Blänkarn för november 2005
Jag har i tidigare blänkare berättat hur bra det är att bo i det här landet med många positiva saker men det finns också en del negativa grejer som man som västerlänning kan reta sig på. Här följer några exempel:
1. Människorna i det här landet älskar musik så dom flesta familjer har en stereoanläggning av något slag. Ofta så är det rejäla grejor, golvhögtalare och massor av Watt ut. När man sedan spelar någonting är det fullt ös, helt omöjligt att föra ett samtal. När det är bröllop i byn hyr värdparet en musikanläggning, bamsehögtalare på flera kubik och flera tusen Watt, musiken hörs över hela byn. Går du in på en bar på nöjesorterna är det likadant, helt omöjligt att prata.
2. Kommer du till Thailand gå då in på en bank och växla dom tusenbahtare du får när du tar ut pengar från en automat. Handlar du några småsaker i en affär eller på marknaden får affärsinnehavaren nästan spader när du räcker fram en tusing. Sedan rantar han runt till andra affärer och försöker växla, det kan ta ett bra tag innan han kommer tillbaka med växel. En tusing är ju ändå bara ca 185 kr.
3. Köbildning, vet inte thailändarna vad det innebär. När jag är på posten ex.vis och det finns ca 20 personer som väntar på att bli expiderade står alla i en klump huller om buller. Först till kvarn...
4. Thailand är känt för sin korruption. Jag har bevittnat det ett par gånger. En gång var vi ute och åkte med några goda vänner. Vi blev stoppade av en polis vid tolvtiden på natten. Han påpekade att vi hade en bil med interrimsskyltar (röda, bilen var ny), dessa var det olagligt att köra med efter mörkrets inbrott påstod han. Vi hade att välja på att åka med till polisstationen och betala 500 Baht eller betala 200 Baht på plats, vilket vi gjorde. Pengarna stoppade han naturligtvis i egen ficka. Jag har senare kollat det här med skyltarna och det är olagligt att köra med dom när det är mörkt, endast Buddha vet varför. Vid ett annat tillfälle var vi på en snabbtur till en ort i södra Thailand. Vi åkte på natten och återvände på morgonen (ca 80 mil tr.o.r). Den ordinarie chauffören blev lite sömnig på hemvägen så en av passagerarna erbjöd sej att köra, en ung kille. Jag har nog aldrig varit så nära döden tidigare, han körde som en dåre. Vid ett tillfälle försökte han köra om en långtradare samtidigt som han fick möte med en annan långtradare. Han fick tvärnita och hann precis ratta in bakom den långtradare han försökt köra om. När vi kom ut på motorvägen fortsatte vansinnesfärden. Han blev, som tur var, stoppad i en radarkontroll, han hade kört i 150km/tim. Polisen bad att få se på körkortet vilket han naturligtvis inte hade. Polisen bad honom sedan att stiga ur bilen, dom diskuterade ett tag sedan såg jag att killen började gräva i byxfickorna och efter ett ivrigt letande i alla fickor hade han samlat ihop 50 Baht (ca 9 kr.) som han gav polismannen. Polismannen beordrade sedan den ordinarie chauffören att återta ratten och vi kunde åka vidare.
5. En annan sak som jag retar upp mej på är att det är dyrare med vissa saker för oss faranger än det är för lokalbefolkningen speciellt platser där man tar inträde. När vi besökte en nationalpark fick jag betala 200 Baht, Kanda betalade 20 Baht. Befrämjar ju inte turismen precis. Men nu har jag fått veta att biljetterna ser likadana ut så nästa gång skall jag skicka fram Kanda att köpa medan jag håller mej i bakgrunden.
6. Jag har undrat varför nästan alla familjer har hund, nu tror jag att jag vet, det är för att varna för ovälkommet besök. Det stjäls nämligen en hel del i dessa trakter. Jag har själv blivit av med en hel del småsaker, skiftnycklar, mejslar och diverse andra småsaker. Jag tycker det är bra att ha en liten fickkniv till hands ibland, jag är inne på min tredje nu, två har 'försvunnit'. En annan sak som verkar begärlig är plasthinkar, kostar ca 2 kr. Jag brukar köpa 3 åt gången, har väl gjort så 3-4 gånger allt eftersom dom har försvunnit, vi har en nu så det snart dags att handla igen. Likaså grannar och vänner brukar låna verktyg, jag har en ganska bra uppsättning, och det är helt OK, men det kommer sällan tillbaka utan att jag frågar efter grejerna.
