han lyssnade uppmärksammat men förstod förmodligen inte ett tjota. Han beordrade två mekaniker in i bilen för ytterligare en provtur. Väl tillbaka började man undersöka däcken. Han förklarade för mej att det var dags att skifta fram och bak däcken. Jag höll med honom, dom hade rullat nästan 3000 mil så det var hög tid. Man balanserade också framhjulen. När man skiftat däcken och balanserat var det dags för ytterligare en provtur med rådgivaren och två mekaniker. Tillbaka på verkstaden skakad alla tre på huvudet. Oljudet var fortfarande kvar. Man började lyssna på hjulen när dom var i drift. Jag pekade ivrigt på vänster framhjul. Jag trodde mej veta att där var felet. Anledningen till att jag trodde mej veta det var att vi hade bytt lager på höger sida för några månader sedan.

Man satte igång med att byta lagren. Därefter var det dags för en provtur igen. Samma som förut, rådgivaren och två mekaniker i bilen. När dom kom tillbaka¨sken dom som sola i Karlstad¨. Oljudet var borta. Jag förklarade att jag ville byta olja också. Men det gick inte klockan var 17.00. Dags att sluta. Dom bad mej komma tillbaka nästa dag.

Dagen efter tog jag med mej Kanda. Jag var trött på att prata med armar och ben. På väg till verkstaden märkte jag att bilen drog en aning åt vänster. Förmodligen orsakat av däcks skiftet. Jag bad Kanda förklara för rådgivaren. Inga problem förklarade han. Vi gör en framhjuls inställning så är det fixat. Efter hjul inställningen var det dags för en provtur igen med tre gubbar. När dom kom tillbaka sken dom ännu mer med hela ansiktet. Bilen var perfekt förklarade dom. Sedan var det dags för olje byte och filter.

När dom höll på med det talade rådgivaren ivrigt med Kanda. Han ville att vi skulle byta fläktrem och luftfilter också. Bilen hade gått 17 000 mil så det var dags menade han. Ja vad tusan tänkte jag, när vi ändå är här så. Jag kom också att tänka på att en av dom yttre backspeglarna skramlade en aning. Jag bad Kanda förklara problemet för rådgivaren. Jojo men det fixar vi var väl ungefär vad han sa. Så dom satte igång. Klädde av dörren på insidan och fick så småningom loss backspegeln. Men sen kom problemet när dom skulle dra åt skruvarna till själva fästet. Man kunde inte rubba dom en millimeter. Orsaken var att Kanda hade backat ut bilen från huset utan att fälla in den ena backspegeln. Det är tvunget, vi har bara ca 5 centimeter tillgodo på båda sidor för att få ut bilen utan att skada något. I det här fallet bröts backspegeln åt fel håll vilket man kunde konstatera på verkstaden. Det hade böjt skruvarna till fästet. Efter ca en timma hade dom fått ut skruvarna och satt dit nya. Skramlet var borta.

När dom var ute på den sista provturen satt jag och funderade. Det här blir nog dyrt tänkte jag. Nya lager, ny fläktrem, nytt luftfilter, nytt oljefilter, 5 liter olja, däcks skifte, framhjulsinställning, balansering av framhjulen och reparation av backspegel. Totalt 5 timmars arbete av mestadels två mekaniker. Uj,uj. Jag gav Kanda plånboken och bad henne att gå in och betala. Jag var rädd att jag skulle förlora ansiktet när räkningen kom på bordet. När hon kom ut hade hon ett bekymrat ansiktsuttryck. Jo, det blev dyrt sa hon 5 000 Baht, likvärdigt med 940 kr. Jag höll med, usch vad dyrt sa jag. Men invärtes drog jag en suck av lättnad. Hon skulle bara veta vad det hade kostat i Sverige. Tilläggas kan att bilen blev nästan som ny.
 

Efter några dagar var det dags för nästa oväntade utgift. Datorn började krångla. Jag grejade och stod i. Gjorde ominstallationer och lite av varje. Men det blev ingen bättring. Till slut gav jag upp. Vi tog datorn och åkte in till verkstaden. Samma visa där som på bilverkstaden. Man skakade på huvudet och visste inte riktigt var felet kom ifrån. Man erbjöd sig att försöka reparera genom att byta ut några vitala delar. Reparationen skulle hamna någonstans mellan 2 000 och 3 000 Baht. Men man kunde inte garantera att datorn blev helt OK med dom åtgärderna. Jag bad dom i alla fall att försöka. Jag hade varit utan dator en hel dag och var helt förstörd i nerverna.

När vi kom ut sa Kanda "Är det inte lika bra att du köper en ny dator, skall du hålla på att åka till verkstaden flera gånger om året blir det dyrt i längden". Hon är väldigt klok min hustru, ibland. Jag hade sparat undan några slantar för att visa upp för immigrations byrån ifall dom nu krävde det. Har man inte tillräckligt i pension vill dom att man skall visa upp det som fattas på en bankbok. Åt h-e med visumet. Har jag ingen dator så dör jag och då behöver jag inget visum. Ibland kan jag resonera väldigt logiskt med mej själv. Vi vände på klacken och gick tillbaka in i affären och bad dom stoppa reparationen. Vi köper en ny istället sa vi. Jag fick välja vilka komponenter jag ville ha sedan skulle datorn vara färdig om 3 timmar. Jag protesterade lite, klockan är ju 17.00 om tre timmar har ni ju stängt, sa jag. Inga problem sa innehavaren, kom bara. Klockan 20.00 prick var jag där och fick min dator. Betalade 15 700 Baht likvärdigt med 2 900 kr med dagens kurs. Vad fick jag då för dom pengarna undrar kanske ni som är datorintresserade. Hårddisken var på 160 GB, processorn var en Intel Core Duo 2,56 Mhz, skärmen är en Acer LCD 17", ramminnet är på 1 GB dessutom dom vanliga tillbehören tangentbord, högtalare, optisk mus, skyddsöverdrag för dator och skärm. Man monterade också in min gamla hårddisk på 40 GB.

Ni kan tro att jag hade bråttom när jag åkte hem. Väl hemma satte jag upp datorn och körde igång. Jag satt tills klockan var 02.00 på natten och checkade så att det mesta fungerade. Det är märkligt att en gammal man kan bli som ett barn på julafton.

Vad jag vill säga med ovanstående stycken är att kundservicen i Thailand är otroligt bra. När det gäller priser så är Thailand billigare med det mesta. När det gäller dator prylar är jag inte så säker. Elektronik grejer har sjunkit kraftigt världen över.

Ni kanske tycker att jag gnäller över oväntade utgifter, men nästan 4 000 kr på en månad skär ett djupt hål i en mager pension.

