Skolan i vår by

Landet har en obligatorisk skolplikt på 12 år. Skolan är en tung utgiftspost för föräldrarna. Man måste betala en lägre terminsavgift, böckerna och skoluniformerna. De första 6 åren går man i byns skola. Nästkommande 6 år går man i skolan i närmaste stad, då ökar utgifterna för föräldrarna då man måste betala skolskjuts och ge pengar till mat under dagen, något gratis skolkök förekommer inte. En del föräldrar tar sina barn ur skolan redan efter 6 år då man inte har pengar att låta barnen fortsätta. Kommunen kan ge bidrag i vissa fall. Många medelålders och äldre är analfabeter då man hoppat av skolan för tidigt på grund av att man inte haft pengar. Jag har försökt bedöma utbildningsnivån med Kandas dotter, hon går nu andra tredje året inne i stan (16 år). Jag vet att dom läser engelska men det är alldeles för få timmar så kunskaperna blir därefter.

Jag har själv undervisat barn mellan 8 och 14 år i engelska i en privat skola. Intresset för detta språk är minimalt, det är mest föräldrarna som vill att barnen skall lära sig. Kandas äldste har studerat 4 år på universitet i Bkk. Han har gått i skola 16 år sammanlagt men kan nästan ingenting i engelska. Man kan förstå svårigheten då barnen först måste lära sig ett nytt alfabete. Geografi är ett annat ämne som kunskaperna är låga i. Man kan en del om Asien men övriga världen är det si och så med. Jag upplever Thailand som ett land där man generellt sett inte bryr sig så mycket om övriga världen, det är Thailand för hela slanten. Jag bad dottern nämna två länder i Europa, det kunde hon inte. Men å andra sidan vad vet en 16 åring i Sverige om länder i Asien