Ja, det var en del negativa saker. Jag får väl ta några positiva också, för jämviktens skull.
1. Handla mat är billigt
2. Kläder är billigt
3. Gå till doktorn är billigt. Såvida man inte åker på en operation, då kostar det flis.
4. Tandvård är billigt
5. Resa med buss är billigt. Exempel: Enkel resa från vårat till Nong Kai, ca 100 mil, 90 kr med VIP bus.
6. Bo är billigt. Hyra hus är billigt. Exempel: Ett tvåvåningshus i ett fint område inne i stan kostar ca 500kr/månaden. Turistorter är dyrare men det är fortfarande billigt. När jag var i Pattaya såg jag att man annonserade ut condo för 500 kr/månad. När jag var i Bkksenast betalade jag 160 kr. för ett dubbelrum med alla bekvämligheter, centralt läge. I Pattaya betalade jag 100 kr natten för hotellrummet.
7. Att kunna inta alla måltider ute på terrassen året om uppskattar jag mycket. Likaså när vi är ute och åker med pickupen brukar vi stanna på någon skuggig rastplats sätter oss på flaket och tar fram matkorgen.
8. Åka taxi är otroligt billigt. Exempel: jag åkte Taxi från Bangkok till Pattaya, 2 timmar 17 mil, 185 kr.
9. Flyga inrikes är relativt billigt, Bangkok - Phuket ca 500 kr.
10. Äta på restaurang är billigt..
11. En sak som jag tycker är väldigt bra är att man inte behöver beställa någon tid på vissa inrättningar som sjukhus, tandläkare och verkstäder, det är bara att åka dit så får man service.
12. Bland det negativa nämnde jag att det finns en del oärlighet, men det finns ärliga människor också. En gång när jag hade tagit ut pengar på automaten råkade jag tappa en tusing utan att jag märkte det, en skolflicka i 12 års åldern kom springande efter mej och räckte fram sedeln, hon fick en liten belöning.
När jag pratar om billiga saker ovan är det när jag jämför med västerländsk valuta, för lokalbefolkningen med sina låga löner är det betydligt dyrare att leva här än det är för svenskar i Sverige.
Men vad som är mest positivt är att människorna är så vänliga och lättsamma åtminstone i den här delen av landet. I Bkk har det vänliga leendet försvunnit påstår dom faranger som bott där i flera år. Kanske beroende på att många så kallade sexturister kommer dit, dricker och lever rövare.
Jag kämpar fortfarande med landets underliga språk. Men det svårt, för att inte säga djävligt svårt. Jag har väl lärt mej några ord och några enkla meningar. Jag upplever det som att när folk här pratar så är det inga ord som kommer ut ur deras mun utan mer som oartikulerade ljud. För att göra det ännu värre så pratar man Lao i den här byn. Men jag har börjat plugga igen efter en tids uppehåll, jag gav helt enkelt upp, jag tyckte det var för svårt. Nu har jag kommit till insikt om att skall jag tillbringa min resterande tid här så är det nästan ett måste att kunna språket till en viss grad. Människorna är så frågvisa och samtalsvilliga så det är lite genant att inte kunna gå dom till mötes. Dessutom blir dom väldigt imponerade om dom möter en farang som kan prata deras språk, dom vet att det är ett svårt språk. Det thailändska alfabetet har 44 krumelurer, det svenska har 26 tecken om jag kommer ihåg rätt. Så här ser mitt namn ut skrivet i Thai สุนเนอร์ คราสส้ร. Jag läste en historia om en farang som kom till immigrationsbyrån för att söka ett nytt ett års visum. Officeren tittade i farangens pass och yttrade sedan "Du har varit här i åtta år och kan fortfarande inte vårt språk, du får 30 dagar", sant eller inte, jag vet inte, men det blev i alla fall en sporre för mej.
Apropå pratglada människor; Det är väl allmänt känt att vi män släpper en fjärt oftare än kvinnor. En läkare har kommit på orsaken; kvinnorna håller inte munnen stängd tillräckligt länge för att bygga upp ett tryck. Ååh håå som thailändarna säger.