08-08-01

Jag har varit på besök i Dankhunthods polishus. Anledningen var att Kandas systers son hade blivit anhållen misstänkt för narkotika langning. Vi var där tidigt på morgonen dagen efter han hade arresterats. Senare på dagen skulle han transporteras till provins huvudstaden Korat för att förhöras och förmodligen bli internerad på något ungdomsfängelse. Grabben är 17 år. Hans båda föräldrar dog i en trafikolycka som jag berättat om på annan plats. Han har bott tillsammans med sin syster, granne med oss. Vi tog med lite mat och dricka och gjorde ett besök. I polisarresten tillhandahåller man inget att äta eller dricka. Det var ingen trevlig syn som mötte oss. Tre ynglingar i en cell som mätte ungefär 2x3 meter. Sov gjorde man på bara cement golvet. Toalett fanns inte i cellen, vid behov fick man kalla på vakten. Det som hade hänt var att polisen misstänkte att det såldes Yaa-Baa, en amfetamin drog, i ett rum i Dankhunthod. Polisen skickade upp en spion med uppgift att köpa Yaa-Baa. Spionen fick köpa några piller och därmed var det kört för dom tre ynglingarna som befann sig i rummet. Polisen gjorde husrannsakan och fann 40 piller i rummet. Alla tre i rummet arresterades. Att inneha Yaa-Baa är ett allvarligt brott i Thailand som bestraffas hårt. Bli ertappad med att sälja drogen är dubbelt värre. Det kan vara frestande för dessa fattiga ungdomar utan arbete att försöka tjäna pengar på otyget. Här på landsbygden lär ett piller kosta 60-70 kr. På turist orterna och i Bkk. är priset nästan det dubbla. Dessa smålangare som finns överallt rekryteras på följande sätt. Man får ett piller för varje piller man säljer. Anta att man säljer 2 piller per dag i en månad. Då har man 30 piller för eget bruk eller försäljning. 30 piller ger en månads inkomst på ca 20 000 Baht tre gånger så mycket som en industriarbetare tjänar. Frestelsen är stor. Vad som hände med systersonen var att han kom tillbaka till hemmet efter två dagar. Förmodligen hade han blivit fri med löfte om att hjälpa till att ange leverantören. Att avtjäna ett långt fängelsestraff är illa nog. Men att bli avslöjad som tjallare av leverantörer är förmodligen detsamma som att bli skjuten en mörk kväll. Vi får se vad som händer.

Lisa är död. Lisa var den lilla hundvalp som Paweena kom hem med för några månader sedan. Jag var inte så förtjust över tilltaget. Jag tyckte det räckte med dom två hundar vi redan har, Bo och King. Våra hundar gillade inte nykomlingen till att börja med. Morrade och visade tänderna så fort hon kom i närheten. Lisa var inte rädd, hon ville busa med dom gamla hundarna. När dom morrade åt henne lade hon huvudet på sned och tittade frågande på dom som om hon ville säga "varför vill du inte leka med mej". Men hon vek inte undan, gjorde sken attacker för att försöka få fart på gamla ulvarna. Ibland kunde hon ligga en halv timma framför dom och stirra dom stint i ögonen. Det slutade oftast med att dom gamla hundarna blev besvärade och sökte ro på annan plats. Allt eftersom dagarna gick blev både jag och Kanda mer och mer förtjusta i det lilla charmtrollet. Alla älskade att kela med Lisa och Lisa älskade att bli kelad med. Men så en dag blev hon sjuk. Kräktes och tuggade fradga. Att hundar kräks då och då är inte så ovanligt. Men Lisa förlorade sina krafter slutade busa som hon gjort tidigare. Vi blev oroliga så vi tog henne till en veterinär som konstaterade att hon hade hög feber och att hon förmodligen hade tuggat i sig något olämpligt. Hon fick en injektion och lite mediciner att ta hem. När vi kom hem förstod vi att allt hopp om Lisa var ute. Hon blev allt svagare och svagare. Hade spasmer i hela kroppen. Dom sista minuterna i sitt liv började hon skrika. Ett gällt  klagande skrik med bön om hjälp. Skriket skar genom märg och ben. Ett tag övervägde jag att gå efter hammaren och göra slut på hennes lidande. Jag hade förmodligen inte kunnat göra det. Till slut tystnade skriken. Lisa hade fått ro. Vi sörjer henne mycket.

08-06-30

Hej på er! Det var länge sedan jag skrev några rader så jag tänkte att jag får försöka att få ihop något så att ni ser att gubben fotfarande är i livet. Problemet är att det inte är så mycket att berätta om. Att man äter och sover är ju ingen särskilt intresserad av. Dessutom vet jag att ni har ett strålande väder i gamla svedala och har förmodligen trevligare saker att göra än att läsa hemsidor från Thailand. 

För ett halvår sedan berättade jag att jag skulle bli vice farfar. Mellangrabben hade annonserat att han skulle bli pappa. Det bidde inget, det var falskt alarm. Det var nog bäst som skedde, den grabben har fullt sjå med att ta hand om sig själv. Dessutom har han bytt tjej. Jag begriper inte vad tjejerna ser hos honom. Det är en slarver. Dricker och röker. Att arbeta är inte så viktigt. Men tjejer har han, hur många som helst.

Nu är det dags igen. Den här gången är det dottern som meddelat att hon väntar barn tillsammans med sin pojkvän. Jag frågade henne om dom inte hade sexualundervisning i skolan, om hon inte visste vad kondom var. Jo då dom hade undevisning i skolan och hon visste också vad kondom var för något. Att käka p-piller frågade jag aldrig om, det finns men är väl förmodligen för dyrt.

Hon är 18 år om en månad, grabben är 22. Jag tycker att dom kunde lugnat sig lite. Skaffat arbete och bostad först o.s.v. Vi får väl se hur det utvecklar sig den här gången.

När Kanda och grabbens föräldrar fick reda på att dom skulle få barnbarn blev det fart på dom. Det här gick ju inte an att få barn innan man gift sig. Nu måste det ordnas bröllop. Gabbens föräldrar satte igång att diskutera sinsod med Kanda. Sinsod är en hemgift som brudgumen, skall ge brudens föräldrar. Sinsodens storlek avgörs av brudens status. Är hon av fin familj så blir det dyrt. I det här fallet kom båda ungdomarna från enkla hem så det blev inte så dyrt, men det blev lite bråk. Kanda begärde en sinsod som jag tyckte var rimlig. Grabbens mor började pruta så Kanda blev sur och var nära att avstyra bröllopet.

Till slut kom dom överens och bestämde att bröllopet skulle gå av stapeln på en lördag om en vecka. Det tyckte Kanda lät bra, nu hade hon ju tid att förbereda det mesta. Grabbens mor meddelade också att det skulle komma ca 20 personer från deras by. Bra sa Kanda då blir det inte så mycket arbete. Söndag morgon ringde grabbens mor och talade om att brudgumens farfar hade talat med en Munk och denne hade förordat att bröllopet borde ske på måndag dagen efter. Det är brukligt att en Munk tillfrågas om vilken dag som är lämpligast. Den dagen han förordar följer man till 100%.

Jag vet inte vad som är bra med den dagen han tycker brölopet skall ske. Jag var på ett bröllop en gång där en Munk som vanligt bestämt dagen. Det blev inte så lyckat. Det var utomhus och när gästerna skulle sätta sig till bords öppnade sig himlen. Jag har upplevt många skyfall här i landet men det här tog priset. Jag vadade hem den kvällen, hade vatten till anklarna.

Åter till Kandas kalas. Grabbens mor meddelade också att det skule komma 60 personer istället för 20 som hon tidigare sagt. Nu hade Kanda två dagar att organisera det hela. Nu var inte min fru på världens bästa humör. Jag höll mej så mycket som möjligt i skymundan. Hon var som en furie. Med goda grannars hjälp lyckades dom ordna till det hela. Det blev trots allt ganska lyckat. Men det blev dyrt med mat och dryck till ca ett hundratal gäster. Jag hoppas sinsoden täckte det hela. Jag har inte vågat fråga. Det finns ett litet bildspel från bröllopet under länken Bilder 42 om ni är intreserade av bilder från ett Thailändskt bondbröllop. Dom nygifta har flyttat in i det gamla huset. Så nu har familjen vuxit. Inte nog med att dom skall ha barn dom kom släpande med en hundvalp också. Så nu har vi tre hundar plus grannens hund som är ständig gäst. Alla fyra skäller och morrar på allt som rör sig.

Min engelske vän Simon var på en lillsemester till Koh Chang, en ö i sydöstra Thailand, på gränsen till Cambodia. När han kom tillbaka till byn berättade han att det var en kille på ön som hade en dykarfirma. Killen hade frågat Simon om han visste någon som kunde hjälpa honom att göra en hemsida om hans dykarfima. Jodå, Simon visste att jag gillade att pula med hemsidor så han rekommenderade mej.

Efter några dagar tog jag kontakt med dykarkillen och frågade om han fortfarande var intresserad av en hemsida. Jodå, dykarkillen ville att jag skulle göra ett första förslag så skulle han återkomma senare. Han mailade mej sedan loggan och en broschyr på hans firma. Jag totade ihop ett förslag som jag lade ut på en sub-domän under min hemsida så han hade något att titta på. Efter några dagar tog han kontakt med mej och meddelade att han var överförtjust över vad han hade sett. Han erbjöd mej att komma till Koh Chang så att vi tillsammans kunde utforma innehållet. Han skulle stå för alla omkostnader.

Det lät ju bra, men jag meddelade honom att vi kanske skulle komma till en ekonomisk uppgörelse innan jag gav mej iväg. Det tyckte han också lät bra. Det var ju inte meningen att jag skulle bedriva välgörenhet som han sa. Han ville ha sidan på tre språk engelska, svenska och ryska. Han berättade att han hade en rysk student som skulle hjälpa till med översättningen för den ryska sidan. Jag mailade iväg ett prisförslag till honom på en första betalning och resterande när alla tre sidorna var klara. Då blev det helt tyst. Han svarar inte längre på mina mail. Kanske fick han en infarkt när han såg mitt pris, vad vet jag. Jag är besviken, inte så mycket för jobbet i sig. Men jag hade sett fram emot några dagar på Koh Chang. Men å andra sidan jag har inget arbetstillstånd så det var kanske bäst som skedde. Den halvfärdiga sidan ligger fortfarand kvar på min sub-domän. Jag anväder den till att testa nya saker i skarp miljö, det vill säga på en server. Jag försöker att lära mig lite Javascript så nyligen har jag lagt ut rollover länkar på sidan gjorda i Javascript. Jag tycker själv att dom är tjusiga. Vill ni ta en titt så är adressen www.dive.thaio.se

08-04-16

Nu är den sköna långa vintern som vi haft över. Den varade ovanligt länge i år ända tills slutet av mars. Men sedan kom sommaren med dunder och brak (åska). Det var ingen vår utan det blev rejält varmt på en gång. Några dagar visade temperaturen på 39 gr. Nu ligger den på mera normala 34-37 gr. I och med värmen så har vi fått en hel del regn med åska. På dagarna är det solsken och fint. Vid fyra tiden brukar det mulna på. Sedan kommer smällarna och regnet. Det är skönt, det friskar upp luften lagom till läggdags. Så har det hållit på en vecka nu. Bönderna är lyckliga. Under dagtid när det inte regnar planterar dom sin MAN. När sedan regnet kommer på eftermiddagen blir det rena drivhuseffekten. Man ser nästan hur pinnarna som sticks ner i jorden grönskar. När det är så här varmt är jag glad för Thailändarnas dusch teknik, att skopa kallt vatten över sej. Vi har en vanlig dusch installerad. Den använder jag under den svala årstiden. Vattnet i den är lagomt jummet tack vare att vi har en plast tank på en kubik som står i solen hela dagen. Av solvärmen så blir vattnet lagomt. Men när det är så här varmt är det skopan som gäller. Duschstrilen förslår inte.

Jag har under hela min tid här klarat mej utan att bli sönderbränd av solen. Jag tror att jag har ganska tåligt skinn med rätt pigment. Dessutom håller jag mej i skuggan så mycket som möjligt. Men nu har jag åkt dit. Under några fiskedagar var jag oförsiktig och satt hela dagarna i kortärmat. Armarna och benen var brunare än på Thailändarna. Men efter några dagar slog det upp små vita blåsor på armarna. Det är inte obehagligt på något vis, varken kliar eller svider. Det är mest en utseende sak. Men man lär av sina misstag. Jag har aldrig förstått varför Thailändarna pälsar på sig som dom gör. Nu förstår jag dom.

En dag frågade Min vän Songlit mej om jag ville följa med honom och fiska. Han hade dagen innan varit vid den lilla sjön som finns i Dankhunthod, mitt inne i staden. Han hade fått sex bamsingar där påstod han. Det lät ju lovande så vi åkte iväg i Songlits buss. Det här skall inte bli någon fiskehistoria utan mer vad som hände under tiden och efteråt.

När vi sitter där och glor på våra orörliga flöten kommer en ung man i bil. Han slår sej ned tillsammans med oss och deltar i vårat skvaller. Han kan en aning Engelska så det går ganska bra. Songlit presenterar honom som en god vän. Plötsligt får Songlit för sej att vi ska ha öl. "Jag får stå över", säger jag, "har inga pengar på mej". "Inga bekymmer" säger Songlit, "det ordnar sej". Han skickar iväg den nyanlände för att handla, som snart är tillbaka med tre flaskor öl. Vardera flaskan innehåller 70 cl med en alkoholhalt på 5.6%. Det känns en aning om man dricker en hel flaska. Efter en stund försvinner den unge mannen igen men han är snart tillbaka med ytterligare tre flaskor öl. "Skall du verkligen dricka en flaska till säger jag till Songlit, du kör ju". Songlit svarar med det standardsvar jag fått vid flera tillfällen när jag förmanat mot bilkörning tillsammans med alkohol, "No problem, police my friend" "Dessutom" fortsätter Songlit "han är också polis" och pekar på den unge mannen som inhandlat flaskorna. Jag trodde först att han skojade, men det stämde , den unge mannen var polis. Efter två flaskor öl var jag rätt så "lummig". Ytterligare en man sluter upp i vårt sällskap. Han är en kollega till Songlit och kommer liksom vi i en buss. Det började mörkna så vi samlade ihop våra fiskegrejer för hemfärd. "Vi skall åka och kolla på en ny restaurang först" säger Songlit. "Jag har ju inga pengar" fräser jag. "No problem" var det korta svar jag fick.