Den 18 oktober var en stor Buddha dag med många festligheter på många platser. I staden Nong Kai som ligger på gränsen mot Laos händer underliga saker. Länderna är åtskilda av floden Mekong. Varje år detta dygn skjuter eldkulor upp ur flodens vattnen under nattens timmar, händelsen drar massor av folk till båda sidor av floden, folk från båda länderna bevittnar spektaklet från stränderna. Forskare har vidtalats om vad det är som händer men har inte kunnat ge någon vettig förklarning. Det händer bara en gång om året och det är den 18 oktober. Jag såg på Tv att man hade satt upp tusentals tält för att alla besökare skulle ha tak över huvudet under natten, alla hotell var fullbelagda.
Det är mycket reklam i televisionen och den reklam som visas oftast är om en ansiktskräm som skall göra huden vitare. Medan vi Sverige sitter i solen för att få lite färg på kroppen köper thailändska kvinnor dyr kräm för att få vitare hud. Ingen thailändsk kvinna gillar sin naturliga färg. Att var vit är fint.
Om någon av dom manliga läsarna av denna webbsida har planer på att åka till Thailand kan det kanske vara skäl att att ta del av barflickornas tio budord.
THE BARGIRL'S TEN COMMANDMENTS.
1. Late week, specifically Friday and Saturday, many locally employed walking *)ATM machines will come to your bar. Choose carefully! Some have money, but others do not! If he is wearing a suit and tie, check that the tie is not a Pratunam special and check that he isn't wearing tennis shoes. If either of these are in the affirmative, forget him because he is likely an English teacher, and they will give you peanuts - that is if they give you anything at all! *)ATM är motsvarigheten till Minuten.
2. No matter how fat and ugly he is, no matter how bad he may smell, no matter how drunk he is, make sure you always tell him how handsome he is. Sit close to him and run your hands over his body, arousing him. As soon as he has paid the barfine, you can stand clear of him. Even if he knows that you despise his ugly ass, he'll still pay you. The hard part is getting him to pay bar and as soon as you have done that, the rest is easy.
3. Start collecting email addresses from all of your customers. And once you have a good collection of addresses, a visit to your local internet cafe is in order. All of those email addresses should be sent an email. Simply change the name on each email and send it off to all of the guys. If you can remember something specific about them, mention that in the email too. These walking ATMs all have a soft heart so you need to tell them a story to get them to send you some of their riches. Start with a sick buffalo and if he doesn't reply, next tell him that your mother is sick. As a last resort, if he still doesn’t sent any money, tell him you are pregnant and the baby is his!
4. Practice crying on queue. Whenever something sad or bad happens - or even something that you just don't like, it is essential that you can produce tears immediately. This will have the effect of helping the walking ATM machine to see things your way!
5. When you get a customer for an extended period of time, make sure he takes you shopping, with rarn tong (gold shop) the best place to visit. Make sure he buys you gold and if he doesn't, see rule #4! As soon as he has left Thailand, take the gold back to the shop and sell it straight back to them, thus increasing your pay out.
6. When locally based farangs are inside the bars, do not speak in Thai with your friends in the bar but rather use Lao, Khmer or any other local dialects that you may know. It's bad enough that some of them can speak, and God forbid, some can even read Thai too, but Laos and Khmer should be kept as sacrosanct. Under no circumstances should the farang be taught our regional dialects.
7. Always see him off at the airport. Thai baht cannot be used in his country so it is highly likely that he will give you all of his leftover baht at the airport, as he leaves and says goodbye. Once it is established that you will accompany him to the airport, prevent him from spending any money, so that there will be more for you! Take him to all of the cheapest places you can and discourage him from making any major purchases.
8. Search for Asian customers. They understand that we like to gamble, and they understand that we have lots of unemployed brothers and sisters who need to eat. Therefore, they pay a lot better than the farangs. And, their dicks are often smaller, and they finish a lot quicker too. Bonus! If you find that the Japanese men like you, go out and dye your hair as this is what they like best.
9. Remember, when you get paid, you must always ask for taxi money and give him the excuse that taxi drivers cannot give change on big notes. Do not let him know that there is a 7 Eleven (snabbköp) just around the corner where you can get the money changed no problem - and don't let him see the small change in your wallet. If taxi money isn't forthcoming, see rule #4.
10. If you are no longer making money in Bangkok, move down to Phuket where you will be able to start making money again. Give Phuket a few years and then move on to Pattaya. Even if you are approaching 50, it is no problem as the walking ATM machines seem to be blind, especially in Pattaya.