Det bar iväg med två bussar och en pickup. En nykter (den nyanlände) och två lindrigt nyktra förare, Songlit och polisen. På restaurangen beställde man in något som var rejält kryddat. Förmodligen för att öka törsten antar jag. För att stilla den beställde man in en behållare med tre liter öl. Vi kunde själva pumpa upp ölen i våra sejdlar. Praktiskt. Samvaron blev allt mera gemytlig. Men jag var lite orolig för Songlit och vår hemfärd. Han hade blivit allt mer sluddrig i pratet. Efter en stund var det dags för uppbrott. "Nu skall vi åka och kolla på en annan ny restarang" sa songlit "dom serverar sea food där". Jag hade slutat protestera.

Det bar iväg igen, nu med tre lindrigt nyktra förare. Framme vid den nya restarangen beställde man in en fisksoppa och en helflaska whiskey. Jag tyckte det var bra att man slutade beställa öl. Jag är egentligen inte någon öl älskare. Efter ett par timmar hade Songlit slutat att sluddra. Nu var han helt tyst. Jag lyckades till slut övertala honom att vi borde åka hem. Som tur var låg restaurangen bara en halvmil från vår by så allt gick bra.

Vad är det för märkvärdigt med denna berättelse undrar ni. En vanlig fylle historia. Vad jag ville belysa är hur otroligt vänliga och generösa människorna i dom här trakterna är. Jag skulle tippa att den här helkvällen kostade ca 1500 Baht ca 300 kr. Billigt tycker ni. Ja, men inte för dom här människorna. 1500 Baht är likvärdigt med en veckolön för deras del. Dagen efter hade jag dåligt samvete för att jag inte hade bidragit ekonomiskt till helkvällen så jag gick hem till Songlit och stack till honom en slant. En annan sak som också bör påpekas i det här sammanhanget är Thailändarnas avsaknad av respekt inför lagen.

Kanske det är sådana här händelser som gör att jag trivs så bra här. Inte för den fria fängnadens skull utan mera för den vänlighet helt okända människor kan visa.

08-02-22

På dom rapporter som kommit från Sverige verkar det som ni haft den varmaste vintern på åratal. Här har det varit tvärtom. Vi har haft det svalt längre än jag jag kan minnas. Den började redan tidigt i november och har hållit på tills nu. Jag har under min tid här inte upplevt en så lång vinter tidigare. Vad jag kan minnas så har det knappt regnat på hela den här tiden. Jag lade in ett par temperatrur mätare på hemsidan så att ni skulle få se hur svalt vi hade det. Men det var försent. När temperatur mätarna väl var på plats vände det och började bli varmare. Temperaturen som visas från Thailand är från Korat vår närmaste större stad. Nätterna är fortfarande svala men på dagarna närmar det sig 30-strecket.

Att värmen kommer så sakteliga är inget att säga om, det får man acceptera. Vad jag däremot inte tycker om är att ormarna börjar vakna till liv och kommer fram för att söka föda. I dag när jag satt på terassen började King helt omotiverat att skälla, han stirrade stint på någonting mellan ett par blomkrukor. Jag reste mej för att se bättre och det var som jag befarade, han hade fått syn på en orm. Hundarna är bra på det sättet, dom varnar alltid för orm, men går aldrig till anfall. Jag fick tag i en bambukäpp som jag vanligtvis använder till att hota hundarna med när dom inte gör som jag säger. När jag vände mej om och skulle ge inkräktaren en omgång fick jag se att han kröp ner i springan på ett cementblock. Fick tag i vatten slangen och fyllde cementblocket med vatten, men ingen orm kom fram. I närheten låg en död groda som jag tog och placerade i närheten av cementblocket. Jag misstänkte att ormen hade dödat grodan just innan jag kom och förstörde måltiden.

Efter ett par timmar kom Kanda och ett lass med käring.. damer hem från en shoppingrunda. Jag berättade för Kanda att vi hade en orm fyra meter från terassdörren. "Where" frågade hon. Jag pekade på blomkrukorna. "There it is" skrek Kanda "it is a Cobla" fortsatte hon på sitt lite udda thai-engelska språk. Mycket riktigt det var en Kobra som hade kommit fram för att kalasa på grodan. Jag sprang och hämtade en hacka på en och en halv meter med mycket tyngd i. Nu skulle Kobran dö. Men det var inte så enkelt, ormen hade krupit halvvägs upp i en blomkruka. Det var inte så lätt att få till ett slag när det inte svarade mot något. Jag gjorde i all fall ett par försök med det resultatet att jag för första gången i mitt liv stod öga mot öga med en kobra som hade antagit anfallsställning på sitt karakteristiska sätt med skölden utspärrrad. Nu blev det fart på den kära hustrun "go away" skrek hon "you are to close". Hon bostavligen knuffade undan mej. En grannhustru hade kommit rusanda med en bambupåk på ca fyra meter. "Go inside you can die if you stay here" fortsatte Kanda "we take care of this". Grannhustrun lyckades till slut få död på ormen, krukan och blomman i krukan strök med på samma gång mean det var det värt. Jag kände att min manliga stolthet var lite sårad. Jag hade bara fått titta på medan två kvinnor tog hand om ormen. Jag ansåg att det var ett karlagöra. Efteråt sa jag till Kanda "It was nice to hear that you was so worry about my life". "You must understand" sa hustrun "if you die I have nothing for living". Så brast den illusionen. Men hon är rakt på sak, hon hustrun.

Det har handlat mycket om ormar på den här hemsidan. Som nordbo blir man inte van vid att dessa reptiler dyker upp då och då. Men för thailändarna är det vardagligt. Därav rapporten på den här sidan.

08-01-29

Jag var in till Dankhunthod härom dagen i ett ärende. På vägen hem till byn fick jag se två brandbilar som stod vid den stora dammen vid templet och fyllde upp sina vattentankar. Väl hemma kommer grannfrun vilt gestikulerande. Hon håller händerna framför ögonen och vickar med pekfingret. Jag begrep inte ett skvatt förrän Kanda kom hem från en fisketur och förklarade det hela. Det hade brunnit i byn, ordentligt också för det blåste rejält den dagen. Eldsflammorna hade synts över hela byn. Grannfrun med sitt gestikulerand hade menat att jag skulle varit hemma och fotograferat. Jo, det hade jag också velat. Det hade brunnit i bambuskogen nära byn. Jag har sett en sådan eldsvåda tidigare. Det är ett mäktigt skådespel. När bambun blir överhettad bildas det ett slags övertryck mellan skotten i stammen vilket resulterar i att dom explopderar. Det är rejäla knallar. Värre än det värsta påskfiranda.

Orsaken till eldsvådan den här gången var att en granne hade startat upp en liten kolmila. Han hade bett dottern att kolla på milan medan han var borta. Han var på samma fisketur som Kanda. Dottern hade väl annat för sig så det blev inte mycket tillsyn.

Att göra en liten kolmila är ganska vanligt här i byn. Det är inga stora saker som man kan få se då och då i Sverige. Här gräver man en liten grop i marken. Slänger i lite kvistar och annat brännbart som man har. Efter man tuttat eld på det hela täcker man milan med avfallet från risktröskning. Det får sedan ligga och pyra några dagar. Efteråt tar man upp dom kolade bitarna och stoppar dom i vatten för att stoppa förbränningen. Så nu har man sitt kol. Många familjer använder kol till matlagning för att spara på gasen. Speciellt till långkok. Så gör även svärmor när hon tillverkar ett godis som skall koka länge. Men hon har blivit lat på senare tid. Förr så gjorde hon sitt kol själv. Nu köper hon färdigt i säck. Jag undrar var pengarna kommer ifrån???

Som ni har förstått av ovanstående är det gas som används till matlagning. Det är ingen central distrubition utan varje familj har en gasflaska av samma typ som vi använder i husvagnarna hemma i Sverige. När gasen är slut är det bara att ringa till en byhandlare så kommer han och byter flaska. Jag skulle tro att i vår familj sker det ungefär en gång i månaden.

Jag har ännu inte sett en elspis eller elplatta här i byn. Men det finns, jag har sett på dom stora varusen. Riktigt fina grejer. Att man inte använder dom här i byn kan vara att man inte har tillräckligt med ström. Dom flesta här i byn har en säkring som kallas 5M. Jag har inte listat ut om det motsvarar 5A men jag gissar att det är likvärdigt. Familjerna här förbrukar inte så mycket el. Man har en eller ett par lampor, tv;n är självskriven och numera har dom flesta också ett kylskåp. Fläktar har de flesta också, men dom används sparsamt. Det finns inga elmätare i husen. Dom sitter på stolpen där ledningarna utgår ifrån. En gång i månaden kommer en flicka från elverket med räkningen och tar upp betalning samtidigt.

Jag förstod att 5M inte skulle räcka till vår familj i och med att vi satt in en AC-anläggning. Bara den drar 2300 Watt. När vi startar upp AC;n märker dom närmaste grannarna det på att deras belysning mattas under själva uppstarten.

Man upplyste mej om att man kunde få 15M om man ville. Det ville vi. Elverket kom och satte upp en ny mätare på stolpen. Men det var inte nog med det vi måsta byta kablarna fram till huset också. Dom befintliga var för klena för 15M. Så det blev nya kablar. Det blev två nya elstolpar också. Dom gamla var i trä och färdiga att ramla ihop. Nu skulle det vara cementstolpar. Elverket ansvarar bara för nätet utefter gatorna. Kabel och stolpar fram till huset får kunden själv ombesörja. Så det drog iväg. En granne fick höra att vi skulle beställa stolpar så han frågade om vi kunde beställa en åt honom samtidigt. Vi skulle få pengar när han hade fått betalt för skörden. Det är mer än 5 år sedan vi köpte stolparna. Han har ännu inte betalat för sin stolpe. Skörden kanske slog fel, vad vet jag. 

 

08-01-15

Hej mina vänner, hoppas ni får ett fint 2008. Jag förutsätter att ni är mina vänner när ni fortfarande läser min rappakalja jag präntar. Det nya året började lugnt för min del, låg i sängen med en bok och halvsov när det nya året uppenbarade sig. Men ett par dagar senare var det liv i luckan. Kanda attackerade mej med ett bestört ansiktsuttryck.

"Du måste kolla på tv;n" sa hon" den har ingen färg". Jag satte på tv;n och kollade och mycket riktigt där var ingen färg, på en av kanalerna.

"Min lilla vän" sa jag" det är inget fel på tv;n, om det varit fel på tv;n så hade alla kanaler varit utan färg"

"Jag ser att ett antennspröt på masten hänger ner för att fåglar suttit där, det är säkert det som gör att vi inte har någon färg" sa hustrun.

Försök att övertyga en thaikvinna om att hon har fel när hon fått någonting för sig. Det är som att hälla vatten på en gås. Det var bara att klättra upp till masten och bryta rätt ett spröt. Men inte fasiken blev det någon färg för det inte.

"Det är säkert fel på utsändningen från den stationen" sa jag "gå till en granne och kolla ska du få se att dom inte heller har någon färg på den kanalen".

Hon knallade iväg med bestämda steg. Efter en stund kom hon tillbaka med ett skamset uttryck i ansiktet.

"Det är ingen färg på den kanalen därför att kungens syster har dött" sa hon, med betydligt mildare röst "det är 15 dagars landssorg och av den anledningen hedrar den här stationen den avlidna med att ta bort färgen på sina program under en tid" fortsatte hon med ett förläget fnitter.

Skönt, lugn och ro i huset igen. Nu kunde hon fortsätta att se på sina såpoperor, med eller utan färg.

Ja, det som är på tapeten just nu här i landet i januari är prinsessans bortgång och valet som var i december. Jag har med avsikt inte kommenterat valet. Det finns så många andra som gör och som är mera sakkunniga på thailändsk politik än vad jag är. Jag tycker också att thailändsk politik är skrattretande om man följer kommentarerna i dagspressen. Men jag kan inte låta bli att undra varför ett parti som vinner valet överlägset har så svårt för att bilda en regering. Häromdagen sa hustrun att hon skulle gå och rösta. "Du röstade ju för ett par veckor sedan" sa jag. "Ja, men vi måste göra om det igen, det var något som inte var riktigt förra gången" föklarade den lilla frun. Jag läste lite om det där. Det hade delats ut gula och röda kort till partier eller om det var till delegater som hade haft något fuffens för sej. Därav omröstningen. En vän hemma i Sverige uttryckte sig träffande; "Är det en djäkla ishockeymatch dom håller på med, eller vad?" Fortsättning följer på den politiska såpoperan. 

Vi har haft en stor fight i familjen nu i januari. Det var inte jag och hustrun som ni kanske tror utan mellan våra hundar. Det har hänt någon gång tidigare men det var för ett par år sedan. Orsaken är att Bo tror att han är envåldshärskare i familjen. Han är helt enkelt avundsjuk på sin broder King. Om jag kelar lite med King kommer han och tränger sig emellan och menar på att så där ska jag väl inte hålla på. Kelar jag däremot med Bo så bryr sig inte King ett dugg om det, han är mer självständig än vad Bo är. När det här hände så var Bo i rummet tillsammans med oss. Hundarna vill ibland under "vintern" sova inomhus. Jag tycker inte särskilt mycket om det, men i det här fallet är det Kanda som är chefen. Nåväl King kommer in genom dörren, Bo morrade som han brukar göra så det var inget märkvärdigt med det. Men den här gången flög djävulen i honom och han gick till attack mot King. Det skulle han inte ha gjort.

Jag brukar likna King vid en vältränad idrottsman. Det är 40 kg bara muskler. Jag vet inte hur han har fått en så vältränad kropp. Kanske är det i slagsmål med andra hundar eller kanske det är resultat av att han motionerat med att göra byns tikar på smällen. Bo däremot är en fetis liksom husse och har inte mycket till muskler. Han är lite större än King och kanske tror han att han är starkare och snabbare än King men det är han inte. Dom rök alltså ihop under mycket morrande och ylande. Det är lite ruskigt att se, det är som om det gällde liv eller död. Kanda var först att reagera och försökte att skilja dom åt med att slänga en filt över dom vilket dom inte reagerade ett dugg på. Jag tog min datorstol och försökte trycka in ryggstödet mellan dom utan framgång. Man sticker inte gärna ner händerna när dom slåss, det är lätt att bli huggen av misstag. Jag rusade ut och fick tag i en bambukäpp. När jag kom tillbaka till rummet hade King ett kraftigt tag i Bo;s käke. Jag stack in bambukäppen under Kings hals och försökte lyfta honom ifrån Bo men det resulterade bara i att jag lyfte Bo också. King släppte inte taget. Jag vill inte gärna slå våra hundar men vad gör man. Jag rappade till King på nosen och då släppte han äntligen sitt grepp och sprang ut. Tror ni inte att Bo försökte ge sig iväg efter honom. Han hade tydligen inte fått nog tots att han bara kunde gå på tre ben och hade säkert rejält ont i bettet på käken.

Jag tror att det är så här. King vill inte slåss. Han går alltid undan om Bo morrar åt honom. Men blir han attackerad då ger han igen med råge. Kanda brukar säga att King är intelligent men Bo är enbart självisk. Jag tror det stämmer ganska bra.

Jag har bestämt mej för att sluta att röka, igen. I morse när Kanda åkte in till staden för att handla undrade hon om jag behövde något. "Nej jag behöver inget" sa ja jag. "Ska du inte ha cigaretter" fortsatte hon. "Nej det skall jag inte ha" fräste jag. Tanken på att sluta röka hade redan gjort mej på dåligt humör. Men jag är av den uppfattningen att skall man sluta så måste man lägga av tvärt. Jag känner mej själv, finns det cigaretter hemma då röker jag. Lilla frun kom tillbaka hem efter sin shoppingrunda medan jag satt och sög på min sista cigarett. Skönt att bli av med en skiten, tänkte jag. Efter någon timma började det suga ordentligt i röktarmen. Jag får gå in och titta i skrivbordslådan, tänkte jag, jag brukade ha mina cigarettpaket där. Kanske fanns där något paket som jag glömt bort.Till min förvåning såg jag att där låg fyra paket. Det är inte lätt att sluta med en sådan hustru. Men hon tänkte nog mest på sej själv när hon inhandlade paketen. Jag hade nog inte varit särskilt social dom närmaste veckorna om jag slutat.

När jag bodde i Sverige var jag en inbiten snusare. Här i landet är det svårt att få tag i och finns det så är det dyrt. Så hittills dags har jag inte tagit en prilla på över 5 år. Men detta har resulterat i att cigarett konsumtionen skjutit i höjden. Ett paket om dagen är dosen just nu. Men nu finns det hopp. Jag läste på en annan site att det är en svensk kille som börjat tillverka snus här i landet. Man kan beställa via Internet. Man får nog göra en liten beställning för att se om det hjälper mot rökbegäret. Finns det fler snusare här i landet så är adressen www.thaisnus.com .

07-12-23

Nu är det höst eller rättare sagt vinter. Den bästa årstiden i mitt tycke. Det bästa är temperaturen, mornar är det ca 11-14 gr, sedan när solen börjar värma framåt elvatiden söker man sig gärna till skuggan. Men det är behagligt. Det sämsta med årstiden är att det är skördetider. Vad har jag för ont av det undrar ni säkert. Ja, jag har inget att skörda men det blir tomt i byn på dagtid. Alla jag känner är ute på fälten och jobbar, jag har bara Kanda att slänga käft med. Det går väl an men ni vet säkert hur det är att ibland behöver man en kompis att chatta med. Ett exempel på utflugna är mina grannar. Det är fem vuxna mamma, pappa, sonen och dottern med make. Har jag en sovmorgon till ex. vis kl. 08.00 ser jag dom inte på morgonen, då är dom redan utflugna. På kvällen komer dom hem vid sextiden, klockan åtta är det mörkt och tyst i deras hus. Jag förstår dom, det är ett hårt arbete som tar dom eventuella krafter man har till 100 %. Det man först och främst är angelägen att skörda är riset. Är rismagasinet fyllt till taknocken är man trygg, då vet man att man har mat ytterligare ett år. Att skörda ris är ett slavarbete. Jag vet, jag har provat, jag klarade ca en timma. Solvärmen är ett problem, men för mej var det att gå dubbelvikt. Ryggen klarade inte av det. Jag ser många äldre personer här i byn som går dubbelvikta med en käpp som stöd. Det är säkert en åkomma efter risarbetet. Efter riset är bärgat är det dags att skörda Majsen och Man (en rotväxt) och eventuellt Sockerrör. Det är grödor som man säljer men först efter att riset är bärgat. Riset är A och O.

Men den lugna årstiden går mot sitt slut. Vid nyår blir det liv i luckan igen. Då kommer dom utflugna barnen hem för några dagar. Kanda har två pojkar som jobbar i Bangkok. Dom har redan ringt och förvarnat om ankomsten. Tösen i familjen är jag lite orolig för. Hon går i skola i Korat där hon har ett rum. Vi har inte sett till henne på några veckor. Ryktet säger att hennes pojkvän flyttat tillsammans med henne. Hon är sjutton år. Vilka djäkla bekymmer man får som pensionär helt plötsligt. Om ni har den uppfattningen att thailändska tonåringar är mera sedsamma än våra svenska ungdomar för ni nog revidera den uppfattningen. Tonåringar är tonåringar världen över. Det är det samma överallt. Vi fick en sammanställning av tösens betyg från skolan för den första terminen. Det var ingen uppiggande läsning. Fem ämnen var det underkänt i. Jag har sagt till Kanda att vi måste åka dit och ge henne en uppsträckning.  Som tur är för min del står hennes biologoiska far för hennes kostnader. Det är inte billigt, privatskola  rum, och uppehälle. Hennes far är en rejäl karl, vi är mycket goda vänner. Han bekostade mellanpojkens första bröllop och även den grabbens munkinvigning. Det var inga billiga kalas. Han har tydligen fått tag i en kvinna med pengar. Dom har ett par affärer på Kho Samui som tydligen ger god avkastning. Vad jag uppskattar mest av honom är att han värnar om sina barn. Jag har till slut lyckats lista ut varför det blev slut mellan Kanda och maken. Orsaken var som vanligt att han inte lyckades hålla sina hormoner i styr. När Kanda fick reda på detta tog hon ut alla hans tillhörigheter och gjorde en stor brasa mitt på gårdsplanen. Det är ett kärt skvaller i byn. Så nu vet jag vad har att vänta om jag inte sköter mej.

En nyhet är att mellanpojken har ringt och berättat att han skall bli pappa. Jag vet inte riktigt vad jag känner för den informationen, att bli vice. farfar. Det vanliga är att modern kommer hem till sin familj, eller makens familj för att föda sitt barn. Hon kan vara ledig från sitt arbete i tre månader med full betalning för att ta hand om sitt barn den första tiden. Efter dom tre månaderna återgår hon i regel till sitt arbete. Då är det brukligt att mormor eller farmor får hand om vårdnaden av barnet. I det här fallet blir det med all säkerhet inte mormor som kommer att ta hand om baybyn eftersom dom har en liten byaffär att sköta. Jag har frågat Kanda vad hon känner för att bli farmor och ta hand om en liten baby. Hon är lite tveksam, hon har knappt tagit hand om egna egna barn när dom var små. Det föll på Kandas mammas lott eftersom Kanda jobbade dels med jordbruk och senare som busskonduktör i Bangkok. Så jag förstår att hon är lite orolig. Samtidigt ser jag att förväntan lyser ur hennes ögon. Det är tydligen skillnad på att bli mor eller farmor. Vi får väl se hur det blir. Mer personligt skvaller kommer om ett halvår när jag vet hur det hela utvecklat sej.

Thailand har i många år haft problem med narkotika. Den ¨Gyllene Triangeln¨ uppe i norr bestående av länderna Myanmar (Burma), Thailand och Laos är vida känt för sin knarkproduktion. Den vanligaste drogen är ett amfetaminknark som kallas Yaa-Baa. Den förre avsatte preminiärministern Thaksin var känd och hårt kritiserad för sitt sätt att bekämpa knarket. Med specialpolis lät han avrätta knarklangare utan rättegång. Det vanligaste tillvägagångssättet var att polisen tog sig in i den skyldiges hem, tidigt om morgonen, och sköt honom/henne på plats. Man sköt alltid tre skott i huvudet så att alla skulle veta vem som varit där. Under mitt första år här avrättades tre personer på detta sätt i vår lilla by. Det var en skollärare, en kvinna som var gift med en engelsman och en bondson. Enligt uppgift avrättades över 2000 personer på detta sätt. Fick man då bukt med problemet med detta brutala sätt? Ja tillfälligtvis bedarrade försäljningen. Men dom senaste rapporterna från tv och press pekar på att kommersen är i full gång igen. För några dagar sedan stoppades en man vid en poliskontroll några kilometer från vårt hem. Han hade åtskilligt med Yaa-Baa i sina kläder, han var också beväpnad med en pistol. Likadana rapporter visar man nästan dagligen på tv. Det speciella med den här händelsen var att mannen var en MUNK.

Detr är valhysteri i Thailand så här i juletider. Befolkningen verkar ta det lugnt, däremot är alla involverade partier på hugget. Valet är 23/12 då får vi se om vi blir av med militärjuntan. Dom har inte gjort något anmärkningsvärt under året som gott, varken bra eller dåligt. Om befolkningen i den region jag bor i fick välja så skulle dom välja att få tillbaka förre preminiärminister Thaksin. Han är otroligt populär bland den fattiga befolkningen trots alla anklagelser om brott som militärjuntan riktat mot honom och hans familj. Numer så lever han och hans familj i England, han är bland annat delägare i fotbollsklubben Manchester C. Han och hans tidigare parti är i dagsläget bannlyst från thaipolitik.

För att belysa hur lite thailändarna bryr sig om julen kan jag berätta att jag har tid hos tandläkaren den 24/ 12. Vilken Julafton..

Eftersom det närmar sig Jul så beslöt jag att försöka skapa julstämning på något sätt. Någon glögg går det inte att få tag i dessa trakter, men något måste man ju ha. Jag åkte ner till en av våra byaffärer och beställde en liten flaska Saeng Som (det är inhemsk rom), för 20 kronor. Det går att dricka om man blandar med CocaCola. Innehavaren av affären upplyste mej om att dom inte får sälja alkohol så här i valtider. Efter den informationen tog hon fram en flaska och stoppade ner i en påse. Det är ett typiskt thailändskt beteende. Förbud är till för att kringgås.

07-09-30

Jag måste berätta lite om svärmor. Det är en flitig kvinna. Hon har alltid något att sysselsätta sig med. Bland annat så syr hon upp kläder åt en del av byinnevånarna. Jag hade svårt att få tag i långbyxor som räckte till om midjan. Vi åker och köper tyg, sa Kanda, så kan mamma sy åt dej. Jag var lite skeptisk, men efter ett par dagar hade jag två par långbyxor som passade perfekt. När hon inte syr så tillverkar hon fiskeutrustning. Hon tillverkar flöten av en speciell träsort, sätter på rev, krok och sänke. Sedan säljer hon till byns fiskefantaster. Andra saker som hon gör och säljer är en nätkasse att förvara fångsten i. Nu har hon också börjat att tillverka en speciell håv av bambu. Ett långdraget arbete. Först hämta bamu som hon strimlar till tunna smala stickor. Sedan flätar hon ihop stickorna till en håv. Bild.

Hon tillverkar också godis invirat i bananskal som hon sedan går runt i byn och säljer. Jag tror inte hon har så stor vinst för sitt arbete men hon har sysselsättning.

Hon bor på övervåningen i det gamla huset. En dag när jag befann mig i undervåningen hörde jag hur hon skrek och tjoade däruppe. Ujjj, ojjj, jaaa lät det. Jag rusade upp för att se vad som var å färde, höll hon på att dö eller var hon sjuk på nåt sätt. Icke heller. Svärmor sitter på golvet och följer med inlevelse en boxningsmatch på tv. Hon inte bara skriker, hon slår hål i luften också. Rak vänster, högerkrok o.s.v. Hon bryr sej inte om att jag stirrar häpet på henne. Hon är helt inne i matchen. Kanda berättade senare att när pappan levde så satt dom båda två och tjoade och skuggboxades när det var boxning på tv. Men det är en duktig kvinna, hon får skrika så mycket hon vill. Men jag tror Kanda skäms lite grann.

Jag har också provat på att göra saker i bambu. Det gick inte så bra. Skar mej ordentligt i en finger. Dessa stora machetes som man använder till allt träarbete är svåra att hantera om man inte är van. Kanda varnade mej innan jag började. När sedan blodet började droppa kom det "Vad var det jag sa". Jag lyckades till slut att få ihop ett bord. Men det blev lite skevt så jag gav bort det till en granne. Jag försökte också göra en BadenBaden stol men det gick inte alls. Den hamnade på tippen. Senare gjorde jag en i aluminium. Den går att använda. Jag ville ha den hopfällbar, men det lyckades jag inte med. Jag kom inte ihåg konstruktionen riktigt. Det är egentligen onödigt att försöka göra saker i bambu själv för det väldigt billigt att köpa. Men det är ett bra tidsfördriv. Här är några prisexempel.

När jag sitter här och skriver har jag hunden Bo vid sidan av stolen. Jag har en stol med hjul men jag kan inte glida omkring som jag vill av rädsla för att rulla på Bo. Funderar på att ta av hjulen. Han skall alltid vara i närheten av mej. Går jag ut på terassen för att ta en paus så lufsar han efter. Går jag på toa så väntar han utanför. När jag sover vill han ligga vid sidan av sängen. Jag vet inte om han fått för sej att han är min livvakt, eller om han tror att jag är hans livvakt. Har jag varit ute med bilen i ett par timmar är han alldeles till sej i pälsen när jag kommer hem. Han skäller ut mej efter noter. Ärligt talat vet jag inte om han är glad eller om han är sur för att jag varit borta för länge. Kanda påstår att hon aldrig sett maken till tokig hund. Han bryr sig inte så mycket om henne. Jag tror att det är där skon klämmer, hon är avundsjuk.

För några dagar sedan blev han riktigt sur på mej. Han hade varit ute på tikjakt. När han kom hem lade han sig som vanligt vid sidan av stolen. Jag höll på att dåna av, han stank alldeles fruktansvärt. Jag flög upp från stolen och körde ut honom i en raslig fart. Jag följde efter honom ut för att kolla vad som förorsakade denna hemska odör. Jag vet inte vad han gjort men nästan hela hunden var inkletad med koskit. Jag fick tag i vattenslangen för att ge honom en rejäl avsköljning. Men si det gick inte. Han sprang utom räckhåll och gav mej en blick som sa ungefär; "Tror du att jag är dum eller.." Vad var att göra? När hundarna var mindre duschade Kanda dem regelbundet. Men det går inte idag. Dom blir alldeles vilda när vi försöker. Dessutom har dom inga halsband så det är nästan omöjligt att få tag på dom. Men något måste göras han kunde ju inte gå omkring och stinka på det här viset. Jag fyllde en hink med vatten när han inte såg på, som jag sedan gömde. När han kom tillbaka och lade sig på terassen smög jag efter hinken och kastade vattnet över honom. Han har aldrig varit särskilt snabb av sej men nu var han som ett streck över gårdsplanen.

Han var borta i en fem sex timmar. När han kom tillbaka försökte han som vanligt gå in i rummet. Men jag fick stopp på honom i tid. Han gav mej en sur blick och försvann igen. Nästa gång han kom tillbaka lyckades Kanda skölja av honom med ytterligare en hink vatten. Han visade nu sitt missnöje med vårt sätt att behandla honom genom att matvägra. Han åt inte en matbit på tre dagar. Det tog nästan en vecka innan odören försvan och vi blev förtroliga med varandra igen. Men nu är det som vanligt, han är vid min sida hela tiden. Kanda tror att om jag dog så skulle Bo också dö. Ja, vem vet vi kanske får göra den sista resan tillsammans.

Jag surfar runt på Internet nästan dagligen. Jag har ett bra virusprogram så jag har aldrig fått något virus. Men jag blev infekterad med någon annan slags skit. Följande hände: När jag startade Internet Explorer kom inte min vanliga startsida upp utan en varningssida om att min dator blivit infekterad med Cyberlog-X Spware. Detta är vad experterna kallar malware. Virusprogrammen upptäcker inte den här dyngan. Inte nog med att startsidan ändrades, ungeför varannan minut kom det en pop-up ruta i taskbaren som varnade mej och uppmanade mej att köpa programet som skulle fixa det här problemet. Fint affärstrick att försöka sälja ett borttagningsprogram av malware som dom själva placerat i min dator. Jag prövade allt möjligt för att få bort dyngan. Raderade alla cookies, raderade alla temporära filer, importerade en backup till registret som jag visste var Ok sedan tidigare. Men ingenting hjälpte. Jag beslöt mej att prova andra utvägar så jag skickade ett mail till Post Database som är en bilaga till Bangkok Post. Man har egentligen ingen support men brukar ta upp olika sorters data problem i tidningen. Så jag blev uppriktigt förvånad när jag nästa dag fick nedanstående svar:

Hello Mr Carlsson,
Thank you so much for reading Post Database and for your very nice comments.

You are probably infected with the Spyware.Cyberlog-X spyware, as the
pop-up advertisement says.

The experts call this Virusburst malware. It is actually a ransom
infection. If you pay the company, they will send you a "malware remover"
that will fix the problem they put there in the first place. Nice, eh?

I can only offer general advice here. You can go to Google for information
on how to remove this horrible program, which is fairly difficult. I know
that the anti-spyware program  Spyware Terminator, which I reviewed a
little while ago, claims to remove and fix the damage from Virusburst
http://www.spywareterminator.com/

I hope this helps.

Jag följde skribentens råd och laddade ner Spyware Terminator, och tänk programmet hittade det här otyget och tog bort det. Jag blev så glad så jag mailade tillbaka till Wanda Sloan som skribenten hette och tackade för hjälpen. Jag passade också på att fråga om hon var gift. Thailändskor älskar att få den frågan från faranger. Man får ju försöka att uppmuntra lite grann. Jag har inte fått något svar ännu. Hon kanske redan har en farang.
 

Till er grabbar som har tänkt att besöka Thailand på egen hand vill jag utfärda en varning. Ni kommer att bli antastade av kvinnorna här i landet. Att för dessa flickor komma hem till familjen och visa upp en farang är höjden av lycka. Trots min ålder har jag blivit attakerad ett flertal gånger när jag varit ute på egen hand. Man börjar så försiktigt att fråga var man kommer ifrån. Efter ett tag kommer frågan som dom klämt på hela tiden. Har man en Thai kvinna eller? När jag svarar att jag är gift med en Thai kvinna vill dom att jag skall ringa hemlandet och ordna en karl åt dom. Ibland har jag fått en lapp med namn och telefon nummer. När dom är väldigt snygga ljuger jag och säger att jag är singel. Då ökar deras intresse till hundra procent. Då brukar det bli en intressant pratstund. Det är en underlig känsla för en gammal gubbe att väcka ett sånt intresse. Man är ju van från Sverige, där var det ingen som vände sig om på gatan precis, än mindre att man blev tilltalad.